Färöarna

Wikipedia

**Føroyar**

(Flagga)	(Statsvapen)
Nationellt valspråk:
Nationalsång: Tú alfagra land mítt

Huvudstad	Torshamn (färöiska: Tórshavn; danska: Thorshavn)
Största stad	Torshamn
Officiella språk	färöiska, danska
Statsskick Monark Statsminister	Monarki Margrethe II av Danmark Jóannes Eidesgaard
Självständighet • Deklarerad • Erkänd
Yta • Totalt • Vatten	1 395,74 km² ([[Lista över stater efter yta\|]])
Folkmängd • Totalt • Befolkningstäthet	48 344 ([[Lista över stater efter folkmängd\|]]) inv/km² ([[Lista över stater efter befolkningstäthet\|]])
BNP (PPP) • Totalt 2006 • Per capita	([[Lista över länder efter BNP (PPP)\|]])
Valuta	Danska kronor (`DKK`)
Tidszon	UTC
Topografi • Högsta punkt • Största sjö • Längsta flod	Slættaratindur 882 m m ö.h. Leitisvatn 3,56 km² km² km
Nationaldag	29 juli
Landskod	FO
Landsnummer	`+298`

Färöarna (färöiska: Føroyar; danska: Færøerne) är en ögrupp norr om Brittiska öarna. Ögruppen ingår tillsammans med Grönland i det danska kungadömet. Dock är Färöarna självstyrande sedan 1948; och har egen frimärksutgivning sedan 1 april 1976. Färöarna och Grönland står utanför Europeiska Unionen, trots att resten av det danska riket är med.

På de arton öarna bor 48 344 personer, varav ungefär 17 000 i huvudstaden Torshamn (på färöiska Tórshavn) och 5 000 i landets andra stad Klaksvik (på färöiska Klaksvík). Endast en av de arton öarna (Lítla Dímun) är obebodd.

Kyrkan Viðareiði på Färöarna

Lunnefågeln på färöiskt frimärke

[redigera] Historia

Huvudartikel: Färöarnas historia

Den första tiden ur Färöarnas historia är ofta mycket oklar. Det är möjligt att den iriske munken Brendan seglade igenom öarna på en resa i Nordatlanten. Från sent 600-tal till tidigt 700-tal var öarna besökta av flera olika munkar från Irland och det man vet är att de använde Färöarna och Island som eremitboningar.

[redigera] Geografi

Huvudartikel: Färöarnas geografi och Färöarnas geologi

Färöarna ligger på 62 grader norr, 7 grader väst i Nordatlanten. Öarna ligger norr om Hebriderna, nordväst om Shetlandsöarna, väster om Norge och sydost om Island. Ögruppen är med sina 18 öar och 11 holmar, från Kapp Enniberg på Viðoy i norr, till Sumbiarsteinur söder om Suðuroy, 118 kilometer lång. Kustlinjen är på 1 117 kilometer. Särskilt västkusten är markant med sina höga, lodräta fågelberg. Den genomsnittliga bergshöjden är 300 meter över havet. Slættaratindur (882 meter) är det högsta berget på Färöarna. Kapp Enniberg är en av Europas högsta klippor.

Västkusten på Suðuroy

Längsta avståndet till kusten är 5 kilometer. De flesta orter ligger beskyddade på östkusten vid en bukt eller fjord, förutom Fámjin och Sumba, som är beskyddade av västliga skär.

[redigera] Klimat

Klimatet på öarna är atlantiskt. Golfströmmen gör att det är milt, vilket också medför att hamnar i princip inte fryser. Snö, även om den faller, töar snabbt. Medeltemperatur under vintern är cirka 3°C och 11°C under sommaren. Även om undersökningar av klimatet är ovanliga på öarna har det visat sig att högre toppar har ett eget mikroklimat (Humlum and Christiansen, 1998). Sedan 1990 finns en meteorologisk mätstation på Sornfelli. Köldrekordet för öarna är -12,9 C. Temperaturen på öarna steg under 1920-talet, för att sedan stabilisera sig på nuvarande nivå. [1] [2]

	Jan	Feb	Mar	Apr	Maj	Jun	Jul	Aug	Sep	Okt	Nov	Dec
Medeltemperatur	0	0	2	7	12	16	18	17	14	9	5	3
Nederbörd	17	13	12	13	11	13	14	14	15	16	16	17
Soltimmar/månad	36	55	118	161	245	245	239	207	157	87	34	19

[redigera] Växt- och djurliv

Utpräglade landväxter och landdjur har haft svårt att återkomma till Färöarna efter den senaste istiden. Många gånger har de införts av eller medföljt människan. Färöarna har därför ett rikt fågelliv (med 270 beskrivna arter) och marint liv, men bara tre vilda arter landdäggdjur: husmus, brunråtta och skogshare (som infördes från Norge 1855). Träd saknades tidigare helt, men har nu i mycket beränsad mängd inplanterats.

