Bosnienkriget
Wikipedia
| Bosnienkriget | ||||||||||||
|---|---|---|---|---|---|---|---|---|---|---|---|---|
| Del av Jugoslaviska krigen | ||||||||||||
 Kroatiska stridsvagnar utanför staden Glamoc i centrala Bosnien. |
||||||||||||
|
||||||||||||
| Stridande | ||||||||||||
 Bosnien och Hercegovina |
 Republika Srpska Jugoslavien |
 HVO Kroatien |
||||||||||
| Befälhavare | ||||||||||||
| Alija Izetbegović Sefer Halilović Rasim Delić |
Radovan Karadžić Ratko Mladić Slobodan Milosevic |
Franjo Tuđman Mate Boban Milivoj Petković |
||||||||||
| Förluster | ||||||||||||
| 32 000-40 000 döda soldater 40 000-50 000 döda civila |
22 000-27 000 döda soldater 5 000-8 000 döda civila |
6 000-10 000 döda soldater 3 000-5 000 döda civila |
||||||||||
Rött: Serber
Blått: Kroater
Grönt: Bosniaker
Bosnienkriget, Kriget i Bosnien, var ett krig i Bosnien och Hercegovina som pågick nästan oavbrutet, från april 1992 till november 1995. Det började som ett försvarskrig mot storserbisk aggression mot den självständiga staten Bosnien-Hercegovina men utvecklades senare till något som liknade ett inbördeskrig mellan bosniska kroater (katoliker) och bosniaker (muslimer), likväl bosniska serber (ortodoxa).
Den 5 april 1992, samma dag som Bosnien Hercegovina utropade sin självständighet utbröt strider i landet mellan de olika etniska grupperna. JNA lämnade officiellt Bosnien i slutet av april 1992 men lämnade avsiktligt tusentals soldater kvar i Bosnien för att strida med Republika Srpskas armé, den bosnienserbiska armén som motsatte sig ett självständigt Bosnien-Hercegovina. Kroaterna i söder organiserade också sin egna armé, HVO. Den bosniska armeen var 1992 liten, otränad och illa utrustad och var ingen match för de väl utrustade och väl tränade Republika Srpska och HVO som fick stöd av sina regeringar i Serbien och Kroatien. När kriget väl bröt ut började serberna med att anfalla områden med serbisk majoritet i befolkningen såsom östra och nordvästra Bosnien. Totalt överlägsna i manskap och utrustning så tog serberna på bara någon månad nästan två tredjedelar av Bosnien och Hercegovinas territorium. Tack vare Jugoslavien och Slobodan Milosevic som ville se ett serbdominerat bosnien hade Republika Srpska tusentals man, hundratals stridsvagnar och stridsplan, den bosniska armén hade inget av detta. Kroatiska HVO såg serberna som fiender eftersom kriget mellan serber och kroater i Kroatien fortfarande höll på och allierade sig därför i början med den bosniska armén. Många islamistiska fanatiker som såg det som ett heligt krig mot de kristna anmälde sig som frivillga i den bosniska armén, Alija Izetbegović som var i ett akut behov på manskap välkommnade all hjälp som erbjöds. [1].
När kriget började inledde serberna en belägring av huvudstaden Sarajevo och anföll staden. Den bosniska armén lyckas försvara stadens centrum och de södra delarna av Sarajevo, resten höll serberna inklusive de strategiskt viktiga höjderna runt staden där placerade serberna ut sitt artilleri som de använde för att bomba Sarajevo dag och natt. Gatustrider utbröt och regeringsstyrkorna tillsammans med stadens försvarare lyckades slå tillbaka serberna som därefter påbörjade belägringen av Sarajevo och började terrorbomba Sarajevo. Bombningarna skulle komma att pågå under hela belägringen som varade i 1 417 dagar, vilket gör belägringen av Sarajevo till den längsta sedan belägringen av Stalingrad under andra världskriget. Mellan 10 000 - 19 000 Sarajevobor dödades, varav 1 621 barn under 14 år och man tror att Sarajevos befolkning kan ha halverats under kriget. [2].
