Carl von Linné

Wikipedia

 Carl von Linné (info) (före adlandet 1757 Carl Linnæus, Carolus Linnæus) född den 23 maj 1707, död den 10 januari 1778) var en svensk botaniker, läkare och zoolog^[1] som lade grunden för den moderna nomenklaturen inom biologin och den moderna systematiken som grupperar växter och djur. Han anses även vara fader till den moderna ekologin.^{[källa behövs]} Linné var sin tids främste botaniker och han var även känd för sina stora språkkunskaper.

Innehåll 1 Biografi 2 Forskning 3 Linnés resor 3.1 Lappland 1732 3.2 Dalarna 1734 3.3 Öland och Gotland 1741 3.4 Skåne 1749 3.5 Nederländerna 4 Korrespondens 5 Filateli 6 Numismatik 7 UNESCOs lista över världsarv 8 Några viktiga årtal i Linnés liv 9 Bibliografi 10 Kuriosa 11 Se även 12 Externa länkar 13 Referenser och noter

[redigera] Biografi

Carl Linnaeus föddes ^[2] i komministergården Råshult, i Stenbrohults socken, Kronobergs län (Småland). Han gifte sig 1739 med Sara Elisabeth Moræa från Falun. I Sveden utanför Falun finns Linnés Bröllopsstuga. Linné dog den 10 januari 1778 i Uppsala, Uppsala län (Uppland) och är begravd i Uppsala domkyrka. Paret fick sju barn, däribland Carl von Linné d.y.

Linné var äldste son till komministern, sedermera kyrkoherden, Nicolaus (Nils) Ingemarsson Linnæus (1674-1748) och Christina Brodersonia (1688-1733). Fadern tog släktnamnet efter en väldig lind; två morbröder till honom hade antagit släktnamnet Tiliander (lat. tilia, lind). Sommaren 1709 flyttade familjen till Stenbrohults prästgård där Carl von Linnés kärlek till naturen vaknade. Fadern delade denna kärlek och var mycket botaniskt intresserad. Deras umgänge kretsade ofta omkring skötseln av familjens trädgård, som var bland de främsta i Småland. Relationen var varm och förtrolig. Fadern kunde vara otålig men så "töstnade han straxt, så snart man gav honom en blomma i handen". Carl säger om trädgården, som innehöll mängder av utländska växter, att den "med modersmjölken inflammerat min håg med outsinlig kärlek till örterna".

Som sin far och morfar, kyrkoherden i Stenbrohult, Samuel Brodersonius, var det tänkt att Carl von Linné skulle bli präst, men han visade inget större intresse för detta. Hans intresse för botanik imponerade på en läkare i den närbelägna staden Växjö och han sändes i augusti 1727 till Lund för universitetsstudier och fick då Kilian Stobæus som sin gynnare och lärare.

Efter ett år flyttade han till Uppsala där han fick handledning av Olof Celsius d.ä. och Olof Rudbeck d.y. och blev god vän med iktyologen Peter Artedi. Linné sades vara en social person som det var lätt att umgås med.

1741 utnämndes Linné till medicinprofessor vid Uppsala universitet. Han var rektor för universitetet vårterminen 1750, och höstterminerna 1759 och 1772. Dessutom var han inspektor vid Smålands nation.^[3]

[redigera] Forskning

Carl von Linné utformade sexualsystemet, det vill säga indelning av växter efter deras kön och befruktningsdelar (ståndare och pistiller), ett lätt, men något konstlat sätt att indela växter på. Han uppfann binärnomenklaturen, det vill säga att allt liv, (inklusive sjukdomar) har två namn på latin, ett släktnamn och ett artnamn, vilket också kallas taxa. Linné var även en av de första i världen med att dela in mänskligheten i olika rastyper, och tilldela dessa mentala karaktärsdrag. Linné menade till exempel att Européer var gladlynta, afrikaner sävliga och indianer hetlevrade.^[4]

Auktorsnamnet L. kan användas för Carl von Linné i samband med ett vetenskapligt namn inom botaniken. (Wikipedia-artiklar som använder auktorsnamnet)

[redigera] Linnés resor

Carl von Linné gjorde ett antal resor till olika platser, och gjorde noggranna anteckningar. Emellertid anses numera, att han sannolikt inte själv besökte alla de platser han beskriver, utan han har antecknat vad han hört vid samtal med ortsbefolkningen. Några av hans kända dagböcker är följande:

[redigera] Lappland 1732

Lapplandsresan tog sin början den 12 maj 1732 red då Linné gav sig iväg ensam ridande mot Lappland för att sedan återvända till Uppsala fem månader senare.

Den reseskildring som sedan utkom, först efter Linnés död, var av mycket stor omfattning. Förrutom sina observationer av den lappländska naturen så intresserade sig Linné även av den samiska kulturen och beskrev dessa människors levnadsförhållanden mycket ingående.

