Ockupation

Wikipedia

Ockupation, folkrättsligt, militärt och civilrättsligt uttryck.

Innehåll

1 Ockupation (folkrätt)
- 1.1 Några kända fall av ockupation
2 Ockupation (civilrätt)
3 Husockupationer etc.
4 Externa länkar

[redigera] Ockupation (folkrätt)

Ockupation i folkrätten är definierad genom Haagkonventionen (1907) och i Fjärde Genevekonventionen.

I folkrättsliga och militära sammanhang innebär ockupation att en stat

militärt besätter annan stats territorium, eller ett herrelöst territorium
att besättande är mer än helt tillfälligt, och
att den ockuperande staten övertar alla eller delar av den ockuperade statens funktioner som laglig myndighet.

De ovannämnda konventionerna reglerar befogenheter och skyldigheter för den ockuperande staten mot civilbefolkningen i det ockuperade området. Den ockupanten skall överta ansvaret för liv, hälsa, egendom och uppehälle. Befolkningen i det ockuperade området behåller sin statstillhörighet/medborgarskap och lyder under sin gamla regering men är också skyldiga att följa ockupantens ordningsregler. Ockupationsmakten kan tillsätta egen polisstyrka i orådet. Tvångsförflyttning av befolkningen till annat land får ej ske, utom från stridszon, ej heller får den ockuperande statens befolkning flytta in i området. Militärtjänst liksom tvångsarbete utomlands får ej ske. Inhuman behandling, som tortyr, repressalier, bestraffning för handlingar som skedde före ockupationen, kollektiv bestraffning får ej ske, liksom plundring, förstörelse av egendom. Sjukvården skall tillhandahållas liksom röda korsets hjälpverksamhet skall tillåtas och underlättas, liksom humanitära hjälpsändningar.

Ofta sker en ockupation olagligt (d.v.s. stridande mot folkrätten), men den kan också följa av en berättigad självförsvarshandling.

I den mån en militär invasion av en stat sker i lagliga former används i allmänhet uttrycket intervention, till exempel humanitär intervention, vilket enligt FN:s stadga förutsätter beslut i säkerhetsrådet. Huruvida en stat i ett folkrättsligt godtagbart krig kan tillägna sig erövrat territorium permanent eller tillfälligt är i många fall omstritt. FN:s generalförsamling har bl.a. förklarat att Israels krigsvinster från 1967 utgör ockupation.

En ockupation följs i vissa fall av annektering.

[redigera] Några kända fall av ockupation

Tyskland ockuperade flera stater under andra världskriget.
Efter andra världskriget hölls Tyskland under ockupation 1945-1949 av de fyra segrarmakterna Frankrike, Sovjetunionen, Storbritannien och USA.
Israel ockuperar Palestina och har ockuperat hela eller delar av flera andra stater som Egypten (Sinai) och Libanon.
Marocko ockuperar stora delar av Västsahara sedan 1975.
USA:s ockupation av Irak 2003 (USA, som angrep Irak, har här inte åberopat till exempel anteciperat nödvärn, utan har förklarat att man i huvudsak angripit och besatt Irak i det internationella samfundets intresse, något som torde anses som stridande mot laglighetskravet)

[redigera] Ockupation (civilrätt)

Ockupation i civilrätt betyder att ta i besittning något som saknar ägare, det vill säga herrelös.

[redigera] Husockupationer etc.

I vardgsspråk kan ockupation också syfta på att civilpersoner utan tillstånd besätter en byggnad eller annan plats. Detta kan göras för att skaffa en bostad i till exempel kåkstäder eller som politisk manifestation. Se bland annat Reclaim the City och kårhusockupationen.