Orientering

Wikipedia

Den officiella orienteringssymbolen, som används för att markera en kontroll längs banan

Orientering är en idrott som går ut på att med hjälp av karta och kompass besöka ett antal, på kartan och i terrängen markerade, kontroller på kortast möjliga tid. Start, mål och kontroller utgör en "orienteringsbana". Kontrollpunkterna markeras oftast i terrängen av orange-vita skärmar eller vid nattorientering med reflexstavar.

Orienteraren strävar efter att välja den snabbaste vägen mellan kontrollerna. Fågelvägen behöver inte vara den snabbaste vägen, vilket kan bero på terräng som begränsar farten orienteraren förflyttar sig i.

Det finns olika typer av orientering vilka i huvudsak skiljer sig genom:

Sättet utövaren förflyttar sig mellan kontrollerna, till exempel till fots, per skidor, cykel eller bil
Upplägget av banan
Terrängen orienteringen sker, till exempel skog, park, stad
Längden på banan
När på dygnet orienteringen sker, dag eller natt. Vid orientering i mörker används pannlampa.

Tävlingar i fotorientering avgörs på följande distanser:

Sprint
Medeldistans (tidigare kortdistans)
Långdistans (tidigare klassisk distans)
Ultralång distans (tidigare långdistans)
Stafett (kallades fram till 2004 budkavle)

Innehåll

1 Fotorientering
- 1.1 Fotorienteringens historia
2 Naturpasset
3 Andra typer av orientering
- 3.1 Precisionsorientering
4 Kartan
5 Världsmästerskap
6 Framgångsrika orienterare
7 Externa Länkar

[redigera] Fotorientering

Den vanligaste formen av orientering är fotorientering, där utövaren förflyttar sig mellan kontrollerna till fots. Denna typ av orientering kallas även "orienteringslöpning", (akronym: OL).

Den mest kända och största tävlingen är O-Ringen, även kallad "5-dagars", en internationell tävling som traditionellt avgjordes under fem dagar med lika många etapper. Numera pågår tävlingen ofta i sex dagar, med en vilodag efter två eller tre av dagarna. Några andra stora tävlingar är 10mila-kavlen och 25manna-kavlen i Sverige, samt Jukolakavlen i Finland.

Världsmästerskap och världscup i orientering arrangeras årligen. VM arrangerades fram till 1978 endast år med jämna årtal och därefter fram till 2003 endast år med udda årtal .

[redigera] Fotorienteringens historia

Orientering härstammar från militärövningar på 1800-talet i de nordiska länderna. Tack vare utvecklandet av mer pålitliga kompasser på 1930-talet ökade den i popularitet och på 1960-talet blev sporten, med dess teman om miljömedvetande och tävlingar ute i det fria, ett internationellt fenomen.

Sporten är ansluten till Riksidrottsförbundet genom Svenska Orienteringsförbundet. Skidorientering hör dock till Svenska Skidförbundet. Internationellt är 67 olika nationella orienteringsförbund registrerade hos Internationella orienteringsförbundet (IOF). Sporten domineras av de nordiska länderna och Schweiz.

28 maj 1893 Första tävlingen anordnas för officerare vid Stockholmsgarnisonens årliga idrottsspel.
31 oktober 1897 anordnas den första civila tävlingen av Idrætsklubben Tjalve i Nordmarka norr om Oslo
17 mars 1901 anordnar Sundbybergs IK Sveriges första orienteringstävling
1925 Damer tillåts för första gången att tävla
1935 Första SM:et anordnas i Skinnskatteberg
6 januari 1938 Svenska Orienteringsförbundet bildas
1961 Internationella orienteringsförbundet bildas

[redigera] Naturpasset

För alla som vill prova på karta och kompass, gillar att vara ute i skog och mark finns det över hela Sverige det som från starten kallades trim-orientering men numera kallas naturpasset. Ett paket man köper till exempel på campingen där man semestrar och som innehåller karta med inritade kontroller som man besöker i sin egen takt på samma dag eller under hela sommaren.

[redigera] Andra typer av orientering

Det är ganska vanligt att kombinera orientering med andra sporter, till exempel bilorientering, skidorientering, orienterings-skytte och mountainbikeorientering.

[redigera] Precisionsorientering

Precisionsorientering (Pre-O) var från början till för rörelsehindrade men utövas idag också av många andra. Man förflyttar sig bara på stigar och vägar som är framkomliga för såväl rullstol som barnvagn. Det gäller att som namnet antyder precisera rätt kontroll.

[redigera] Kartan

Kartorna som används till orienteringen är sk. Fritidskartor. Kartan är vid långdistans i skala 1:15000 i klasserna HD16-HD35 ibland även i klasserna HD40. I övriga fall är kartan i skala 1:10000. Vid sprintdistans används betydligt större skalor, t.ex 1:5000. Vid sprint skiljer sig kartorna också från de andra, de kan ha symboler för t ex häckar, statyer och olika typer av markläggning. Detta för att öka läsbarheten i högt tempo. Ekvidistansen på en orienteringskarta är oftast 5 m men kan i områden med mindre höjdskillnader vara lägre.