Romfördraget
Wikipedia
Romfördraget undertecknades den 25 mars 1957 i Rom av representanter för Belgien, Nederländerna, Luxemburg, Frankrike, Västtyskland och Italien.
I och med Romfördraget upprättades Euratom, för främjande av nyttjande av kärnkraft i fredliga syften, och EEG, Europeiska ekonomiska gemenskapen, för underlättad handel mellan länderna och för en gemensam tullgräns mot omvärlden. Tillsammans med det tidigare Europeiska kol- och stålgemenskapen (EKSG), blev dessa tre EG - Europeiska gemenskaperna. Tullarna mellan medlemsländerna togs bort, och de så kallade "fyra friheterna" inrättades. De fyra friheterna innebär frihet för personer, frihet för kapital, frihet för tjänster samt frihet för varor. De innebär enkelt att personer, varor, kapital och tjänster utan större problem kan tas över riksgränserna, vilket hjälpte handeln avsevärt och återuppbyggnaden av de inblandade länderna.
De som skrev under fördraget var följande:
- Paul-Henri Spaak och J. Ch. Snoy et d'Ouppers, från Belgien.
- Konrad Adenauer och Walter Hallstein, från Västtyskland.
- Christian Pineau och Maurice Faure, från Frankrike.
- Antonio Segni och Gaetano Martini, från Italien.
- Joseph Bech och Lambert Schaus, från Luxemburg.
- Joseph Luns och J. Linthorst Homan, från Nederländerna.
[redigera] Se även
- Parisfördraget
- Europeiska enhetsakten
- Maastrichtfördraget
- Amsterdamfördraget
- Nicefördraget
- Europeiska konstitutionen
