Symfoni nr 3 (Mahler)

Wikipedia

Symfoni nr 3 i D-moll av Gustav Mahler komponerades mellan 1893 och 1896. Med sina ungefär 90 minuter är det den längsta symfonin i den "normala" repertoaren för symfoniorkestrar.

Symfonin har sex satser:

1. Kräftig entschieden (Kraftigt och bestämt)
2. Tempo di Menuetto ( I menuettempo )
3. Comodo (Scherzando) ( Bekvämt, som ett scherzo)
4. Sehr langsam--Misterioso ( Väldigt långsamt, mystiskt )
5. Lustig im Tempo und keck im Ausdruck ( Lustigt tempo och med käckt uttryck )
6. Langsam--Ruhevoll--Empfunden ( Långsamt, lugnt, känsligt)

Ursprungligen hade Mahler ett program som han senare strök:

1. "Pan vaknar"
2. "Vad ängengs blommor berättar"
3. "Vad skogens djur berättar"
4. "Vad människan berättar"
5. "Vad änglarna berättar"
6. "Vad kärleken berättar"

Första satsen påminner om motsvarande i symfoni nr 2, Uppståndelsesymfonin. Men i tredje symfonin är satsen ännu tyngre och mer utdragen. Satsen tar uppemot fyrtio minuter och innehåller markerade marschtakter, intim kammarmusik och sagostämning. Andra satsen är lekfull och avspänd. Tredje satsen bygger på en av Mahlers sånger som handlar om göken. Här sväller den dock till väldiga proportioner i ett mäktigt scherzo med eleganta fugor. Fjärde satsen är en tonsatt dikt av Nietzsche för altröst. Denna mycket långsamma sats sjunker in djupt. Stämningen bryts plötsligt av den lustiga sång för gosskör som utgör femte satsen. Här spelar slagverken en stor roll. Den sjätte satsen är en magnifik, brett långsam avslutning. Stråkarna bär en utsökt vacker melodi som bara blir starkare. Återtagningar från första satsen knyter ihop på väg mot ett crescendo och en avslutning som är på gränsen till alltför pampig.