Själ
Wikipedia
Själ eller psyke (grekiska: psyché) är en sammanfattande benämning på alla mentala förmågor hos levande varelser: förnuft, karaktär, känsla, medvetande, minne, perception, tänkande etc.
Innehåll |
[redigera] Själsbegreppet i filosofin
I antiken talade man om två typer av själar. Dels räknade man med att alla levande varelser hade själar. Men människan hade också en särskild själ, en förnuftig själ, (psyché logiké).
René Descartes utvecklade en dualistisk hållning, där han menade att människan dels hade en materiell kropp, dels en andlig själ. De två stod i förbindelse med varandra via tallkottkörteln.
I modern materialism räknar man själen endast som ett uttryck för processer i nervsystemet. Ett sådant synsätt kallas även reduktionism, eftersom det reducerar människan till endast materia.
[redigera] Själsbegreppet i psykologin
Psykologin är den vetenskapliga läran om själen, vilket också ordet psykologi betyder. Inom psykologin använder man dock sällan det svenska ordet själ, utan föredrar det grekiska låneordet psyke. Eftersom psykologins studieobjekt är just själen, hänvisas här till artikeln psykologi.
[redigera] Själsbegreppet i religionerna
I de flesta religioner räknar man med en eller flera själar hos människa och/eller djur. De ses som regel som självständiga från materien. I de flesta religioner tänker man sig att själen tillfälligt eller för alltid kan lämna kroppen.
[redigera] Själsbegreppet i kristen tro
Inom kristen tro kommer själen till vid människans tillblivelse. Därefter är den dock evig. Vid kroppens död överlever själen. Om människan tror på Jesus, går själen till paradiset, i annat fall till dödsriket. På yttersta dagen skall Jesus enligt kristen tro återvända och uppväcka alla döda. Själen kommer då att återförenas med kroppen. De som tror på Jesus kommer sedan att få leva med honom i himmelen, medan de andra kommer till helvetet. När man ibland talar om att "själen måste bli frälst", är detta alltså delvis missledande, eftersom kristen tro även tror på kroppens frälsning.
Ibland använder kristna en tredelad människosyn, av ande, själ och kropp.
[redigera] Själsbegreppet i hinduismen
Människans själ kallas i hinduismen för atman. Vid döden frigör den sig från kroppen, för att sedan återfödas i en ny existens - ett djur, en människa, eller något annat levande väsen. Målet är att bryta återfödelsens kretslopp. I hinduismen söker man nå moksha, vilket innebär atmans uppgående i världssjälen, brahman.
[redigera] Själsbegreppet i buddhismen
Buddhismen förenas med hinduismen i tron på återfödelsen, men förnekar existensen av en själ. Det som återföds är endast livsenergier. Genom insikten att allt är lidande och utsläckande av livstörsten, söker buddhisten nå nirvana, vilket innebär utslocknande av livsenergierna.
