Charon (måne)

Wikipedia

Charon (måne)

Kretsar kring	Pluto
Upptäckare	James W. Christy
Upptäcktsår	1978
Omloppsbanans egenskaper
Genomsnittlig radie	19 571 (längs storaxeln) km
Excentricitet	0,00000 ± 0,00007
Omloppstid	6.387230 d (6d 9h 17m 3s)
Omloppsbanans lutning	115.60°°
Fysikaliska egenskaper
Diameter vid ekvatorn	1212 km ± 3 km km
Ytans area	? km²
Massa	(1,52±0,06)×10²¹ kg
Medeldensitet	1,63 ± 0,07 g/cm3 kg/m³
Gravitation vid ytan	0,276 m/s²
Rotationstid	?
Axelns lutning	0°
Albedo	0,36 till 0,39
Temperatur vid ytan	53 K
Atmosfärens egenskaper
Tryck	0 kPa
Saknar atmosfär

Pluto och Charon

Charon är en himlakropp som roterar kring dvärgplaneten Pluto. Charon är i förhållande till Pluto för stor för att vara en egentlig måne. Paret Pluto och Charon utgör därför tillsammans snarare en så kallad dubbelplanet.

Nyligen (2006) har Charons diameter kunnat fastställas till mellan 1207 och 1212 kilometer och dess täthet till 1,71 g/cm3, vilket tyder på att Charon till största delen består av is. Ingen atmosfär kring Charon har kunnat påvisas.

[redigera] Charons uppkomst

Det finns flera teorier om hur Charon uppstått. Den teori som är mest omtyckt är att de båda himlakropparna bildats på samma sätt som andra planeter och månar, att de långsamt växt fram ur ett virvelmoln av gas och stoft och genom gravitation fortsatt att vara sammanlänkade i ett dubbelplanetsystem. En annan teori är att ett stor himlakropp på väg igenom universum kolliderat med Pluto och slagit av en bit som sedan blivit en måne, ungefär på samma sätt som de flesta tror att vår måne har bildats. En tredje långsökt teori är att Plutos gravitation dragit in en förbipasserande planetesimal i bana runt planeten.

[redigera] Fysiska egenskaper

[redigera] Charons sammansättning

Eftersom Charon är mindre och har mindre densitet än Pluto, är dess innandöme enklare att förklara. Men vi vet inte så mycket om Charon, speciellt densiteten (vilken är viktig för att kunna göra upp en modell över himlakroppas inre), detta gör den inre strukturen mer osäker. Som ni ser på bilden är Charon separerade i en mantel av is och kärna av sten. Men vi kan inte helt avfärda teorin om att Charon inre en blandning av is och sten (den nedre bilden) hela vägen in.

New Horizons kommer att hjälpa med att se vilken (om någon) av dessa idéer är korrekta. New Horizons kommer att mäta massan, densiten Plutos och Charons form. Den kommer också att leta efter geologiska ledtrådar om hur deras inre ser ut.

[redigera] Möjligheter till en atmosfär

Pluto (den större) och Charon.

Hittills har man inte upptäckt någon atmosfär runt Charon. Spektroskopiska studier visar inga klara bevis för att Charon har en atmosfär, och om den skulle ha en atmosfär, så skulle den minst vara 10 gånger tunnare än Plutos. Det är möjligt att Charon hade en atmosfär just efter den hade bildats för ungefär 4,5 miljarder år sedan. Men med Charons lilla massa och gravitation, så skulle vilken atmosfär som helst försvinna ut i rymden relativt fort.

[redigera] Charons yta

På Charons yta har man hittills bara funnit is. Dessa isar har blivit upptäckta genom mätningar genomförda på jorden (med hjälp av rymdteleskopet Hubble). Både Pluto och Charon har andra material i ytisen; dessa material tros vara mineraler eller fasta material gjorda av komplexa organiska kemikalier, dock har inga specifika identifikationer av deras sammansättning gjorts.

[redigera] Upptäckt och namn

Bilden som Rymdteleskopet Hubble tog 1994 av Pluto och Charon.

Charon upptäcktes den 22 juni 1978 av den amerikanske astronomen James W. Christy vid US Naval Observatory på fotografier tagna av flottans 1,5-metersreflektor (detta teleskop är placerat endast sex kilometer ifrån det teleskop Clyde Tombaugh använde 1930 för att upptäcka Pluto). När Christy undersökte starkt förstorade bilder av Pluto lade han märke till en utbuktning på ena sidan av planeten. Andra bilder visade snart att det var en måne som gjorde ett varv runt Pluto på ungefär 6 dagar, men det var inte förrän 1994 som Hubble-teleskopet slutligen tog bilder som separerade de två himlakropparna.