Västgötalagen
Wikipedia
Den äldre Västgötalagen, landskapslag för Västergötland, är den äldsta sammanhängande skriften (boken) på svenska språket. Den antas vara skriven av Birger Jarls äldre (halv)bror Eskil Magnusson (lagman i Västergötland) cirka år 1220. Den äldsta avskriften av västgötalagen från cirka år 1280 förvaras på Kungliga bibliotekets handskriftavdelning, med handskriftsnummer B59.
Det finns fragment av ännu äldre svenska skrifter, bland annat B193 som också är en avskrift av samma lag. Bevarad endast i fragment är också den äldre Hednalagen.
En av de mest citerade raderna i Västgötalagen är ur dess Rättslösabalk och lyder; "Sveær egho konong at taka ok sva vrækæ" Betydelsen av denna rad är omdebatterad. Den traditionella tolkningen innebär att svearna skulle ha rätt att välja västgötarnas kung, vilket framför allt anhängare av västgötaskolan nekar till skulle ha varit fallet. Dessa hävdar istället att "sveær" var en benämning som på 1200-talet motsvarade dagens "svenskar". Den traditionella tolkningen får dock stöd från Saxo Grammaticus som i sin skildring av Danmarks historia fram till 1185 har ett kort avsnitt om 1120-talets svenska tronstrider. I detta framgår det tydligt att Saxo uppfattade svear och götar som två skilda folk och att det bara var de förstnämnda som hade formell rätt att välja kung. Dessutom framgår det även i en annan del av Västgötalagen att den gör skillnad mellan svenskar, västgötar och smålänningar. Begreppet svenskar med dess moderna innebörd är inte belagd förrän på 1400-talet, dessförinnan syftade den uppenbarligen på invånarna i Mälarlandskapen.
Yngre Västgötalagen redigerades efter 1281 och finns bevarad i en handskrift från mitten av påföljande sekel. Den nya lagen är en omarbetning av den tidigare.
[redigera] Se även
[redigera] Externa länkar
Wikisource har originalverk relaterade till Västgötalagen
