Opiumkrigen
Wikipedia
Opiumkrigen (鸦片战争, pinyin: yapian zhanzheng) var två krig i mitten av 1800-talet, genom vilka England och Frankrike tvingade Kina att acceptera opiumhandeln och ge handelsprivilegier åt segrarna. De betraktas ofta som början till slutet av Kinas historia som kejsardöme.
Innehåll |
[redigera] Bakgrund
Kina hade en mängd varor, bland annat silke, te och porslin, som var begärliga för européerna, medan Europa inte kunde erbjuda några bytesvaror som intresserade kineserna - förutom silver. För att förbättra handelsläget började engelska köpmän och handelshus att under förra delen av 1800-talet illegalt exportera opium, vilket odlades bland annat i det av Brittiska Ostindiska kompaniet kontrollerade Indien, till Kina. Opiet byttes mot kinesiska varor, vilket ledde till ett utbrett missbruk - kanske det första storskaliga narkotikamissbruket i historien. Den kinesiska regeringen försökte därför 1839 sätta stopp för opiumhandeln, och mandarinen Lin Zexu, som hade givits speciella befogenheter av kejsaren för att stoppa opiumhandeln, konfiskerade brittiska lagerbyggnader med cirka 20 000 kistor opium.
[redigera] Första opiumkriget
Första opiumkriget varade 1839-1842. Allt motstånd slogs brutalt ned av brittiska styrkor, och kineserna tvingades 1842 att signera Nankingtraktaten. Där ålades Kina att betala skadestånd och att avträda ön Hongkong till England, som dessutom fick tillgång till fem kinesiska "fördragshamnar", bland annat Kanton och Shanghai. En rad länder som inte deltagit inte i kriget slöt också handelsavtal med Kina, däribland Sverige-Norge som slöt Fördraget i Kanton i mars 1847.
[redigera] Andra opiumkriget
Andra opiumkriget, 1856-1860, utbröt sedan några kinesiska ämbetsmän bordat fartyget Arrow och halat den brittiska flaggan. På engelska kallas kriget alltjämt "Arrowkriget". Fransmännen anslöt sig snabbt, med motiveringen att kineserna dödat en fransk missionär. Kina tvingades på nytt till en förnedrande fredsuppgörelse, som ledde till att opiumimporten legaliserades. Kineserna vägrade dock att underteckna avtalen varför nya strider bröt ut. Västalliansen svarade med att invadera Peking, där det kejserliga sommarpalatset brändes. År 1860 tvingades Kina att signera Pekingkonventionen.
[redigera] Opiumexportens slut
Opium började snart odlas även i Kina och i början av 1900-talet när britternas export av opium upphörde hade den inhemska odlingen kommit att bli helt dominerande. Opium fortsattes att missbrukas i stor skala i Kina ända fram tills kommunisternas seger i det kinesiska inbördeskriget 1949.