Det viktigaste resultatet av resan till Lappland var ändå det som kom att bli Flora Lapponica. Den lappländska vegetationen var vid denna tid relativt okänd då de naturalier som tidigare insamlats av Olof Rudbeck d.ä. under dennes resa i Torne lappmark blivit förstörda under den omfattande stadsbranden som härjade i Uppsala 1702. Med Flora Lapponica, som publicerades 1737, fick man nu på nytt kunskap om dessa okända marker.^[5]

[redigera] Dalarna 1734

Linnés kom första gången till Dalarna för att fira jul i Falun 1733. Under ett julkalas träffade han sin blivande hustru, Sara Elisabeth Moraea, som var dotter till gruvläkaren. Då besöktes även Bergslagens gruvor och järnverk. Dalarnas landshövding Nils Reuterholm hade hört om och imponerats av hans Lapplandsresa, föreslog en liknande resa genom Dalarna.^[6]

[redigera] Öland och Gotland 1741

Resan företogs på hästryggen och han visade stort intresse för runstenar. Under färden kom han till Vetlanda den 23 juni och noterar två runstenar på kyrkogården. Dagen därpå hade han hunnit till Växjö, och gör anteckningar om domkyrkan, som året före eldhärjats och vid Linnés besök var "ett bedrövligt spektakel". Han lämnar en beskrivning på S:t Sigfrids kläder. Kalmar nåddes den 28 maj, där han hejdades av storm, men använde tiden att till beskriva kyrkan, som "var täck och ägde sköna skrudar". Den 1 juni landsteg han på Öland, övernattade den 4 juni i prästgården i Resmo för att den 6 juni ha hunnit till Smeby vars kyrka var så sällsam att Linné aldrig sett maken. Han skriver bl a att kyrkan med sina små fönster var ganska mörk och kunde snart bringa åhörarna till sömn. Den 7 juni var en söndag, och då gick han i kyrkan i Ås. Den 9 juni noterar han runstenar i Sandby och Gårdby. Dagen därpå, då han vistades i orten Runsten (!), noterar han ännu en runsten, som ansågs vara en av platsens märkvärdigheter. Långlöt den 10 juni. Om hela två surbrunnar på kyrkogården står i dagboken: "Vattnet kan drickas av sjukligt folk uti åtskilliga passioner, allenast brunnen blev väl rensad, och man ej alltför kräsmagad fruktade för sådan mineral, som insmugit sig av lik och dödas kroppar". I Bredsätra den 11 juni kommer växtintresset fram, och Linné skriver om ödekapellet Kläppinge att på golvet växte scandix seminbus hispidis. ^[7] Persnäs nåddes den 12 juni, och den 14 juni, som var den fjärde söndagen efter Trinitatis (Trefaldighetsdagen), då han bevistade gudstjänsten i Högby. Han noterar ännu en runsten på kyrkogården. Efter tre veckor på Öland avseglar Linné till Gotland.^[8]

[redigera] Skåne 1749

Denna resa startade med vagn i Uppsala, där Linné bodde sedan många år. Söndagen den 7 maj hade han hunnit till Växjö, där han skildrar hur ärkebiskopen "högvördige herr doktor Henric Benzelius" viger herr doktor Olof Osander till biskop i Växjö stift. Pingstdagen den 14 maj hörde han en vacker predikan i Virestad, och på annandagen återsåg han sitt kära Stenbrohult, men skriver med vemod i sin dagbok om hur de han såg för 20 år sedan, nu hade åldrats: "De gingo nu med grå hår och vita skägg, utlevde, och en ny värld hade kommit i stället". Den 17 maj avreste Linné från Stenbrohult med målet Loshult i Skåne, reste runt i landskapet och var åter i Stenbrohult den 2 augusti. Under återfärden till Uppsala stannade han till i Ryssby i Sunnerbo, där hans svåger, Johan Collin var kyrkoherde. Från det besöket skriver han detaljerat om äspingen, Sveriges allra giftigaste orm. På färden vidare norrut passerade han Jönköping, där han besökte sin släkting prosten C Tiliander. Via Gränna och Vadstena kom Linné slutligen tillbaka till Uppsala, och därmed var hans skånska resa avslutad.^[9]

[redigera] Nederländerna

Där stannade han tre och ett halvt år. I Nederländerna publicerade han 1735 Systema naturae, vilket ligger till grund för den nutida systematiken för allt liv, ett mer "naturligt" system, efter växternas och djurens inbördes släktskap, naturens tre riken grupperade i klasser, ordningar, familjer, släkten och arter, vilket idag används överallt, i alla länder.

