Siffra
Wikipedia
En siffra (från arabiskans al sifr) är ett skrivtecken, en symbol som används för att beteckna tal. I svenska och i andra västerländska språk används de s.k. arabiska siffrorna. Ordet används ibland även (oegentligt) som synonym till "tal", särskilt i statistiska sammanhang och liknande. "Nya siffror från opinionsinstitutet A visar att partiet B har tappat sympatisörer".
Innehåll |
[redigera] Babyloniska siffror
[redigera] Egyptiska siffror
[redigera] Grekiska siffror
I det antika Grekland användes två siffersystem:
- I det joniska talbeteckningssystemet användes alla 24 bokstäver ur det grekiska alfabetet plus tre extra äldre bokstäver för att beteckna tal. Systemet skapades på 500-talet f.Kr. men togs i allmänt bruk först på 100-talet f.Kr.. De första nio symbolerna fick då beteckna talen 1-9, nästa nio betecknade tiotalen 10-90 och de sista nio hundratalen 100-900. Ingen symbol för talet noll fanns. Talen bildades sedan additativt utifrån dessa symboler. Ett komma framför någon av de nio första symbolerna betydde att talet skulle multipliceras med 1000. På detta sätt kunda man beteckna alla tal mellan 1 och 9999 med endast maximalt fyra bokstäver. För 10000 användes bokstaven M som var begynnelsebokstaven i det grekiska ordet "myrios" som betyder "oräknelig". (Härifrån har vi fått ordet myriad.) Mångfalder av 10000 skrevs multiplikativt med multiplikatorn ovanför eller efter M.
- I det attiska talbeteckningssystemet (som var äldre än det joniska) hade man särskilda symboler för talen 1, 5, 10, 100, 1000 och 10000. Genom att kombinera dessa både additativt och multiplikativt kunde man bilda övriga tal.
(Källa: Från Euklides till Hilbert av Boris Sjöberg)
[redigera] Romerska siffror
Ett annat välkänt siffersystem är de romerska siffrorna: I, V, X, C, D, M (1, 5, 10, 100, 500, 1000). Vissa bokstäver i det latinska alfabetet får alltså även tjäna som siffror.
[redigera] Arabiska siffror
|
Arabiska siffror,
arabisk (indo-arabisk) och
europeisk form |
|
| ٠ (۰) | 0 (noll) |
| ١ (۱) | 1 (ett) |
| ٢ (۲) | 2 (två) |
| ٣ (۳) | 3 (tre) |
| ٤ (۴) | 4 (fyra) |
| ٥ (۵) | 5 (fem) |
| ٦ (۶) | 6 (sex) |
| ٧ (۷) | 7 (sju) |
| ٨ (۸) | 8 (åtta) |
| ٩ (۹) | 9 (nio) |
Arabiska siffror, även kallade indiska, europeiska eller västerländska, är de talsymboler som används mest internationellt och i bland annat svenskan (1, 2, 3, 4, 5, 6, 7, 8, 9, 0). De arabiska siffrorna har sitt ursprung i Indien där de tillkom ca 400 fvt för att senare spridas till Persien. Från det arabiska väldet spreds så siffrorna på medeltiden till Europa, där de småningom fick sitt nuvarande utseende, och varifrån de slutligen spreds över stora delar av världen.
I tabellen till höger syns den nutida arabiska formen av sifforna 0-9 och den nutida europeiska, med de svenska namnen inom parentes.
Den indo-arabiska varianten används i vissa språk, som använder arabisk skrift trots att språket inte är arabiska, eller ens tillhör den arabiska språkgruppen. Ett sådant språk är exempelvis farsi, "persiska".
Det finns två varianter av de arabiska siffrorna som används i tryck text: De versala siffrorna, som är den vanligaste typen, med siffror som har samma höjd som de versala (stora) bokstäverna, och de gemena siffrorna, som har varierande höjd och som oftast används tillsammans med de gemena (små) bokstäverna.
[redigera] Tabell
| Arabiska | Romerska | Grekiska | Egyptiska | Babylonska | Kinesiska |
|---|---|---|---|---|---|
| 0 | |||||
| 1 | I | Α | I | ||
| 2 | II | Β | II | ||
| 3 | III | Γ | III | ||
| 4 | IV, IIII | Δ | IIII | ||
| 5 | V | Ε | IIIII | ||
| 6 | VI | ||||
| 7 | VII | ||||
| 8 | VIII | Η (kappa) | |||
| 9 | IX |