[redigera] Öarna

Färöarna består av 18 öar:

Borðoy är den största av de nordliga öarna (Norðuroyar) och arean är cirka 95 km². Här ligger Färöarnas näst största stad Klaksvík som har cirka 5 000 invånare. Förutom Klaksvík finns det sju andra tätorter på ön; Norðoyri, Anir, Árnafjørður, Strond, Norðtoftir, Depil och Norðdepil.
Eysturoy, den näst största ön, med en area på cirka 286,3 km². År 2002 bodde det totalt 10 586 personer på ön i tätorter som Fuglafjørður i norr och i kommunerna Runavíkar och Nes.
Fugloy är en av de sex nordliga öarna, år 2002 hade ön totalt endast 45 invånare.
Hestur är en liten ö på 6,1 km² och har 43 invånare.
Kalsoy har 147 invånare och är en av de sex nordliga öarna.
Koltur har endast två invånare och en area på 2,5 km².
Kunoy är en av Nordöarna och har 134 invånare och en area på 35,5 km².
Lítla Dímun är den minsta ön i Färöarna med en area på mindre än 1 km². Ön är den enda som är obebodd.
Mykines är den västligaste ön. Ön har 11 bofasta invånare och en area på 10,3 km².
Nólsoy är en ö som endast har en ort, Nólsoy. Alla de 268 som bor på ön bor i orten. Ön har en area på 10,3 km².
Sandoy, den femte största ön med en area på 112,1 km² och 1 393 invånare.
Skúvoy, med en area på 10 km² och 57 invånare.
Stóra Dímun har endast två invånare och en area på 2,5 km².
Streymoy är huvudön på Färöarna, huvudstaden Torshamn och staden Vestmanna ligger på denna ön. Totalt har ön cirka 21 500 invånare och en area på 373,5 km².
Suðuroy är den sydligaste ön i Färöarna. Totalt bor det omkring 5 041 personer på ön, främst i orterna Sumba, Porkeri, Hvalba samt Tvøroyri.
Svínoy är en av de sex nordöarna, år 2004 bodde det 73 personer på ön och ön har en area på 27,1 km².
Vágar är den tredje största ön på Färöarna. Det är även på ön Vágar som flygplatsen Vágarflygplatsen finns. Ön har en area på 177,6 km² och totalt omkring 2 800 invånare.
Viðoy är den näst största ön av de sex som ingår i Nordöarna. Ön har en area på 41 km² och 617 invånare.

[redigera] Orter

12 582 personer bor i huvudstaden Torshamn (17 000 i kommunen). Omkring 5 000 bor i den näst största staden Klaksvík.

Lista över de fem största städerna på Färöarna:

Rank	Namn	Kommun	Invånare
1	Torshamn	Torshamn	12 582
2	Klaksvik	Klaksvik	4 681
3	Hoyvík	Torshamn	2 951
4	Argir	Torshamn	1 881
5	Fuglafjørður	Fuglafjarðar	1 542

[redigera] Statsskick och politik

Huvudartikel: Färöarnas politik

Såsom del av kungadömet Danmark är Färöarna till statsskicket en konstitutionell monarki, med den danska drottningen Margareta II som statschef.

Färöarnas parlament heter Lagtinget, och består av minst 27 och högst 32 medlemmar, valda i perioder om fyra år.

Färöarna är även representerade i den danska riksdagen Folketinget med två medlemmar. I motsats till Danmark är Färöarna inte medlemmar i den Europeiska unionen, dock har man två representanter i Nordiska rådet som en del av den danska delegationen.

[redigera] Ekonomi

Den viktigaste industrin är havsfisket, som har ersatt det tidigare (för landet) mycket viktiga jordbruket.

