Koncentrationsläger
Wikipedia
Koncentrationsläger är ett samlingsområde för läger där politiska motståndare, etniska, kulturella, religiösa eller andra grupper hålls frihetsberövade.
Den nazistiska regimen i Tyskland benämnde sina förintelseläger som "koncentrationsläger" under andra världskriget. Begreppet blev därefter synonymt med förintelseläger och för därför extremt negativa associationer med sig. Detta har i sin tur lett till införandet av begreppet interneringsläger istället för koncentrationsläger för att undvika missförstånd.
Under det amerikanska inbördeskriget (1861-1865) förekom det vissa krigsfångeläger med hög dödlighet på grund av svält som efter förintelsen retroaktivt associerats med fenomenet koncentrationsläger.
I modern tid användes begreppet först under det andra boerkriget då britterna fängslade boerbefolkningen i stora läger som ett led i den brända jordens taktik.
Dödligheten i olika lägren varierar kraftigt; i det andra boerkrigets läger avled 25 % av de fängslade i sjukdomar som bröt ut på grund av de dåliga hygienförhållandena medan de till exempel i de svenska lägren under andra världskriget inte rörde sig om högre än normal dödlighet. I vissa fall flyter dödligheten över till förintelselägernivån; även om fångarna inte avrättas rakt av dödas de genom avsiktlig svält och hårt tvångsarbete så som skedde i till exempel Nazitysklands läger för sovjetiska krigsfångar.
Olika former av koncentrationsläger använts i många länder och perioder bland annat i Finland, Sovjetunionen och det forna Jugoslavien.
