Mansforskning
Wikipedia
Mansforskning är genusforskning som analyserar maskulinitet och manlig identitet med fokus på psykologi, kultur, historia, klass. Mansforskningen är en relativt ny forskningsgren som vuxit fram efter det att feminismen blottlagt ett behov av teoretiska verktyg för att kunna beskriva manlig identitet. Något direkt motsatsförhållande eller tydlig skiljelinje mellan feminism och mansforskning finns inte och de två flyter samman lika ofta som de hamnar på kollisionskurs. I takt med att kvinnor har får allt större utrymme i det offentliga rummet och i debatten har dock, enligt somliga, en brist i analysen av män uppdagats och mansforskning eftersträvar alltså att hitta svar på och lyfta fram frågor som kommit i skymundan.
Mansforskning kommer i flera olika "skolor". De
- som försöker förklara män som hinder för jämställdhet
- som eftersträvar att stärka männens position i jämställdhetsdebatten
- som inriktat sig på problem orsakade av mäns aggressivitet och våld
- som eftersträvat en ändring av mannens identitet
Dessa olika inriktningar kan också sägas försöka svara på frågor om
- "hur män verkligen är"
- "hur människor i allmänhet uppfattar män"
- "hur män borde vara"
Vidare kan olika inriktningar inom mansforskningen sägas utgå från olika kriterier som
- Biologi
- Psykologi
- Etnologi
- Sociologi
- Idéhistoria
- Sexologi
- Arketyper
- Massmedias bilder av män
- Marxism
[redigera] Framträdande mansforskare
- R.W. Connell
- Jeff Hearn
- Victor J. Seidler
- Michael Kimmel
- Stephen M Whitehead
[redigera] Svenska mansforskare
- Lars Jalmert
- Claes Ekenstam
- Marie Nordberg
- Tomas Johansson
- Ulf Mellstöm
- Arne Nilsson