Jordbruk, jakt och fårskötsel spelar idag en underordnad roll i förhållande till fisket som utgör grunden till nästan all export från Färöarna. Fram till slutet av 1800-talet var förhållandet omvänt och året 1872 ses som en vändpunkt för fisket eftersom man då också började fiske från större havsgående segelskepp istället för som tidigare, enbart i öppna småbåtar. Besättningen var på mellan tolv-tjugo man och fram till 1930 drevs skeppen enbart med hjälp av segel. Det var i första hand torsk som sluparna förde med sig hem från Islandsfisket. Den förvandlades antingen till torkad klippfisk eller också saltades den ned och såldes till Sydeuropa. I början av 1920-talet utökades färöingarnas fiskeområden att gälla även Grönland där det ofta fiskades på somrarna. Hemma på Färöarna skötte kvinnorna torkningen av klippfisk. Det är många färöingar som har förlist och drunknat i Nordatlanten. Ända fram till efter andra världskriget fanns de gamla sluparna kvar, men då trängdes de ut av trålfisket. Krigsåren var i ekonomiskt hänseende goda år för Färöarna eftersom fiskestammen runt öarna fick växa till sig i relativ lugn och ro. Fångsterna ökade och man for till England med dessa, men näringsfånget kostade 132 färöingar livet då 25 båtar sänktes av tyskarna.

Efter kriget hamnade Färöarna i en svår ekonomisk kris. Krigstidens uppsving hade kostat mycket i material och människoliv. Efterhand gick det dock framåt igen med fiskeflottans förnyelse, kapitaltillskottet hade ökats markant under krigsekonomin, bättre priser på de internationella marknaderna och stora offentliga investeringar i en modern infrastruktur såsom fabriker som kunde förädla havets råvaror och i utbildningsinstitutioner. Färöingarna bröt upp ur byar och flyttade till större bygder och centralorter. Torshavn har tredubblat sin befolkning på ett halvt sekel. Denna högkonjunktur varade fram till mitten av 1980-talet då färöingarna utestängdes från sina traditionella fiskeområden, fångsterna i hemmavattnen minskade samtidigt som priserna föll på marknaden och stora utlandslån skulle betalas tillbaka. Ur ekonomiskt hänseende bör båtarna vara ute ständigt för i hamn drar de inte in några nya pengar.

[redigera] Utbildning

	Denna artikel innehåller ifrågasatta faktauppgifter.
	Se diskussionssidan, eller historiken, för mer information. Rätta gärna felaktigheter.

Den färöiska utbildningen ser lite annorlunda ut. Eleverna väljer ganska mycket själv hur de vill gå och det finns flera olika utbildningar att gå. Utbildningstiden är olika långa beroende på vad man väljer att gå. På Färöarna finns även Färöarnas universitet där vissa extrautbildningar krävs för att man skall ha rätt att gå.

[redigera] Fólkaskulin

Fólkaskulin är den typ av utbildning alla skolbarn på Färöarna är skyldiga att gå. Man börjar skolan vid sju års ålder och går sedan nio obligatoriska år. Vid tredje klass börjar man läsa danska och vid femte klass även engelska. Från och med åttonde klass kan alla elever som vill välja till olika ämnen och språk, däribland tyska. Efter det nionde skolåret finns det ett ickeobligatoriskt tionde skolår för de som vill förbereda sig för fortsatta studier. De flesta elever väljer att gå även det tionde skolåret. Oavsett om man bara går de nio skolåren får man betyg, precis som man får efter det tionde.

[redigera] Fortsatt utbildning

För de som vill ha fortsatt utbildning i form av gymnasieutbildning eller liknande finns det sex olika typer av utbildningar. Detta kan liknas mycket vid den svenska gymnasieskolan.

[redigera] Studentaskúlin

Studentaskúlin är en treårig utbildning där extra utbildning ges. Skolsystemet kan liknas ganska mycket till det samhällsvetenskapliga progammet som finns vid de svenska gymnasieskolorna eller amerikanska College. Denna utbildningen är obligatorisk om man vill fortsätta studera på exempelvis universitet. Det finns inriktning på matematisk eller lingvistisk utbildning och typen av skola finns idag tillgänglig på tre orter i landet.

Av denna form finns även en tvåårig utbildning som finns på två skolor i landet. Denna utbildningen kan man även ta ifall man vill läsa vidare på Handilsskúlin (Handelshögskolan).

[redigera] Tekniski skúlin

Tekniski skúlin är Färöarnas tekniska skola på gymnasialnivå, jmf teknisk linje på gymnasium eller teknisk yrkesskola i Finland. Utbildningen består av ett basår som avslutas med en examen. Efter detta basår kan eleven läsa vidare och fortsätta ytterligare två år om man blir godkänd. Ifall eleven fortsätter utbildningen kan den ge ytterligare chanser att nå vidare till utbildningar på universitet och liknande.

[redigera] Fiskivinnuskúlin

På Färöarna finns även en fiskhögskola i Vestmanna där även ett basår finns. Efter basåret har eleven fått utbildning och har rätt att jobba inom fiskeindustrin. Man kan fortsätta ytterligare två år för att få läsa ännu högre kuser och mer invecklade saker.

