Wilhelm Keitel
Wikipedia
Wilhelm Bodewin Johann Gustav Keitel, född 22 september 1882 i Helmscherode vid Bad Gandersheim, Braunschweig, död 16 oktober 1946 i Nürnberg (avrättad), tysk militär, chef för den tyska krigsmaktens överkommando (OKW), generalfältmarskalk 1940.
Innehåll |
[redigera] Militär karriär
Den unge Keitel uppfostrades enligt preussisk tradition och kom med tiden att bli urtypen för en preussisk officer. Under första världskriget tjänstgjorde han i den tyska generalstaben och gick 1919 med i en frikår.
Keitel kom i början av 1930-talet i kontakt med Hitler. Efter dennes maktövertagande 1933 utsågs Keitel till chef för arméns organisationsavdelning. Hitler hade i Keitel ett villigt redskap, och uppfostrad som soldat ifrågasatte Keitel aldrig Führerns order. Mellan 1935 och 1938 ledde Keitel avdelningen för de väpnade styrkorna vid krigsministeriet och befordrades 1936 till generallöjtnant och året därpå till general inom artilleriet. Trots att Keitel aldrig fört truppbefäl utnämnde Hitler honom 1938 till chef för den tyska krigsmaktens överkommando, OKW, en befattning som han skulle komma att bekläda fram till andra världskrigets slut i maj 1945. I egenskap av chef för OKW undertecknade Keitel bl.a. den s.k. kommissarieordern, vilken innebar att tillfångatagna ryska politiska kommissarier, politruker, omedelbart skulle avrättas.
När Hitler hade begått självmord och Tysklands sammanbrott var ett faktum, ratificerade Keitel den villkorslösa kapitulationen i Berlin-Karlshorst. Kort därefter häktades han av allierade trupper och internerades i väntan på rättegång.
[redigera] Nürnbergprocessen
I Nürnberg 1945-1946 åtalades Keitel enligt samtliga fyra punkter (planerande av anfallskrig, brott mot freden, krigsförbrytelser och brott mot mänskligheten). Mängder av bevis lades fram mot honom, men trots den enorma skuldbördan sökte Keitels försvarsadvokat, dr Otto Nelte, påvisa förmildrande omständigheter i sin klients agerande under kriget. Nelte hävdade, att Keitel i egenskap av soldat varit tvungen att hörsamma given order. Domstolen menade dock, att Keitel haft ett ansenligt ansvar, när han utfört Führerns order. Man ansåg även, att en order från en överordnad inte kan betraktas som en förmildrande omständighet, när det gällde så allvarliga brott som begåtts medvetet utan militärt berättigande.
En av flera krigsförbrytelser, som Keitel gjort sig skyldig till var det s.k. Nacht und Nebel-dekretet. Enligt detta skulle civilpersoner, som i de ockuperade områdena gjort sig skyldiga till sabotage eller liknande handlingar mot den tyska övermakten, behandlas särskilt strängt. De skulle endast ställas inför rätta, om domen innebar dödsstraff. I annat fall gavs Gestapo fria händer att arrestera dessa personer och låta dem försvinna spårlöst i "natt och dimma". Till sitt försvar bedyrade Keitel ånyo att han "endast hade lytt order" och "inte varit i stånd att förhindra det som hade måst förhindras". Domstolen förklarade Keitel skyldig enligt samtliga åtalspunkter och dömde honom till döden genom hängning. Man avslog hans begäran att få bli arkebuserad "som det anstår en soldat". När Keitel hängdes knäcktes inte hans nacke som avsett, utan han dog genom att sakta strypas. Hans dödskamp varade i 24 minuter.[1]
[redigera] Bibliografi
- Keitel, Wilhelm, Generalfeldmarschall Keitel, Verbrecher oder Offizier?: Erinnerungen, Briefe, Dokumente des Chefs OKW. Hrsg. von Walter Görlitz. Göttingen: Musterschmidt-Verlag 1961.
[redigera] Litteratur
- Knopp, Guido, Hitlers krigare. Lund: Historiska Media 2003.
- Stufen zum Galgen. Lebenswege vor den Nürnberger Urteilen. Leipzig: Militzke Verlag 1999.
[redigera] Källor
- Delar av artikeln är översatta från engelska Wikipedia den 10 maj 2005
- Delar av artikeln är översatta från tyska wikipedia den 7 juli 2005
[redigera] Referenser
[redigera] Externa länkar
|
|
|
|---|---|
|
Werner von Blomberg | Fedor von Bock | Walther von Brauchitsch | Ernst Busch | Hermann Göring | Robert Ritter von Greim | Wilhelm Keitel | Albert Kesselring | Ewald Georg von Kleist | Günther von Kluge | Georg von Küchler | Wilhelm Ritter von Leeb | Wilhelm List | Erich von Manstein | Erhard Milch | Walter Model | Friedrich Paulus | Walter von Reichenau | Wolfram von Richthofen | Erwin Rommel | Gerd von Rundstedt | Ferdinand Schörner | Hugo Sperrle | Maximilian von Weichs | Erwin von Witzleben |
|
|
Hedersutnämnd: Eduard von Böhm-Ermolli |
|
|
|
|
