Tv-avgift

Wikipedia

Denna artikel handlar om tv-avgiften ur ett landsneutralt perspektiv. Artikeln från det svenska perspektivet hittas på tv-avgift i Sverige.

Tv-mottagare

En tv-avgift är en avgift på innehav av tv-mottagare, den kallas ibland även för tv-licens. I många länder, framför allt i Europa såväl som i Afrika och Asien, används tv-avgifter som ett sätt att helt eller delvis finansiera kostnaderna för Public Service. Syftet med avgiften är i de flesta av länderna inte att begränsa innehavet av en tv-mottagare, utan som ett sätt att finansiera Public Service. Det finns också de som försöker smita från avgiften, men ändå se kanalerna. Dessa kallas ibland för "skolkare", en term som hämtats huvudsakligen från skolans värld.

[redigera] Bakgrund

Tv-avgiften föregicks i många länder av en avgift för radiomottagare. Där det förekommer radiosändningar i regin för Public Service finansieras dessa i flertalet av länderna med medel som hämtats ur avgiften för tv-innehav, även om det förekommer separata tv- och radioavgifter.

[redigera] Tv-avgiftens storlek i olika länder

Uppgifter i denna sektion är hämtade från engelska Wikipedia [1] i april 2006.

[redigera] Europa

Många europeiska länder har liknande system som i Sverige.

Avgiften i EUR (cirka):

Albanien: € 0,40/år, medlen finansierar RTSh.
Danmark: DKK 2090 (€ 280)/år för innehav av färg-tv, dator med internet, PDA, 3G-telefon, tv-spel och liknande; DKK 1310 (€ 170)/år för svart-vit tv och DKK 320 (€ 41)/år för innehav av radio.
Finland: € 200/år för tv-innehav, medlen finansierar YLE.
Frankrike: € 116/år (€ 74/år i de Utomeuropeiska departement), medlen finansierar France 2, France 3, France 5 och Arte (RFO i de utomeuropeiska departementen).
Irland: € 155/år (gratis för alla 70 år och äldre och för vissa 66 år och äldre), medlen finansierar RTÉ.
Italien: € 100/år, medlen finansierar RAI.
Kroatien: € 100/år för radio eller tv-innehav
Norge: NOK 1 969 (€ 260)/år för tv-innehav, medlen finansierar NRK.
Schweiz: CHF 450,35 (€ 292)/år.
Storbritannien: GBP 131,50 (€ 183)/år för färg-tv och GBP 44 (€ 61)/år för monokrom tv (rabatter ges till de som är äldre), medlen finansierar BBC.
Sverige: SEK 1996 (€ 219)/år för tv-innehav, medlen finansierar SVT, SR och UR.
Tyskland: € 204/år för radio och tv-innehav eller € 66/år för endast radio-innehav.
Österrike: Tv-avgift € 206-243/år och Radio-avgift €60-73/år (varierar i olika delstater).

I Södra Cypern och Grekland utgör tv-avgiften en del av elräkningen och betalas i proportion mot fastighetens area, avgifterna finansierar sändningarna för CyBC i Södra Cypern och ERT i Grekland. I Irland, Israel, Italien och Kroatien utgör tv-avgiften den huvudsakliga inkomstkällan för RTÉ, RAI, IBA och HRT, som också sänder reklam för att finansiera sina sändningar. I Tyskland kommer det från och med år 2007 dessutom att tas ut en avgift för varje internetuppkoppling. I Nordcypern är de statliga bolaget Bayrak helt finansierad genom statliga medel.

I dessa europeiska länder tas ingen tv-avgift ut: Estland, Litauen, Luxemburg och Portugal. (Uppgifter från 2001 [2].)

[redigera] Nordamerika

I USA finansieras den reklamfria tv-kanalen PBS och reklamfria radiokanalen NPR av frivilliga bidrag från allmänheten och i väldigt liten skala även skattemedel. Bakgrunden till det är att marknaden för etermedier relativt snabbt dominerades av privata företag och att regeringen där valde att reglera den växande privata marknaden.
I Kanada finansieras public service-kanalerna som CBC helt av skattemedel. Anledningen till det är att de kanadensare som är bosatta nära den amerikanska gränsen kan se på amerikansk tv, och skulle således ha ett större intresse av att äga en tv än de som endast kan se på kanadensisk tv. För att utjämna den skillnaden finansieras den statliga televisionen enbart av den statliga skatten.

[redigera] Asien

I Japan tas en avgift ut om tv-mottagaren använder marksänd television, och en annan (högre) avgift ut för de mottagare som kan ta emot satellitsändningar. Däremot får de som är bosatta i områden som endast kan ta emot satellit-tv, de som endast har svartvita tv-apparater och de som bor på Okinawa betala lägre tv-avgifter. Medlen finansierar NHK.
I Singapore tas en avgift ut per tv-mottagare och en annan (lägre) per radio-mottagare.
I Taiwan finansieras PTST:s sändningar av skattemedel.
I Kina är den statliga sändaren CCTV reklamfinansierad.

[redigera] Afrika

I Sydafrika tas en tv-avgift ut, men de som tillhör vissa sociala kategorier betalar en lägre avgift.

[redigera] Oceanien

I Australien infördes radiolicensavgifter år 1920, vilket användes för att finansiera det statliga bolaget ABC:s sändningar efter 1932. 1974 avskaffades licensavgifterna och ABC:s sändningar har efter det bekostats genom statliga medel och försäljning av tv-relaterade produkter (merchandise) och utlandsförsäljning av program.
I Nya Zeeland infördes en tv-licens 1960 för att finansiera NZBC, men eftersom ett tak sattes för licensavgiften under 1970-talet började de två statliga tv-kanalerna att sända allt mer reklam. 1999 avskaffades tv-licensen, delvis på grund av att kostnaderna för att administrera systemet inte stod i proportion till de inkomster som genererades.