Kommissionen Barroso

Wikipedia

Kommissionen Barroso är den EU-kommission som har varit i tjänst sedan 22 november 2004 och som ska stå i tjänst fram till 31 oktober 2009. Den består av en ordförande, José Manuel Durão Barroso, och 26 andra kommissionärer.

Ursprungligen var det tänkt att Barroso-kommissionen skulle träda i tjänst 1 november 2004. Men eftersom en stark opposition i Europaparlamentet motsatte sig Barrosos första förslag om EU-kommissionens ledamöter så tvingades han att dra tillbaka förslaget och därmed sköts godkännandet av Europaparlamentet upp. Ett nytt förslag lades slutligen fram för godkännande av parlamentet den 18 november 2004 och förslaget gick igenom med 449 röster för och 149 röster emot av totalt 732 röster. Sedan Bulgarien och Rumänien anslöt sig till EU 1 januari 2007 så består kommissionen av ytterligare två kommissionärer, det vill säga totalt av 27 kommissionärer.

Innehåll 1 Kommissionärer 1.1 Summering: Politisk tillhörighet 2 Första förslaget 3 Barrot-skandalen

[redigera] Kommissionärer

Namn		Ansvarsområde	Land
	José Manuel Durão Barroso	Ordförande	Portugal
	Margot Wallström	Kontakter mellan institutionerna och kommunikationsstrategi samt vice ordförande	Sverige
	Günter Verheugen	Näringsliv och industri samt vice ordförande	Tyskland
	Franco Frattini	Rättvisa, frihet och säkerhet samt vice ordförande	Italien
	Jacques Barrot	Transport samt vice ordförande	Frankrike
	Siim Kallas	Administrativa frågor, revision och bedrägeribekämpning samt vice ordförande	Estland
	Joaquín Almunia	Ekonomiska och monetära frågor	Spanien
	Charlie McCreevy	Inre marknad	Irland
	Mariann Fischer Boel	Jordbruk	Danmark
	Neelie Kroes	Konkurrens	Nederländerna
	Peter Mandelson	Handel	Storbritannien
	Joe Borg	Fiske och sjöfart	Malta
	Stavros Dimas	Miljö	Grekland
	Markos Kyprianou	Hälsa och konsumentskydd	Cypern
	Louis Michel	Bistånd	Belgien
	Olli Rehn	Utvidgning	Finland
	Vladimír Špidla	Arbetsmarknad, socialpolitik	Tjeckien
	László Kovács	Skatter och tullar	Ungern
	Dalia Grybauskaitė	Budget	Litauen
	Benita Ferrero-Waldner	Utrikesrelationer	Österrike
	Ján Figeľ	Utbildning, kultur och språkfrågor	Slovakien
	Danuta Hübner	Regionalpolitik	Polen
	Andris Piebalgs	Energi	Lettland
	Janez Potočnik	Vetenskap och forskning	Slovenien
	Viviane Reding	Informationssamhälle och medier	Luxemburg
	Meglena Kuneva	Konsumentskydd	Bulgarien
	Leonard Orban	Mångfaldhet	Rumänien

[redigera] Summering: Politisk tillhörighet

politisk tillhörighet	antal kommissionärer
Konservativ	9 (nio)
Liberal	8 (nio)
Socialist	6 (sex)
Oberoende	4 (tre)

[redigera] Första förslaget

Det första förslaget av en ny kommission, som skulle efterträda den förra kommissionen Prodi, presenterades av Barroso den 12 augusti 2004, men misslyckades att bli godkänd av Europaparlamentet. Skillnaden mellan det första och det senare antagna förslaget var följande:

• Rocco Buttiglione (föreslagen ledamot för Italien) var föreslagen som vice ordförande och kommissionär för rättsfrågor, asyl och invandring. Buttiglione blev ersatt av Franco Frattini.
• Ingrida Udre (föreslagen ledamot för Lettland) var föreslagen som kommissionär för skatter och tullar. Andris Piebalgs ersatte Udre som kommissionär från Lettland medan Lázló Kovács blev kommissionär för de frågor Udre ursprungligen var utsedd till att ansvara för.
• Lázló Kovács (föreslagen ledamot för Ungern) var urprungligen föreslagen som kommissionär för energifrågor men blev istället kommissionär ansvarig för skatter och tullar, och tog således över det ansvarsområde Ingrida Udre ursprungligen skulle ansvara för.

Under de utfrågningarna som parlamentet gjorde av de föreslagna kommissionärerna uppstod en konflikt när Rocco Buttiglione uttalade sig kritisk mot homosexualitet och kvinnor. Man fann även följande fel:

• László Kovács, för otillräcklig kunskap på energiområdet.
• Neelie Kroes, för otillräcklig kunskap på vissa specifika ämnen.
• Mariann Fischer-Boel, för otillräcklig bestämdhet för att kunna försvara Europas bönders intressen och för ovillighet att öppna upp en dialog med parlamentet.
• Inrgida Udre, över oegentligheter i trovärdigheten i grundandet av hennes parti.

Den mest kontroversiella föreslagna kommissionären var Buttiglione. Även om han hade stöd av Europeiska folkpartiet (kristdemokrater) och Europademokraterna (den största partigruppen i Europaparlamentet]]) så var både Europeiska socialdemokratiska partiet och Alliansen liberaler och demokrater för Europa emot att rösta för en kommission som Buttiglione ingick i.

Eftersom det såg högst troligt ut att Europaparlamentet skulle rösta ner Barrosos kommissionsförslag den 27 oktober 2004 så drog Barroso tillbaka sitt förslag. Senare offentliggjorde Italien sitt tillbakadragandeav Buttiglione som kommissionär och presenterade istället Franco Frattini som nya kommissionär för Italien. På Barrosos begäran så ersatte likaså Lettland Ingrida Udre med Andris Piebalgs. Slutligen så ändrades också Lázló Kovács ansvarsområde till att bli skatter och tullar. Det nya förslaget antogs därefter av Europaparlamentet.

[redigera] Barrot-skandalen

Strax efter att den nya kommissionen Barroso trätt i tjänst framkom ytterligare en skandal, som avslöjades av Nigel Farage, ledamot i parlamentet för det brittiska partiet United Kingdom Independence Party. Jacques Barrot, kommissionär från Frankrike, hade under 2000 blivit fälld för bedrägeri. Efter händelsen hade Barrot mottagit en amnesti från Frankrikes president Jacques Chirac, som till och med gjorde det illegalt att nämna händelsen i Frankrike. Ledamöter av Europeiska socialdemokratiska partiet och Alliansen liberaler och demokrater för Europa i Europaparlamentet drev på Barroso för att Barrot skulle stängas av från kommissionen. Jacques Barrot har varit kommissionär sedan januari 2000 och har ansvarat för regionalfrågor i kommissionen Prodi.