Under det första nio månaderna av kriget stred de bosniska kroaterna och bosniakerna tillsammans mot serberna som fick stöd från Serbien och Montenegro men under december 1992, efter en maktkamp i det bosnien-kroatiska ledarskiktet, började många kroater med stöd från Kroatien kriga mot den bosniska armén som dominerades av bosniaker, HVO som hade stött den bosniska regeringen mot serberna vände nu mot dem istället och beslutade i hemlighet med serberna att dela bosnien mellan Serbien och Kroatien [3]. I början av 1993 anföll HVO staden Mostar och inledde slaget om Mostar. Mostar drabbades mycket hårt av striderna mellan kroater och bosniaker som var bland de intensivaste under kriget. Kroaterna var betydligt bättre utrustade än bosniakerna och hade en stor mängd artilleri, som de hade fått av den kroatiska regeringen i Kroatien. Under hela kriget sköt de över en miljon granater mot den muslimska delen av Mostar. I november 1993 så sköt de kroatiska styrkorna sönder den gamla bron Stari Most som hade byggts under 1500-talet.
Serbiska styrkor var i början överlägsna och kontrollerade efter ett halvår två tredjedelar av Bosnien och Hercegovinas territorium. I slutet av 1994 och början av 1995 började krigslyckan vända för serberna. Kroater och bosniaker slöt fred 1994 och allierade sig åter igen mot serberna som under fyra års tid hade varit militärt överlägnsa i Bosnien och Kroatien, men nu började förlora fäste i samma takt som bosniaker började bygga upp arméer (något som de inte hade 1992) och nu som de välutrustade kroaterna nu ännu en gång var deras allierade. Den bosnienserbiska armén var krigstrött och började förlora fler män än vad de kunde ersätta medan bosniakerna och kroaterna tillsammans hade betydligt fler män. I augusti 1995 inledde den kroatiska armén Operation Storm som slängde ut alla serber ur Kroatien och västra Bosnien. När den kroatiska armén avancerade så skapades en besvärlig flyktingsituation då 200 000 - 300 000 serber fördrevs [4]. Efter att aSrebrenicamassakern blev känd inledde NATO bombningar av bosnienserberna som slog ut deras infrastruktur och det blev näst intill omöjligt att ens ringa till eller från Republika Srpska. Den bosniska armén hade sina första större framgångar i kriget, i nordvästra Bosnien hade man intagit flera städer under kort tid och stod ett 30-tal kilometer utanför staden Banja Luka som var serbernas huvudstad Bosnien. Trots dessa massiva förluster tvekade serberna fortfarande men efter att det kroatiska flygvapnet hade genomfört ett kraftigt bombanfall mot Republika Srpskas huvudstad Banja Luka gick man till slut med på att inleda fredsförhandlingar och ge upp sitt krav på ett självständigt Republika Srpska. Fredsförhandlingar inleddes och resulterade i Daytonavtalet den 21 november 1995.
Något som under efterkrigstiden kritiserats starkt[källa behövs] är det vapenembargo som utlystes mot de stridande parterna i Bosnien, eftersom detta embargo (bojkott) utlystes samtidigt i ett krig där den nybildade Bosniska armén hade minimal tillgång till vapen till skillnad mot de väl utrustade kroaterna och framför allt serberna vilka hade övertagit större delen av Jugoslaviens enorma vapenarsenal. Under kriget i Bosnien så lärde man sig också en ny term, etnisk rensning, det var serberna som inledde detta med omfattande rensningar på deras territorium för att höja procentantalet serber i områdena och riktade sig framförallt mot de bosniska muslimerna och utförde i samband med detta brott mot krigets lagar och brott mot mänskligheten. Även HVO tog efter och började med massrensningar i sina områden (särskilt Mostar området). Även bosnierna har också gjort sig skyldiga till detta men inte i samma utsträckning som serberna och kroaterna. Något som också har kritiserats[källa behövs] är omvärldens passivitet medan uppenbara etniska rensningar ägde rum under kriget, många menar att[källa behövs] tiotusentals liv kunde ha räddats om NATO hade angripit bosnienserberna tidigare än vad som blev fallet. I väst blev kriget ofta kallats för "The Dirty War" på grund av krigets ovanligt grymma och brutala natur och ställen som Ahmići och Srebrenica blev synonyma med kriget. Mellan 110 000 - 130 000 människor beräknas ha dödats under det tre och ett halvt år långa kriget, ungefär hälften av dödsoffren var civila [5]. Ungefär 90% av alla civila som dog var bosniska muslimer.
[redigera] Se även
[redigera] Referenser
- ^ Islamic volunteers in the Bosnian Army, .allexperts.com
- ^ The Siege of Sarajevo, .thenagain.info
- ^ Kroatien och Serbien ville dela Bosnien, .Aftonbladet.se
- ^ Evicted Serbs remember Storm, news.bbc.co.uk
- ^ Death Toll in Bosnian War, .freerepublic.com
