Stirlings formel
Wikipedia
Stirlings formel är en approximation för stora fakulteter, upptäckt av Abraham de Moivre, men namngiven efter James Stirling. Används exempelvis inom statistisk mekanik där n är av ordningen ∝1023, men även för n ≥ 5 ger den acceptabel noggrannhet. Det formaliseras av
vilket ofta uttrycks som
(Se limes, kvadratrot, π, e.) För stora n så är högerledet en god approximation för n! och går mycket snabbare och enklare att beräkna. För exempelvis 30! ger approximationen värdet 2,6451 · 1032 medan det verkliga värdet är 2,6525 · 1032.
Men det kan även uttryckas som
eller om n >> ln n,
- lnn! = nlnn - n.
Innehåll |
[redigera] Konsekvenser
Genom att använda Stirlings formel kan man visa att
[redigera] Konvergeringshastighet och feluppskattningar
Konvergenshastigheten av ovanstående gränsvärde uttrycks med formeln
där Θ(1/n) betecknar funktionen vart asymptotiska beteende för n→∞ och motsvarar konstant tid 1/n; se Big O notation.
Mer exaktare med:
där
[redigera] Härledning
Formeln liksom dess feluppskattning kan härledas genom följande argument. Istället för att approximera n! kan den naturliga logaritmen ln(n!) = ln(1) + ln(2) + ... + ln(n) betraktas. Euler-Maclaurins formeln uppskattar summor av dessa slag. Nästa steg är sedan att visa approximeringsformeln (i dess logaritmiska) form
[En mer informell härledning baseras på att byta ut summan med en integral
].
[redigera] Historia
Formeln upptäcktes först av Abraham de Moivre på formen
Stirlings bidrag till approximationen bestod i att visa att konstanten är .