Evangelium
Wikipedia
Evangelium, av grekiskans ευαγγέλιον, ’glädjebudskap’. Tidigt i kristendomens historia kom ordet att stå för de nedskrivna framställningarna om Kristus, hans ord, gärningar och livsöde. De fyra skrifter som godtagits officiellt av kyrkan och införts i Nya Testamentet och behandlar Jesu liv och verksamhet utgör tillsammans de kanoniska evangelierna. Förutom dessa fyra finns ett flertal så kallade apokryfiska evangelier, som inte godtagits som officiella kristna urkunder, men som anses viktiga inom vissa grenar av kristendomen (t.ex. de koptiska och de ortodoxa kyrkorna). Tomasevangeliet hade en viktig ställning inom gnosticismen.
Tre av de kanoniska evangelierna, Matteusevangeliet, Markusevangeliet och Lukasevangeliet, kallas synoptiska då de har mycket material gemensamt. Bibelforskningens vanligaste förklaring till detta är tvåkällshypotesen, enligt vilken Matteus och Lukas använt Markus som källa för sina skrifter och dessutom en gemensam källa som brukar kallas Q-källan. Dessutom innehåller de s.k. särstoff, material som de andra evangelisterna inte använder. Johannesevangeliet skiljer sig delvis från de övriga evangelierna och anses ha en mer utvecklad teologi, som initialt presenteras i Johannesprologen (kapitel 1:1-18). Det kallas ibland för "Det fjärde evangeliet" för att betona dess annorlunda prägel gentemot de synoptiska evangelierna.
I bestämd form, evangeliet, åsyftas ofta det kristna budskapet, eller budskapet i sammanfattning, så som det brukade uppfattas i den tidiga kyrkan. Fokus ligger på att Jesus dog för våra synder, att han uppstod på tredje dagen, och att han nu tar emot oss i sitt eviga Rike, var och en som, genom tro och bön, tar emot Honom.
Vi ser ett exempel när Paulus i ett brev påminner om "evangeliet" som han tidigare hade förkunnat för brevets mottagare.
1 Korinthierbrevet 15:1-6. Bröder, jag vill påminna er om evangeliet som jag förkunnade, som ni också tog emot, på vars grund ni står och genom vilket ni blir räddade. Jag vill påminna er om orden i min förkunnelse — den håller ni väl fast vid, annars var det bortkastat att ni kom till tro. Bland det första jag förde vidare till er var detta som jag själv hade tagit emot: att Kristus dog för våra synder i enlighet med skrifterna, att han blev begravd, att han uppstod på tredje dagen i enlighet med skrifterna och att han visade sig för Kefas och sedan för de tolv. Därefter visade han sig för mer än femhundra bröder vid ett och samma tillfälle, de flesta är ännu i livet, men några har avlidit.
Ett annat exempel är (ett avsnitt av) den första evangeliska predikan som hölls för icke-judar, nämligen när Petrus talade i Cornelius hus.
Apostlagärningarna 10:37-44 Ni känner till det som har skett i hela Judeen, med början i Galileen efter det dop som Johannes predikade: hur Jesus från Nasaret blev smord av Gud med helig ande och kraft och hur han vandrade omkring och gjorde gott och botade alla som var i djävulens våld; Gud var med honom. Vi kan vittna om allt han gjorde både på den judeiska landsbygden och i Jerusalem. Honom hängde de upp på en träpåle och dödade. Men Gud uppväckte honom på tredje dagen och lät honom visa sig, inte för hela folket utan för vittnen som Gud i förväg hade utvalt, nämligen för oss som åt och drack med honom efter hans uppståndelse från de döda. Han gav oss uppdraget att förkunna för folket och vittna om att han är den som Gud har bestämt till att döma levande och döda. Om honom vittnar alla profeterna att var och en som tror på honom får syndernas förlåtelse genom hans namn.” Medan Petrus ännu talade föll den helige ande över alla som hörde hans ord.
Här följer ett försök att, lite mer i detalj, och genom en punktlista, peka ut evangeliets innehåll. Det bygger på vad den unga kyrkan, som den träder fram i Nya testamentet, brukade betona. Givetvis finns ett mått av subjektiv bedömning i det följande, eftersom listan som sådan inte återfinns i Bibeln.
