Salpetersyra

Wikipedia

Salpetersyra (av latinets sal, salt och peter, klippa, se salpeter) är en frätande stark syra med kemisk beteckning HNO₃. Den protolyseras fullständigt i vatten och har ett pKa på -2. Den framställs genom att lösa dikvävepentoxid, N₂O₅, i vatten.

Formel: N₂O₅ + H₂O -> 2HNO₃

Koncentrerad salpetersyra ryker vid rumstemperatur då nitrösa gaser (kväveoxider), i synnerhet NO₂, avgår. Dessa ångor kan vara gul- eller rödaktiga, och är synnerligen irriterande, då de är giftiga och löser sig i fukt till att bilda små droppar av salpetersyra.

Syran används som reagent i laboratorier och ingrediens i både sprängämnen (nitroglycerin och TNT) och konstgödsel (ammoniumnitrat). Tillsammans med saltsyra bildar det kungsvatten, aqua regia, som är ett av mycket få ämnen som kan lösa guld och platina. De gamla bergsmännen kallade salpetersyran skedvatten (av tyska ordet scheiden, skilja, särskilja) eftersom det i malm kunde skilja silver från guld. Skedvattnet löser nämligen silver, men inte guld.

Salterna kallas nitrater, och är i allmänhet mycket lättlösliga i vatten.

Salpetersyra kan även bildas vid förbränning av fossila bränslen så kvävet och syret i luften reagerar på grund av den höga temperaturen som krävs. Kväveoxiden (NO) reagerar sedan med vattenånga och bildar HNO₃. Det bidrar till försurningen av sjöar och vattendrag.

[redigera] Se även

• Salpetersyrlighet
• Salpeter
• Ostwaldprocessen