Träl

Wikipedia

	Denna artikel innehåller ifrågasatta faktauppgifter.
	Se diskussionssidan, eller historiken, för mer information. Rätta gärna felaktigheter.

Träl, vikingatidens skandinaviska term för slav. Slavhandeln var förmodligen en av vikingarnas största inkomstkällor, och ordet slav anses ha att göra med att denna import av människor till stor del kom från slaviskt område. Begreppet att lyda slaviskt (utan att ifrågasätta) kommer också från detta ord. Slavar i Sverige beskrivs första gången av den romerske historikern Cornelius Tacitus cirka år 98, där han poängtarar att slavarna och herrarna inte har mycket olika status. Slaveriet var ofta frivilligt efter nederlag i en väpnad kamp. Men slavarna blev ofta dödade, inte så ofta som en disciplinär åtgärd, utan passionerat. Träldomen avskaffades 1343.

En människa kunde hamna i träldom på olika vis. Att själv överlämna sig pga svält eller annat, kallades gåvträl, och det var den skamligaste formen av träldom, och den som först förbjöds. Det vanligaste var kanske att vikingarna tog trälar under krigståg i andra länder, i viss mån kanske de också köpte trälar och sålde vidare.

Trälarna hölls som boskap, och husbonden hade full makt över dem. Den som föddes av en kvinnlig träl med en fri far, blev själv träl, men den som hade en träl som far, och en fri kvinna som mor räknades ej helt som träl. Det fanns också bättre och sämre trälar. En högre klass, senare också ett ämbete var bryten.

Allteftersom kristendomen bredde ut sig i norra Europa blev efterfrågan på icke kristna trälar större, och vikingarna blev ganska ensamma kring slavhandeln eftersom kristna inte fick handla med trälar. Möjligen kan detta vara anledningen till att Trälleborgarna uppstod, marknader för trälar, eller förvaringsplatser. Säkert har också inrikes striderna i Sverige under 1000-talet delvis att göra med trälskapet som sakta hotas av kristendomen, varför konservativa grupper av stormän motsätter sig den nya religionen.

I dikten Rigstula kommer guden Heimdall till trälarnas hus:

Han kom till ett hus, mot karmen stod dörren

In han gick, eld var på golvet

två makar där satt, deras hår var grånat,

Ae och Edda, med åldrat huckle...

Då tog Edda en grovbakad brödsev,

tung och tjock, tät av sådor,

den bar hon sedan mittpå brickan;

en bunke med spad hon satte på bordet...

Ett barn fick Edda, det östes med vatten,

hans hy var mörk, han kallades Träl.

Han började växa och trivas väl.

Skrynklig var huden på hans händer,

knogarna knotiga

hans fingrar var tjocka och ansiktet fult,

ryggen lutande och hälarna långa.

Han började sedan pröva sin styrka,

bast han band och gjorde bördor,

hela dagen bar han hem ris.

Att Nordens trälar var likställda med sydligare länders slavar är en felaktig uppfattning som gjorts populär av bla. författare som Jan Fridegård. Trälarna tillhörde ett lägre stånd och arbetade som tjänstefolk och huskarlar på större gårdar.