[redigera] Heilsuskúlin

För att bli sköterska behöver man gå Heilsuskúlin. Denna skolan har inget tvång att man ska ha gått det tionde läsåret i Fólkaskúlin. Utbildningen är inte endast teoretisk utan praktisk utbildning ges genom samarbete med sjukhus och vårdcentraler runt om i landet.

[redigera] Sjóvinnuskúlin

Inte heller denna marinbiologiska inriktingen av skolan har krav på ett tionde skolår. Detta är även den kortaste utbildningen man kan få då ett läsår är fem månader. Efter dessa fem månader har man rätt att jobba som inom fiskeriverksamheten.

[redigera] Demografi

På Färöarna talas färöiska, som är ett västnordiskt språk, nära besläktat med isländskan. Det danska språket är även officiellt, men används i allt mindre utsträckning.

Färöarna har lågt invandringsantal, och hela 98 % är födda inom det danska kungadömet (Grönland, Danmark och Färöarna). Ca 5 % är födda i Danmark. Islänningar, norrmän och polacker är, i nämnd ordning, de största grupperna av migranter (med ungefär 0,2%).

[redigera] Kommunikationer

Flygplatsen Vágar (på ön med samma namn) är mycket viktig för hela ögruppen. Dagliga flygförbindelser finns med Köpenhamn, och flera gånger i veckan till Billund, Reykjavik, Aberdeen, London och Oslo.

Norðoyatunnilin, Färöarna. Ljuskonst av Tróndur Patursson

Det finns bilvägar som löper mellan öarna och alla orter. Öarna är sammankopplade via broar, tunnlar eller färjor. Det finns även bussar som går igenom de flesta orterna på Färöarna. Bilvägarna är mestadels tvåfiliga, men det finns även små grusvägar som är markerade på kartan. 600 kilometer väg finns det på Färöarna, och att välja bil är det bästa sättet att uppelva öarna. På öarna går det lösa får i princip överallt vilket gör att man får köra lite försiktigt. Fåren har förtur att gå över vägen och det kan bli en dyr bot om du kör ner ett får.

[redigera] Massmedia

På Färöarna finns det sex dagstidningar som ges ut 1-5 gånger i veckan och har en totalupplaga på drygt 30 000 exemplar. Den äldsta och största tidningen är Dimmalætting (fyra nummer per vecka och 11 000 exemplar). Tidningen etablerades 1877 och är språkrör för Sambandsflokkurin. Mellan 4 000 och 5 000 exemplar har den socialdemokratiska tidningen Sosialurin (fem nummer per vecka), den opolitiska Oyggjatíðinði (två nummer per vecka) samt den folkpartistiska Dagblaðið (en gång per vecka). Den nationella radion (Útvarp Føroya), som startades år 1957, finansieras främst med licensavgifter och betald samhällsinformation. Alla program produceras på Färöarna och sänds på det officiella språket färöiska. Innan detta lyssnade invånarna mest på dansk eller norsk radio. I slutet av 1970-talet fick lokala och privata tv-föreningar rätt att sända program, program som oftast hämtades från Danmarks radio. Försöket med nationell television startades 1984 då det nationella tv-bolaget Sjónvarp Føroya grundades. Sjónvarp Føroya sänder nu fem dagar i veckan och har sedan 1989 tv-reklam som delfinansiering. SvF kan enligt avtal använda alla program som sänds i Danmarks radio.

[redigera] Kultur

[redigera] Litteratur

Två generationer av de första färöiska författarna: J.H.O. Djurhuus, Jørgen-Frantz Jacobsen, William Heinesen och Hans Andrias Djurhuus 1924.

Under de tre senaste seklerna har den färöiska litteraturen fixerats i skrift. Den äldsta diktningen är medeltida ballader (kvæði), sjungna till den färöiska kedjedansen, kvaddansen, som än idag existerar. Språk- och folkminnesforskaren Jens Christian Svabo stod på 1780-talet med den första skrivna samlingen.

Den inhemska prosans skapare, Venceslaus Ulricus Hammershaimb, skrev ner de första folksägnerna på Färöarna under mitten av 1800-talet, något som även Jákup Jakobsen gjorde. De tidigaste prosaverken som finns trycka på färöiska är översättningar av Matteusevangeliet (1823) och den isländska Færeyingasaga.

Sång- och visdiktning med patriotiska inslag uppstod under 1870-talet av bland annat färöiska studenter i Köpenhamn med Friðrikur Petersen som ledande namn. Hans dikt Eg oyggjar veit (Jag öar vet) användes länge som rikets nationalsång. Den nuvarande nationalsången, "Tú alfagra land mítt", skrevs år 1906 av Símun av Skarði. Rasmus Christoffer Effersøe skrev också skådespel med motiv från Färöarnas folkliv och historia. De eggande tongångarna i Jóannes Paturssons poesi gav impulsen till språkrörelsen på Färöarna.

