Aleksandr Solzjenitsyn
Wikipedia
Aleksandr Isajevitj Solzjenitsyn (med kyrilliska alfabetet Александр Исаевич Солженицын) (född 11 december 1918 i Kislovodsk i Stavropol-regionen i södra Ryssland) är en rysk författare, historiker och under sovjettiden dissident. Han var nobelpristagare i litteratur 1970. Han är före detta kapten i sovjetiska armén och en före detta fånge i GULAG.
Solzjenitsyn, som inledde sitt författarskap genom att i hemlighet föra anteckningar under sina år i sibiriska fångläger, dit han våren 1945 sänts efter att i ett privat brev ha uttalat en kritisk synpunkt på Stalin, var den som framför alla andra fäste omvärldens uppmärksamhet på det sovjetiska systemet av fångläger (jämför koncentrationsläger). Debutromanen En dag i Ivan Denisovitjs liv publicerades under en politisk "töperiod" under Nikita Chrusjtjovs tid som sovjetisk diktator.
Solzjenitsyn tilldelades nobelpriset 1970, och tvingades i exil 1974 då han också mottog nobelpriset som han tilldelats fyra år tidigare. Efter sovjetväldets sammanbrott återvände Solzjenitsyn från exilen i Vermont till hemlandet och bor numera i Troitske-Lykovo, en liten by utanför Moskva.
[redigera] Bibliografi
- Matronjas gård
- Det röda hjulet
- Augusti 1914
- Oktober 16 (två volymer)
- Mars 17
- April 17
- Den första kretsen
- Högra handen
- Cancerkliniken
- En dag i Ivan Denisovitjs liv
- Gulag-arkipelagen (4 delar)
- Fängelseindustrin
- Evig rörelse
- Dödsarbetslägren
- Själen och taggtråden
- En kalv med eken stångades
- Rebuilding Russia (1991)
[redigera] Skrivet om Aleksandr Solzjenitsyn
- Hegge, Per Egil - Solsjenitsyn kan inte komma (1971)
- Lukács, Georg - Solsjenitsyn (1970)
- Björkegren, Hans - Alexander Solsjenitsyn, Biografi och dokument (1971)
- Fredrikson, Stig - Alexanders kurir, Ett journalistliv i skuggan av det Kalla kriget (2003)