[redigera] Korrespondens

Carl von Linné brevväxlade med ett stort antal lärda män, både inom och utanför Sverige. Särskilt känd är hans livslånga vänskap med Abraham Bäck i Stockholm, som han ofta kallade "Min Kiäreste Broder". Det finns bevarat över 500 brev, vilka Linné skrev till Bäck. Han höll även kontakt med ett flertal idag mindre kända svenska lärda män, ofta mångsysslare med intresse för botanik, som i vissa sammanhang har kallats för hans lärjungar, exempelvis Gustaf Fredrik Hjortberg ifrån Vallda söder om Göteborg.

[redigera] Filateli

Till Kungliga Vetenskapsakademiens 200-årsjubileum utgav Postverket fyra minnesfrimärken. Utgivningsdag 1939-06-02. Carl von Linné hedrades med 15 öre rödbrun (upplaga 177 485 000) och 50 öre grå (upplaga 2 471 000). De andra två märkena i serien tillägnades Jöns Jacob Berzelius.

[redigera] Numismatik

Carl von Linné pryder framsidan på dagens etthundrakronorssedel i Sverige och både fram och baksidans har uteslutande bilder förknippade med Linnés arbete.^[10] Han fanns även på baksidan på den tidigare svenska femtiokronorssedeln och har även funnits på äldre svenska sedlar.^[11]

Svenska Medaljgillet gav 1978 ut en medalj i silver och brons - gestaltad av skulptören Olle Adrin - till 200-årsminnet av Linnés död. Framsidan återger Linnés ansiktsprofil i relief på en yta av årsringar från ett träd märkt med födelseåret 1707, dödsåret 1778 och minnesåret 1978.

[redigera] UNESCOs lista över världsarv

I samband med Linnéjubiléet 2007 föreslås några linnéminnen tillföras på världsarvlistan.^[12]

Det handlar om följande fem:

• Linnés Råshult i Stenbrohults socken, Älmhult
• Karolinerhuset i Växjö - se Karolinerhuset, Svenska kyrkan i Växjö
• Linnéträdgården i Uppsala
• Linnés Hammarby i Danmarks socken, Uppsala
• Barockträdgården och Linnéanum i Botaniska trädgården, Uppsala

[redigera] Några viktiga årtal i Linnés liv

• 1707 Föds 23 maj.
• 1732 Genomför sin Lapplandsresa.
• 1734 Genomför sin resa genom Dalarna.
• 1735 Publicerar Systema naturae
• 1739 Juni, gifter sig med Sara Elisabeth Moræa vid gamla bergsmansgården Sveden utanför Falun
  • Juni, grundar tillsammans med fem andra vetenskapsmän Vetenskapsakademien.
• 1741 utnämnd till professor i Uppsala, där han undervisar i naturalhistoria, läkemedelslära och hälsolära. Genomför sin resa genom Öland och Gotland.
• 1744 Anskaffar termometer där Celsius temperaturskala är "rättvänd" (Celsius angav 0 som vattens kokpunkt och 100 som smältpunkt).
• 1746 Genomför sin resa genom Västergötland.
• 1749 Genomför sin resa genom Skåne.
• 1757 Adlad von Linné. ^[13]
• 1778 Avlider den 10 januari. Han begravs i Uppsala domkyrka.

[redigera] Bibliografi

• Systema naturae per regna tria naturae, secundum classes, ordines, genera, species cum caracteribus, differentiis, synonymis, locis. (1735)
• Nemesis Divina; Utgiven och kommenterad av Knut Barr (1923)
• Nemesis Divina; Utgiven i fullständigt skick för första gången av Elis Malmeström och Telemak Fredbärj (1968)

[redigera] Kuriosa

• Linnés mormors farmor Johanne Pedersdotter brändes som häxa i Stavanger, Norge, 1622.
• Linnés mormors bröder Simon Visseltoft och Jacob Visseltoft, var snapphanar under Skånska kriget 1675-79.
• Linné är för närvarande den enda botaniker vars namn refereras till med en enda bokstav; L (tidigare hade namnet förkortats till "Linn"). Inom botaniken listas den vetenskapliga auktoriteten följande det latinska namnet. Till exempel Cocos nucifera L är det fullständiga namnet för kokospalm, där L refererar till Carl von Linné.
• Linné var bara 154 cm lång.

Systematik av Organismer: / Domän / Rike / Stam / Klass / Familj / Släkte / Art / Underart / Ras

[redigera] Se även

• Linnéträdgården
• Linnés lärjungar
• Linnés sexualsystem

[redigera] Externa länkar

• Svenska Linnésällskapet
• The Linnean Society of London
• Linnés historiska landskap
• Linnés skånska resa 1749 hos Vägverket
• Carl von Linné 300 år

[redigera] Referenser och noter