Galapagosöarna
Wikipedia
Galapagosöarna är en ögrupp, som hör till Ecuador. De tretton öarna är belägna i Stilla havet ungefär 1 000 km väster om Ecuadors fastland. Ekvatorn går över den största ön, Isabela. Galapagosöarna är kända för det stora antalet endemiska arter som finns här och även för Charles Darwins forskning som resulterade i hans teori om naturligt urval.
Galapagosöarna blev nationalpark 1959, vilket innebar att 97,5% av öarnas landyta skyddades. Då fanns tre bosättningar där med sammanlagt omkring 1 500 invånare. På 1980-talet hade antalet invånare ökat till mer än 15 000.
1986 blev det omgivande havet ett marint reservat. UNESCO hade redan 1978 tagit med Galapagosöarnas landområde på sin världsarvslista och 2001 inkluderades även det marina reservatet.
[redigera] Endemer
Eftersom Galapagosöarna ligger så isolerat finns där många djurarter som bara lever på just dessa öar. Djur som bara finns på en plats kallas för endemer. Några djurarter som bara finns på Galapagosöarna är bland annat havsödlan, landiguana, galapagossköldpadda (Geochelone nigras), galapagospingvin (Spheniscus mendiculus), Galapagosskarv (Phalacrocorax harrisi), gallapagoshäger (Butorides sundevalli) och många olika finkar. Många av de djur som inte är endemiska arter på Galapagosöarna är istället endemiska underarter, så som exempelvis den underart av brun pelikan (Pelecanus occidentalis urinator ) som häckar på öarna.
[redigera] Historia
Galapagosöarna upptäcktes av Fray Tomás de Berlanga 1535. Öarna var obebodda, men Thor Heyerdahl fann på 1950-talet krukskärvor av sydamerikanskt ursprung som visade att folk tidigare varit där. Denna teori är fortfarande kontroversiell.
Ecuador annekterade området den 12 februari 1832.
I september 1835 kom Charles Darwin till Galapagosöarna och stannade ungefär fem veckor, då han studerade geologi och biologi på fyra av öarna.
