Völuspá

Wikipedia

Völvan från Völuspá

Völuspá, Voluspá, "Völvans spådom" (på svenska även "Valans spådom"), är den så kallade Poetiska Eddans första och i de flesta avseenden även förnämsta dikt. Den intar en alldeles särskild ställning bland eddadikterna, i att den, i motsats till alla övriga verken, inte skildrar en episod ur guda- eller människolivet, ej heller - som Havamal - är av sedelärande innehåll. Den utgör istället en världshistoria i kortaste möjliga sammandrag som redogör för världens uppkomst och gudarnas och människornas öden till denna världs undergång, Ragnarök, och slutar med en kort, men hänförd skildring av en därpå följande ny och bättre värld.

Färöiskt frimärke föreställandes Völvan

Diktens namn, "spåkvinnans profetia" (eller "Völvans spådom"), beror på att den är lagd i munnen på en kringvandrande spåkvinna, en så kallad völva, som till hela människosläktet riktar sina ord. Kvädets ålder är, trots all forskning, ännu tämligen obestämd. Under mitten av 1800-talet ville man tillskriva det en mycket hög ålder (ända till 400-talet eller ännu tidigare), medan det under de efterföljande 50 åren en motsatt ytterlighet i uppfattningen av denna fråga framträtt, i det man påstått att Völuspa varit författad först på 1100-talet. Emellertid är numera många sakkunniga ense om åtminstone att dikten gärna kan vara äldre än 900-talet. Att man under dessa förhållanden inte med visshet kan säga något om författarens person, säger sig själv. Inte ens hans nationalitet står fast: De flesta anser att kvädet härstammar från Norge, medan andra däremot antar att författaren varit islänning.

Ännu mindre har någon enighet nåtts beträffande den högst viktiga och redan i mer än hundra år omtvistade frågan vad diktens innersta syfte är och vilka dess källor varit. Å ena sidan anser man den vara ett rent och oförfalskat uttryck för en alltigenom hednisk världsåskådning och byggd uteslutande på inhemskt nordiska motiv samt möjligen tillkommen i det speciella syftet att gentemot den utifrån alltmera påträngande kristendomen framställa den gamla hedniska gudaläran i all sin skönhet för att visa, att denna väl kunde mäta sig med främlingens. Å andra sidan anser man Völuspa vara ett uttryck för den sammansmältning av hednisk och kristen världsåskådning, som under hedendomens sista och kristendomens första tid i Norden lätt kunde hos högt begåvade personligheter (särskilt de vittfarna och högt kultiverade nordborna i väster) infinna sig. Huvudstödet för denna mening utgörs av vad dikten har att förtälja om livet efter detta, en framställning, som till den grad erinrar om de motsvarande kristna föreställningarna, att överensstämmelsen tycks svårligen kunna bero på annat än lån (jfr Yggdrasil).

Det har flitigt debaterats i hur hög grad Völuspá har påverkats av kristna föreställningar och framför allt kristen eskatologi. Det kan knappast förnekas att åtminstone vers 59-66, som behandlar den nya världen efter Ragnarök, har påverkats av kristendomen. "Den mäktige [...], den starke, ovanifrån, han som styr över allt." avser givetvis Gud, Balder påminner om Kristus; Vindhem och guldpalatset på Gimle om Himmelriket och det nya Jerusalem i Uppenbarelseboken, där vi också finner en parallell till den nya draken i sista versen (som dock är kronologiskt malplacerad, vilket kan betyda att den är ursprunglig). Samtidigt är skildringen av hur Liv och Livtrase överlever världsbranden och pånyttbefolkar jorden, snarare i linje med den cykliska tidsuppfattningen hos andra indoeuropeiska mytologier (jfr. åldrarna i grekisk mytologi, och hinduismens cykliska kosmologi) än med den linjära tidsuppfattningen i religioner med semitiskt ursprung som judendom och kristendom.