Stavelse

Wikipedia

Stavelse är byggsten i ord. En stavelse består av en stavelsekärna, vanligen en vokal, omgiven av konsonanter. Ett ord kan vara enstavigt, tvåstavigt, trestavigt osv. eller flerstavigt. Ordet Nagasaki till exempel är ett ord med fyra stavelser. Vissa språk, till exempel tjeckiska, tillåter l och r som stavelsekärnor, såsom i ordet "vlk" (varg) och "krk" (hals). Även i svenska kan ett konsonantljud delvis ta över rollen som stavelsekärna, då man i vissa dialekter kan höra till exempel "katt'n" med bortfall av sista vokalljudet, men med bibehållen längd på stavelserna.

Den idealiska och mest förekommande stavelsen i världens språk består av en inledande konsonant och en vokal, till exempel "da". Så gott som alla språk har den typen av stavelse, och många språk kan fylla på med fler inledande konsonanter, och lägga till ett antal konsonanter efter vokalen/kärnan. Svenskan är ett språk som tillåter extremt många konsonanter; 3 st initialt - "skri" - och 5 finalt - "skälmskt". Konsonantljuden brukar, i de flesta språk, ordna sig runt kärnan/vokalen så att konsonanter med högst sonoritet står närmast före och efter vokalen.