Samuel von Pufendorf
Wikipedia
Samuel von Pufendorf, född 8 januari 1632 i Dorfchemnitz, Sachsen, död 26 oktober 1694 i Berlin, tysk historiker, svensk friherre, politisk teoretiker, känd för sina teorier om naturrätten och folkrätten.
Innehåll |
[redigera] Biografi
Pufendorf var son till den lutherska pastorn Esaias Elias Pufendörfer och hans hustru Margarete Hickmann. Han hade två bröder, Jeremias Pufendorf och Esaias von Pufendorf.
1645 till 1650 var han inskriven vid gymnasiet Fürstenschule Grimma. Därefter började han studera teologi i Leipzig på sin fars begäran, men bytte snart till juridik. Han inskrevs 1656 vid universitetet i Jena, där han blev mycket påverkad av professor Erhard Weigel, som introducerade honom inför verk av Hugo Grotius, Thomas Hobbes och René Descartes. Två år senare tog han examen med en magistertitel.
Strax därpå fick han anställning som lärare i Petrus Julius Coyets hushåll; denne var minister åt Karl X Gustav med tjänst i Köpenhamn. Pufendorfs bror Esaias blev samtidigt svensk diplomat. På grund av politiska oroligheter mellan Sverige och Danmark, fängslades Pufendorf. Under fångenskapen studerade han och skrev. Efter fångenskapen följde han Coyets söner till Leiden där han publicerade ett verk om en universiell lag, Elementorum iurisprudentiae universalis libri duo, som gav honom en professur i Heidelberg. Han kallades till en profesur vid Lunds Universitet i samband med universitetets grundande. 1677 blev han rikshistoriegraf i Stockholm, och 1688 kallades han till hovet av Friedrich Wilhelm I av Brandenburg.
Han adlades i Sverige och upphöjdes till friherrelig värdighet.
[redigera] Naturrätt, folkrätt och samhällsfördrag
Han är mest känd för De jure naturae et gentium i vilket han försöker kombinera Grotius och Hobbes idéer om folkrätt och naturrätt. Verket börjar med slutsatsen att naturrätten inte sträcker sig längre än till detta liv, och att den är begränsad till att gälla handlingar och inte avsikter. Till skillnad från Hobbes menade Pufendorf att naturtillståndet inte var allas krig mot alla utan att det var ett tillstånd av fred.
Hans statsbegrepp utgår från tanken att staten inte är mer än dess individers konstituerande av densamma; detta förhållande är för Pufendorf statens legitimitet, och därmed blev han en föregångare till teorin om samhällsfördraget och denna idés företrädare som Johannes Althusius och Rousseau. Pufendorf var en förkämpe för tanken att internationell rätt var oberoende av kristendomen, och menade att denna rätt var förbehållen mänskligheten oavsett tro; han var i denna ståndpunkt även en föregångare till modern humanism.
I Tyskland är Pufendorf en central person för upplysningens idéer. Han har vidare påverkat Adam Smith.
[redigera] Verk
- Elementorum iurisprudentiae universalis (1660)
- Elementorum iurisprudentiae universalis libri duo (1660)
- De obligatione Patriam (1663)
- De rebus gestis Philippi Augustae (1663)
- De statu imperii germanici liber unus (Geneva 1667)
- De statu imperii Germanici (Amsterdam 1669)
- De jure naturae et gentium (Lund 1672)
- De officio hominis et civis juxta legem naturalem libri duo eller "On The Duty of Man and Citizen According to the Natural Law" (1673) [1]
- Einleitung zur Historie der vornehmsten Reiche und Staaten
- Commentarium de rebus suecicis libri XXVI., ab expeditione Gustavi Adolphi regis in Germaniam ad abdicationem usque Christinae
- De rebus a Carolo Gustavo gestis (Stockholm)
[redigera] Källor
- Tyska och engelska wikipedias artiklar, bitvis översatta
[redigera] Externa länkar
| Företrädare: Canutus Hahn |
Rektor för Lunds universitet 1670 (ht) |
Efterträdare: Martin Nordeman |