Innehåll |
[redigera] Evangeliet i fjorton punkter
 |
Det saknas källhänvisningar i den här artikeln. |
| Du kan hjälpa till genom att ange källor för faktauppgifterna som anges i artikeln. |
- Gud vill ha en fullödig gemenskap med sina skapade barn. Men den fallenhet för det onda som bor i oss människor, utgör ett hinder.
- När Jesus föddes i Betlehem innebar det Guds ankomst till jorden. Målet var att läka den skadade relationen mellan oss och Honom.
- Under de aktiva åren vandrade Jesus omkring i Det heliga landet, botade sjuka och predikade.
- Genom sina läkedomsunder och sin förkunnelse ställde han Gud i en ny belysning. Empati och familjär närhet blev den nya gudsbildens signum.
- Jesu död på korset, där han straffades för våra synder, åstadkom försoning, och det lade en fulländad grund för att upprätta gemenskapen.
- Efter sin uppståndelse från döden är Jesus nu andligt närvarande överallt, och söker dra alla människor till sig, för att ge dem frälsningens gåva, som innefattar såväl delaktighet av Den helige Ande|helig Ande]], som förlåtelse och evigt liv.
- Frälsningen innehåller även den gåva som kallas rättfärdiggörelse. Det betyder att Gud räknar sin egen rättfärdighet en människa till godo, som vore hon redan var framme vid målet, att äga Kristi sinne.
- Den enskilda människan behöver bara ta emot frälsningens gåva. Det sker genom tro på Jesus.
- När en person möter evangeliet och säger sitt ”ja” till dess inbjudan, är denna respons liktydig med tro, oavsett personens upplevelse av tvivel eller visshet.
- Med trons födelse börjar det eviga livet, redan här på jorden. Och en fortsättning kommer bortom döden, i en annan värld, befriad från all orätt och all plåga.
- Tron gör människan mer åtkomlig för Guds åtgärder och ingripanden i våra liv. Detta gudomliga arbete har stor omfattning, det gäller både yttre händelser och påverkan av själslivet, och kallas ibland Guds försyn.
- Försynens slutliga mål är att förändra våra liv och sinnelag, till Kristuslikhet. Rörelsen i den riktningen brukar kallas helgelse.
- Det finns levnadsmönster som vi bör upprätta för att de vårdar det nya livet och främjar helgelsen. Dit hör syndabekännelse, bön och bibelläsning, samt kyrkliga aktiviteter som dop, nattvard och gemenskap med syskon i tron.
- De livsmönster som främjar helgelsen kan sammanfattas i begreppet närhet. Vi bör låta det bli en verklig närhet mellan Jesus och våra egna liv. Han skall integreras i livet - sammanfogas med det, på olika sätt. Det är avgörande för helgelsen.
[redigera] De fyra kanoniska evangelierna
[redigera] Apokryfiska evangelier
I den apokryfiska litteraturen finns också några skrifter som brukar kallas evangelier. Bland dem finns:
- Ebjoniterevangeliet
- Hebréerevangeliet
- Nasaréerevangeliet
- Petrusevangeliet
- Tomasevangeliet
- Filippusevangeliet
- Mariaevangeliet
- Tomas barndomsevangelium
- Jakobs protoevangelium
[redigera] Luthersk teologi
I luthersk teologi skiljer man mellan "lag" och "evangelium". Med lag avser man då Guds bud och krav (det människan skall göra för Gud), medan evangelium syftar på Guds nåd och godhet (det Gud har gjort för människan). En god luthersk predikan innehåller lika delar av bådadera.
[redigera] Arkeologiska lämningar
Det finns få tidiga lämningar av evangelieskrifterna. Det äldsta bevarade exemplaret av ett kanonskt evangelium är det så kallade P52 som är ett papyrusfragment från en bok och innehåller några rader från Johannesevangeliet. Detta ark har daterats med paleografiska metoder till någon gång mellan år 120-150.
Sedan kanoniseringen på 300-talet uppstod en explosion av evangelietexter och från denna tid är Bibeln ett av de verk som har bäst källmaterial av alla antika skrifter.
