Czesław Miłosz
Wikipedia
Czesław Miłosz, född 30 juni 1911 i Szetejnie, Litauen, död 14 augusti 2004 i Kraków, Polen, var en polsk författare. Han mottog Nobelpriset i litteratur 1980.
Efter första världskriget flyttade familjen från Szetejnie till Vilnius, där han bland annat utbildades i hebreiska och tog en juristexamen.
Milosz var en period bosatt i Paris där han började skriva poesi. När han flyttade tillbaka till Vilnius tog han arbete på en radiostation men blev avskedad för att han var "vänstervriden". Därefter flyttade han till Warszawa och efter en tid som författare blev han diplomat i Washington och Paris. 1951 sökte han politisk asyl i Frankrike och sedan 1960 var han bosatt i USA.
1961 blev Czesław Miłosz professor i slaviska språk och litteratur vid University of California, Berkeley. På 1990-talet återvände han till Polen och bosatte sig i Kraków.
I böcker som Issadalen (1955), Mitt Europa (1959) med mera och diverse artiklar har han diskuterat om det europeiska kulturarvet, inte bara det centraleuropeiska utan även Sverigerelaterat, bland annat finns i hans produktion en poetisk dikt om botanikern Carl von Linné. Miłosz har även som skönlitterär författare förstått flodens betydelse för kulturens blomstring, floden som på många sätt bundit samman Europa.
[redigera] Litteratur
- Litteraturhistoria
- Självbiografi
[redigera] Romaner
- Issadalen (1955)
- Själar i fångenskap (1950-talet) ("Zniewolony umysł")
[redigera] Diktsamlingar
- Där solen går upp och där den går ner (1974)
- Sången om pärlan (1982)
- Den ogripbara jorden (1984)
