Timbuktu

Wikipedia

Denna artikel behandlar staden. För andra betydelser, se Timbuktu (olika betydelser).

Portes de la Medersa de Sankoré

Timbuktu (på franska Tombouctou) är en stad vid floden Niger i det västafrikanska landet Mali. Staden hade 31 973 invånare enligt folkräkningen 1998. Timbuktu har en lång historia som handelsplats mellan Nordafrika och Afrika söder om Sahara. Namnet Timbuktu kom i Europa att bli en metafor för en fjärran, exotisk plats.

Innehåll

1 Historia
2 Legendariska berättelser om den historiska staden
3 Världsarv
4 Externa länkar

[redigera] Historia

Timbuktu anlades som ett säsongsläger omkring 1000 e.Kr. av det nomadiserande Tuaregfolket.

Platsen utvecklades och blev till en allt rikare stad, då många köpmän etablerade sig där pga av dess strategiska läge för handel med bland annat guld, elfenben, slavar och salt. Staden var central i många efterföljande imperier, Ghanaimperiet, Maliimperiet (från 1324) och Songhaiimperiet (från 1468). Den stod på sin topp under Songhaiimperiet, omkring 1500, då historierna om dess makalösa rikedom bidrog till kommande europeisk exploatering.

Ledarna i Songhaiimperiet började expandera söderut längs floden Niger. Likt Ghanaimperiet och Maliimperiet som blomstrat i regionen några århundraden tidigare, växte sig Sonhai mäktigt tack vare kontrollen över de lokala handelsvägarna. Timbuktu blev snart hjärtat i det mäktiga imperiet.

Staden var inte enbart ekonomiskt betydelsefull, utan även religiöst och kulturellt. Från och med 1300-talet blev staden ett viktigt muslimskt centrum. Under Mali- och Songhaiimperierna byggdes storslagna moskéer, universitet, skolor och bibliotek, varav några än finns bevarade. Särskilt under Malikungen Mansa Moussas styre, på 1300-talet, blev Timbuktu en mötesplats för poeter, arkitekter, och lärde.

[redigera] Legendariska berättelser om den historiska staden

Berättelser om Timbuktus enorma rikedom hjälpte direkt europeiska upptäckare på Afrikas västkust. Bland de tidigaste beskrivningarna av Timbuktu är de av Leo Africanus, Ibn Battuta och Shabeni.

Den sägs vara uppkallad efter en kvinna från Tuaregfolket, vid namn Buktu (Bouctou). Hon fann en oas och grävde där en brunn, vilket ledde till att platsen fick namnet Buktus brunn - Timbuktu.

Cour de la mosquée Djingareiber

[redigera] Ibn Battuta och hans resor genom Sahara

Ibn Battuta (1304-1368) var en marockansk berber, född i Tanger. I 30 år reste han runt i den muslimska världen från Timbuktu till Turkiet, Centralasien, Kina och Indien. Han var sannolikt den första utifrån som dokumenterade ett besök i Timbuktu.

"Tunbuktu...ligger 6 km från Nilen. Det flesta av invånarna är Massufa, folk av VEIL. Dess guvernör...kallad Farba Musa...utsåg en av Massufa till emir över ett företag...satte på honom ett klädnad, en turban och byxor, allt av färgade material. Han satte honom sedan på en sköld och han lyftes upp av de äldre från hans stam på deras huvuden...Vid Tunbuktu steg jag ombord på Nilen (Niger) i en liten farkost utkarvad från ett stycke trä. Vi brukade gå in till stranden varje kväll i en by för att köpa vad vi behövde i mat och smörolja i utbyte mot salt och parfym och glasornament."

[redigera] Leo Africanus beskriver Timbuktu

Kanske är den mest berömda av berättelserna om Timbuktu är den av Leo Africanus AKA "Leo Afrikanen". Som en tillfångatagen avfälling som senare konverterade tillbaka till kristendomen, följde med på en resa 1512, då Songhaiimperiet var på sin höjdpunkt skrev han följande:

"Den rika kungen i Tombuto (sic) har många pakat och SCEPTRES av guld, några av dessa väger 650 kg ... Han har alltid 3000 ryttare ... (och) en stor affär med doktorer, jurister, präster och andra lärda män, som är frikostigt understödda med kungens utlägg"

Vid tiden för Leo Africanus besök, var det gott om gräs, vilket gav mängder av mjölk och smör till lokala köken, trots att där varken vanns trädgårdar eller fruktträd omkring staden.

[redigera] Shabenis beskrivning om Timbuktu

Shabeni var en köpman från Tetuan som blev tillfångataden och till slut hamnade i England där han berättade sin historia om hur han som barn vid 14 års ålder (omkring år 1787) gått till Timbuktu med sin far. En version av hans berättelse är besläktat med James Grey Jackson i hans bok "An Account of Timbuctoo and Hausa", 1820:

På östra sidan om staden Timbuctoo, finns en stor skog där det finns stora många elefanter. Timret här är mycket stort. Träden på utanför skogen är anmärkningsvärda...de är av sådan storlek att de största inte kan omfamnas av två män. De har en sorts bär i storlek som en valnöt, i kluster som består av från tio till tjugo bär. Shabeeny kan inte säga vad hur usträckt skogen är, men den är mycket stor.

Helt klar upplevde Ibn Battuta, Leo Africanus och Shabeni ett Timbuktu som är helt annorlunda än de flesta föreställer sig.

Det sägs att den katalanska arkitekten Antoni Gaudí blev inspirerad av den lokala stilens gyttjemoskéer. Den mest berömda av dessa är Sankoremoskén, även känd som Sankore universitet. Den uppfördes under 1500-talet och tillsammans med den historiska Jingerebermoskén, är Sankore en av ett antal islambaserade instutitioner. Det ska noteras att då Islam praktiserades i städerna, var en majoritet av lokala infödingar icke-muslimer. Ofta var ledarna NOMINAL muslimer med intresse för ekonomisk utveckling medan massorna var traditionalister. Som ett centrum för ett samhälle med Islamsk lärda, skiljde sig "Sankores universitet" mycket i sin organisation i förhållande till universiteten i medeltidens Europa.

[redigera] Världsarv

1980 upptogs platsen på UNESCO:s världsarvslista. Timbuktu hotades då bland annat av det som en gång gav den dess rikedomar, Sahara. 1990 upptogs därför även Timbuktu på listan över hotade världsarv. Sedan dess har man bland annat jobbat med att skapa en skötselplan, gjort en inventering, restaurerat och arbetat med att få ett vattensystem. Världsarvskommitten beslutade därför den 13 juli 2005, under sin konferens i Sydafrika, att ta bort världsarvet från listan över hotade världsarv.