Henrik Gahn d.ä.
Wikipedia
Henrik Gahn d.ä., född 1 januari 1747 i Falun, död 6 februari 1816 i Stockholm, läkare och bror till Johan Gottlieb Gahn.
Han studerade från 1762, delvis under Carl von Linnés särskilda ledning, i Uppsala, där han 1769 blev medicine kandidat. Åren 1770-73 företog han en vetenskaplig resa till Tyskland, Holland, England och Skottland samt promoverades under tiden (1772) i Uppsala till medicine doktor och utnämndes samma år till förste amiralitetsläkare vid arméns flottas eskader i Stockholm, från vilken befattning han tog avsked 1789. Under åren 1777-90 tjänstgjorde han därjämte som assessor i Collegium medicum. Gahn blev 1808 överläkare vid Krigsakademien på Karlberg. År 1793 blev han ledarmot av Vetenskapsakademien.
Gahn var en bland Sveriges mest upplysta och berömda läkare. Han lyckades bl.a., efter många fåfänga försök, att 1802 ympa skyddskoppor i Stockholm, varifrån vaccinen sedermera förmedlades till åtskilliga orter i riket, och var 1807 en av Svenska läkaresällskapets stiftare. Vid flera tillfällen var Gahn ledarmot i för sundhetsändamål tillförordnade kommittéer. Han författade åtskilliga uppsatser i Vetenskapsakademiens och Läkarsällskapets handlingar m.m.
