Ridkonst
Wikipedia
Ridkonsten har en mångtusenårig historia och det logiska är att den började samtidigt som människan insåg att hon kunde tämja och nyttja hästen i sitt arbete. Den första, nu kända, hästfilosofen och tränaren som formulerade sina teorier levde i antikens Grekland, och anses vara en av grundarna till den klassiska ridkonsten. Senare utformade medeltidens riddare nya principer för ridkonsten och under renässansen fick den verklig status som en av de konstformer och vetenskaper som 1500-talets adelsmän förväntades behärska. Principerna för konsten att rida utvecklades och förfinades av Ludvig XIV:s hovstallmästare François Robichon de la Guérinière som brukar kallas "den klassiska ridkonstens fader". Bland annat definierade han en klassisk sits som i allt väsentligt står sig än i dag såväl för skolritt som för vanlig uteridning. Hans uppställda mål att göra hästen lätt, lugn och lydig så att den är ett nöje att rida i alla gångarter är lika aktuella i dag.
Det finns flera olika typer av ridstilar, konster, beroende på var de har blivit utvecklade, i vilket syfte de utvecklades, och vilka hästar som användes.
De mest kända ridskolorna som fått inspiration från Guérinières principer är den Spanska ridskolan i Wien i Österrike och Cadre Noir i Saumur i Frankrike. Mindre känd och omskriven är ridkonsten på Pyreneiska halvön som kombinerat den klassiska ridkonsten med praktisk nytta, till exempel för att driva boskap. I motsats till Spanska ridskolan har Cadre Noir alltid varit en kavalleriridskola som utvecklats och förnyats genom åren.
Den nuvarande ridsportens dressyrridning är en klassisk ridning som har sin grund i militärens krav på praktisk ridning från 1800-talet fram till militärens "avhästning" under mitten av 1900-talet. På senare tid har man startat en klassisk ridning kallad barockridning som har sitt namn från just den tid då ridkonsten stod på topp i Europa. Då hade hästens betydelse i strid minskat och man såg på ridningen som en konst där målet var att få sin häst att röra sig så vackert som möjligt. Barockridingen kallas även av somliga för akademisk ridkonst med anledning av att det var den ridkonst som lärdes ut vid ridakademier runt om i Europa under 1500- till 1700-talen.
Andra ridstilar än den klassiska som använts i Europa är till exempel westernridningen i USA som har utvecklats från det gamla boskapsarbetet till häst och arabernas och de asiatiska ryttarfolkens speciella ridkonst.
