Slovakiens historia

Wikipedia

(1960-1990)

Den här artikeln behandlar Slovakiens historia.

På 500-talet koloniserades Slovakien av slaver. Efter år 567 lydde området under avarernas rike. I början av 800-talet växte ett själständigt rike furstendöme fram vid floden Nitra. Från 830-talet till 900-talet införlivades området i Stormähriska riket (se vidare Mähren), i samband med detta kristnades befolkningen. Sedermera blev området en del av Ungern; ett förhållande som kvarstod 1 1000 år, under denna period var området bekant under namnet Övre Ungern, det sågs således endast som Ungerns norra landsdel. Ungrare inflyttade till slätter och dalar samtidigt som en ungersk godsägarklass växte fram under medeltiden. På 1200-talet påbörjades en betydande tysk invandring. Området behärskades till fullo av tysk och ungersk adel. På 1500-talet lämnade många tyskar och ungrare katolicismen till förmån för lutherdomen men i "Övre Ungern" antog många ungrare den kalvinistiska läran, de flesta slovaker förblev emellertid katoliker. När det Osmanska riket ockuperade större delen av Ungern kom området under Habsburgs välde (liksom snart resterande delar av Ungern gjorde, ett förhållande som varade till 1918).

Motreformationen under 1700-talet innebar för området att den protestantiska (såväl lutheraner som kalvinister) majoriteten förbyttes i en katolsk. Kejsar Josef II proklamerade 1781 religiös tolerans och livegenskapens avskaffande. Under nationalismens framväxt under 1800-talet växte häftiga motsättningar mellan slovaker och ungrare fram. Många slovaker utvandrade till följd av de ungerska myndigheternas försök att magyarisera ("förungerska") området, särskilt märkbart efter tudelningen av det habsburgska väldet 1867 i en österrikisk del och en ungersk del (vilket det slovakiska området kom att tillhöra).

Efter första världskriget bröts banden med Ungern och slovakerna blev en del av den nya statsbildningen Tjeckoslovakien. Självständighetsrörelsen hade främst drivits av tjecker och slovakernas inklusion kan ses som en strategi för att tillförsäkra den nya staten en slavisk majoritet - den tyska folkgruppen i Tjeckoslovakien var 3 miljoner medan slovakerna var 2 miljoner. Politiskt dominerades landet av tjeckerna - av 7 470 departementstjänstemän var år 1938 var endast 131 slovaker.

Den nya statsbildningen Tjeckoslovakien hamnade tidigt i inre splittring. Dels önskade de 3 miljoner tyskarna anslutning till Tyska riket. Det öster om "Slovakien" belägna Karpato-Ukraina ville lösgöra sig från staten. Den stora ungerska befolkningen i södra Slovakien och Karpato-Ukraina önskade anslutning till Ungern. De agrara och konservativa slovakerna hamnade även de på kollisionskurs med de styrande tjeckerna, självstyre krävdes. Münchenöverenskommelsen 1938 innebar, förutom Sudetenlands förening med Tyska riket, att Slovakien erhöll självstyre. I november 1938 avträddes de södra delarna av landet till Ungern, befolkningen där var i stort sett uteslutande ungersk. Med nationalisterna vid makten kom Slovakien att utformas till en auktoritär stat, alltfler krav på fullt oberoende från Prag hördes nu.

Den 14 mars 1939 förklarade sig Slovakien självständigt med Jozef Tiso som ledare, detta på direkt inrådan av den tyske ledaren Adolf Hitler. Dagen efter invaderade Nazityskland Tjeckoslovakiens kvarvarande västra delar, Böhmen och Mähren. Tizo ledde landet som formellt var självständigt men i praktiken gick i Berlins ledband. Landet deltog på Tysklands sida i andra världskriget, främst genom krigsansträngningar mot Sovjetunionen. Landets judiska befolkning deporterades, större delen av den mötte döden i de nazistiska koncentrationslägrerna. År 1944 utbröt ett uppror inspirerat av kommunisterna vilket emellertid nedslogs av tyskarna som ockuperade landet. I april 1945 invaderades landet av Sovjetunionen. Efter kriget blev sedan Slovakien åter en del av Tjeckoslovakien, som efter 1948 var en kommunistisk diktatur. Större delen av Slovakiens tyska befolkning fördrevs, vilket också drabbade en mindre del av den ungerska befolkningen (det till Ungern 1938 avträdda området återställdes 1945 till Tjeckoslovakien).

Kommunistregimen var centralistisk med Prag som centrum varpå många slovakiska kommunister utrensades, anklagade för att vara "borgerliga nationalister". Det agrara Slovakien genomgick en kraftig industrialisering under 1960-talet vilket höjde levnadsstandarden kraftig och, tillsammans med utbildning, började göra slovakerna mer jämställda med tjeckerna. Pragvåren 1968 (vilket slutade i att Tjeckoslovakien invaderades av Sovjetunionen) ledde till att Tjeckoslovakien blev en federation 1969. Kommunistpartiets maktmonopol tillsåg emellertid att detta enbart blev en formalitet, "en pappersprodukt".

Sammetsrevolutionen i Prag 1989 (vilket avslutade kommunisternas maktmonopol) öppnade för nationalismens framväxt. Vid valen 1992 segrade nationalisterna vid valen varpå Slovakien blev självständig republik den 1 januari 1993. Landet blev medlem i NATO 29 mars 2004 och i EU 1 maj 2004.