Primär hyperparathyreoidism
Wikipedia
Primär hyperparathyreoidism är en form av hyperparathyreoidism, det vill säga sjukdomar som inbegriper för höga halger av PTH (parathyroideahormon). Sjukdomar i hyperparthyroidea tillhör de endokrina sjukdomarna.
Vid primär hyperparathyreoidism är utsöndringen av hormonet autonomt, medan sekundär hyperparathyreoidism är när ökad PTH-utsöndring kompenserar för långvarig låg kalciumhalt. Det finns även tertiär hyperparathyreoidism. Den primära hyperparathyreoidismen (PHPT) är den vanligaste av sjukdomarna.
Den vanligaste orsaken till primär hyperparathyreoidism är adenom, en typ av tumör. Hormonutsöndringen ger upphov till hyperkalcemi, vilket definieras som kalciumhalter i blodet på över 2,8 millimol per liter. Detta uppstår dels genom att skelettet bryts ner, och dels ökar upptaget av kalcium i tarmen. Även upptaget i njurens tubuli ökar, vilket leder till att man förlorar mindre kalcium via urinen.
Det är hyperkalcemin som orsaker symptomen. Njursten och kalkutfällningar i njuren kan uppstå. Vid svår sjukdom kan njuren skadas och kreatininvärdet höjas. Vid långvarig sjukdom kan den drabbade utveckla allvarliga förändringar i skelettet. Anorexi, illamående och förstoppning förekommer. Psykiska symtom, från depression och förvirring till koma, är vanligt. Förutom att halterna av kalcium och PTH i blodet är förhöjt är halten av fosfat sänkt. Behandlingen består av kirurgi.
