Samiska

Wikipedia

samiska (samegielat)
Talas i:	Sameland (nordligaste delarna av Sverige, Norge, Finland och Ryssland (Kolahalvön))
Region:	Nordkalotten och Kolahalvön
Antal talare:	cirka 30 000
Rankning:
Klassificering:	Finsk-ugriska språk Finsk-permiska språk Samiska språk
Officiell status
Officiellt språk i:	Officiellt språk i delar av Norge, samt erkänt som minoritetsspråk i Sverige och Finland.
Språkmyndighet:	ingen
Språkkoder
ISO 639-1	se (avser nordsamiska)
ISO 639-2	sma, sme, smi, smj, smn, sms
SIL	LPB, LPC, LPD, LPI, LPL, LPK, LPR, LPT, LPU, SIA LKS, LPB, LPC, LPD, LPI, LPL, LPK, LPR, LPT, LPU, SIA

Samiska (förr lapska) är ett finsk-ugriskt språk, vars utbredningsområde utgörs av nordligaste delarna av Sverige, Norge och Finland samt Kolahalvön i Ryssland.

[redigera] Klassificering

Samiskan ingår i den finsk-permiska undergruppen och är därmed ett finsk-ugriskt språk. I sin tur ingår finsk-ugriska språk i den uraliska språkfamiljen.

[redigera] Utbredning

Samiska talas bland samer, men alla i denna grupp behärskar inte språket. Under många år skedde ingen skolundervisning på samiska och i vissa fall straffades barn i skolan då de använde sitt samiska modersmål. Två generationer tillbaka kunde de allra flesta samer i Norrlands inland tala samiska.

Samiska är ett av Sveriges officiella minoritetsspråk.

[redigera] Historia

Från att varit enbart talspråk fick de olika språken officiella skriftspråk på 1970-80-talet. Tidigare har det skrivits utan några egentliga regler beträffande stavningen.

De samiska språken har numera eget skriftspråk och egen ortografi. Moderna ordbehandlare erbjuder val av både samiska tecken och samiskt tangentbord.

Det finns numera ett antal sameskolor (klass ett till sex) i Sverige. Där går barnen och har en stor del av undervisningen på sitt föräldramål. Från sjunde klass smälter barnen in i den vanliga svenska skolan. I Arjeplogs, Gällivare, Jokkmokks och Kiruna kommuner äger samisktalande rätt att använda sitt språk vid kontakter med myndigheter.

[redigera] Grammatik

Samiskan saknar liksom de övriga uraliska språken grammatiskt genus (det vill säga att det i samiskan inte görs någon skillnad mellan "han" och "hon"). Bestämd och obestämd form finns inte. Samiska är ett agglutinerande språk och har 6–8 kasus: nominativ, ackusativ, illativ, lokativ, komitativ och essiv. Lokativ finns i nordsamiska men inte, i syd- och lulesamiska. Dessa språk har istället inessiv och elativ som tillsammans bildar samma funktion som lokativ. I syd- och lulesamiska är dessutom genitiv och ackusativ olika kasus till skillnad mot nordsamiskan där de är sammanslagna. Böjning av ord sker i kasus och numerus, med ändelser, med stadieväxlingar och med omljud. Singular och plural finns, liksom dualis. Verb och negationer böjs i första, andra och tredje person i singular, plural och dualis.

[redigera] Ordförråd

Eftersom genus saknas används samma ord för en mängd begrepp som i till exempel svenska har genusbestämda varianter. Till exempel används samma ord för "farmor" som för "mormor" och "farfar" och "morfar" likaså. Däremot har vissa andra släktingar olika ord som visar i vilken åldersordning de kommer, som till exempel farbröder och mostrar.

Samiskan innehåller rikligt med ord som har med natur och renskötsel att göra, alltså yrkesuttryck. Det finns många olika ord för snö. Detta för att med ett ord kunna beskriva snöns utseende och egenskaper (se boken "Snö" av Yngve Ryd). Samma sak gäller landskapet, för att kunna beskriva berg, vattendrag etc. I rennäringen finns många ord för ren, för att med ett ord kunna beskriva en rens ålder, kön, färg etc.

Liksom de flesta andra språk så lånas det in ord och under senare år introducerades många nya ord i samiskan i takt med teknik och samhällsutveckling. I till exempel lulesamiskan blir omskrivningen liten och de flesta lånord får ändelsen -a, som t.ex presidentta, departemennta, kultuvrra, studenta, e-boassta (e-påssta), webba. De nordgermanska språken, som svenskan och norskan, innehåller analogt många ord med samiskt ursprung. I de språken finns också många ord för det som har haft betydelse för försörjningen.

[redigera] Dialekter

Det finns sammanlagt tio samiska så kallade dialekter, men skillnadena mellan dialekterna är så stora att flera av dem snarare skall betraktas som egna språk. Dialekterna skiljer sig minst lika mycket från varandra som de skandinaviska språken, danska, norska och svenska. I Sverige är de tre största samespråken nordsamiska, lulesamiska och sydsamiska. Nordsamiska är det dominerande språket, med sina dialektala skillnader.