En bit in på 1900-talet fick lyriken ett kraftigt genombrott på Färöarna med Jens Hendrik Oliver Djurhuus och hans djuplodande tankediktning, innehållande mycket europeisk poesi. Mera folklig var hans broder Hans Andrias Djurhuus, känd bland annat för sina berättelse för barn. Mikkjal Dánjalsson á Ryggi har med sin friska poesi om folkligt arbetsliv och natur jämförts med den norska Petter Dass som var aktuell under 1600-talet. Bland de inhemska författarna kan Rikard Long, Poul F. Joensen och Christian Matras nämnas och något senare framträdde även poeter som Karsten Hoydal och Regin Dahl. Från 1980-talet kan även Rói Patursson nämnas. Rói fick Nordiska rådets litteraturpris år 1986 för sin diktsamling Líkasum från förgående året.

Många av Färörnas författare skriver på danska för att direkt nå ut till den nordiska befolkningen. En av de mest kända färöiska böckerna som skrevs på danska innan den översattes till färöiska är Jørgen-Frantz Jacobsens historiska roman Barbara från år 1939. Det största namnet inom den färöiska litteraturen idag är William Heinesen som förutom lyrik har skrivit en lång rad färgstarka romaner med motiv från hemlandet. För boken Det gode håb fick han som första färöiska författare Nordiska rådets litteraturpris år 1965.

[redigera] Konst

Konsthistorian på Färöarna är begränsad till de tre senaste generationerna. Den första egentliga konstnären av Sámal Joensen-Mikines som fått sin utbildning vid Kunstakademiet i Köpenhamn. Han påbörjade sin konstnärliga bana på 1930-talet med dystra skildringar av sorg och saknad samt dödsläger. Under de två följande decennierna lysnade hans måleri i landskaps- och bygdeskildringar. Han tog sig också starka koloristiska uttryck i exempelvis skildringar av den blodiga slakten av grindvalar. Mikines blev en samlande gestalt för den färöiska konsten. Det var också hans naturnära motivvärld som gav många andra konstnärer inspirationer.

Måleriet har fram till omkring 1980-talet varit övervägande naturaliskt, den dramatiska övärlden med det vilda och livshotande havet har varit en stor inspirationskälla för de flesta konstnärer på Färöarna. De häftiga klimatväxlingarna och frågan om överlevnad likaså.

Janus Kamban var Färöarnas första betydande skulptör, han skildrade människor i dagligt arbete. En speciell färgbegåvning hade Ruth Smith från Vágur, hon var även en sensibel tecknare och grafiker. William Heinesen skapade sin diktkonst med collage, akvareller och olja på ett mycket speciellt sätt. Detta var även genombrottet för illustrerad litteratur på Färöarna.

Många av de färöiska konstnärerna har fått utbildning på Kunstakademiet i Köpenhamn och läraren Søren Hjorth Nielsen har varit lärare åt många av de största.

[redigera] Musik

Färöarnas musiktradition är uteslutande vokal och den mest framträdande uttrycksformen är den så kallade kvaddansen, en slags kedjedans med färökvad sjungna av en försångare. Sångaren leder oftast även dansen och de övriga dansande. Kvaden (kvæði) är en episk diktning, något som kan jämföras med de skandinaviska medeltida balladerna, främst de så kallade kämpavisorna. De äldsta kvaden har medeltida rötter men under århundradena, men ny kvad har tillkommit med inspiration från det historiska.

Melodierna är formelbundna och sjungs med starkt markerad takt till dansens två steg till vänster och ett till höger. Kvaddanstraditionen har hållts levande på de olika öarna fram i vår tid. Sedan 1950-talet har även olika föreningar och sällskap bildats för att bevara den uråldriga dansen.

Andra lokala musiktraditioner är skjaldur, någon form av vagg- och barnvisor som både textligt och meldoiskt hör hemma i den gemensamma nordiska vistraditionen. Annan form av visor är de andliga visorna.

Färöarnas i särklass mest kända musiker idag är Eivør Pálsdóttir som sjunger både folkmusik, jazz och pop. Musikgrupper som Týr, Tveyhundrað, Makrel, Gestir och Deja Vu hör även till de mest betydande inom den nutida färöiska musiken. På Färöarna finns det även ett skivbolag som distribuerar de färöiska musikerna både nationellt och internationellt. Företaget heter TUTL som kollektivt ägs av musiker och kompositörer.