Ockhams rakkniv
Wikipedia
Ockhams rakkniv är namnet på ett begrepp inom vetenskaplig metod som innebär att man inte ska anta fler företeelser eller ting än nödvändigt för att förklara en observation.
Innehåll |
[redigera] Mer om begreppet
Populärt brukar man även beskriva Ockhams rakkniv som att om flera olika förklaringar till ett fenomen föreligger, så bör man välja den enklaste av dem. Detta är en olycklig formulering eftersom den enklaste förklaringen inte alltid är den som förklarar alla relevanta observationer. Den enklaste förklaringen av verkligheten är till exempel att den inte finns, utan bara är en illusion, något som Ockham troligen skulle tagit starkt avstånd från. Principen är inte heller ett formellt bevis för att den enklare förklaringen är korrekt, utan bara en princip för tänkandet.
William av Ockham (alternativ namnform: Occam) formulerade principen på latin: Non est ponenda pluralitas sine necessitate. Han brukar även tillskrivas den alternativa formen Entia non sunt multiplicanda praeter necessitatem, trots att den formuleringen inte kan återfinnas i något av hans verk. Detta kan översättas Mångfald skall inte förutsättas om det inte är nödvändigt, eller som det oftast uttrycks: krångla inte till saker i onödan. Egentligen är det en princip som användes flitigt under medeltiden och kan spåras tillbaks ända till Aristoteles, men den har fått sitt namn efter Ockham eftersom han så ofta använde den.
En parafras på Ockhams rakkniv är Hanlons rakkniv, som beskrivs i science fiction-författaren Robert Heinleins bok Logic of Empire (1941): "Tillskriv aldrig något ont uppsåt när det är tillräckligt att förklara det med dumhet" (eng. "Never attribute to malice that which can be adequately explained by stupidity")
[redigera] Exempel
- Om ett träd visar sig ha fallit ned under en storm, och ingen har sett det ske, skall man föredra förklaringen att "en storm blåste omkull trädet", framför andra möjliga förklaringar såsom "en elefant knuffade omkull trädet", eller "trädet rycktes upp med roten av 200 meter höga rymdvarelser".
- Om man drar en linje anpassad till en serie punkter i ett diagram kan man dra den på ett oändligt antal sätt, men man bör dra linjen så att den ligger så nära punkterna som möjligt. Man bör alltså inte anta att det finns fler punkter än de som ritats in i diagrammet. (Detta diskuteras av Thomas Kuhn).
- Ett exempel som Ockham använde var att naturlig teologi är omöjlig. Han menade att man skulle utgå från uppenbarelserna i bibeln som enligt honom bekräftades av erfarenheten.
- Ockhams rakkniv används oegentligt i många sammanhang. Till exempel menar många ateister att Gud är en överflödig hypotes för att förklara verkligheten och att Guds existens inte kan bevisas. Alltså bör vi enligt resonemanget inte tro på Gud. (Intressant är att Ockham på den grunden avvisade Anselm av Canterburys ontologiska gudsbevis. Istället menade han att vi vet erfarenhetsmässigt att Gud finns.) Å andra sidan använder kristna Ockhams rakkniv på ett liknande sätt genom att hävda att Gud är den enklaste förklaringen till allt.
- Ockhams rakkniv har även använts som argument för nedskärningar i ekonomin med argumentet att det som kan göras med mindre pengar är bättre än det som kan göras med mer.
[redigera] Se även
[redigera] Litteratur
- William M. Thorburn, "The Myth of Ockham's Razor", Mind 27 (1918), 345–353.
- Julius R. Weinberg, Ockham, Descartes, and Hume: Self-knowledge, Substance, and Causality. Madison: The University of Wisconsin Press, 1977. ISBN 0-299-07120-0
[redigera] Externa länkar
