Sveriges politik

Wikipedia

Politiken i Sverige karakteriseras sedan lång tid tillbaka av demokrati med proportionell representation; Sveriges regering är alltsedan 1917 parlamentariskt ansvarig inför Sveriges riksdag (parlamentet).

Till statsskicket är landet en konstitutionell monarki där monarken, för närvarande (2006) kung Carl XVI Gustaf, är statschef. Kungatiteln går i arv enligt vad som är stadgat i Successionsordningen; närmaste arvtagare till Carl XVI Gustaf är hans äldsta dotter, kronprinsessan Victoria. Kungen har dock endast en ceremoniell roll och Sveriges tron associeras inte längre med någon egentlig makt; monarkin är formell, med en rent symbolisk statschefsinstitution med uteslutande ceremoniella befogenheter. Sverige är en representativ demokrati och den politiska makten ligger hos den inför den folkvalda riksdagen (parlamentet) ansvariga regeringen (se Sveriges regering), ledd av regeringschefen, statsministern, för närvarande (2006) Fredrik Reinfeldt.

Sveriges konstitution består i fyra grundlagar: regeringsformen, successionsordningen tryckfrihetsförordningen och yttrandefrihetsgrundlagen. Grundlagarna kan endast ändras genom två riksdagsbeslut med ett riksdagsval emellan.

[redigera] Riksdagen

Riksdagshuset i Stockholm.

Huvudartikel: Sveriges riksdag

Sveriges riksdag (enkammarparlamentet) är landets lagstiftande organ, inför vilken regeringen är ansvarig. Lagförslag kan framlägges av regeringen eller av en grupp eller representanter från riksdagen. Riksdagen består av 349 ledamöter, som väljs enligt ett proportionellt valsystem i allmänna val vart fjärde år. Valdagen är tredje söndagen i september, och då väljs också kommunfullmäktigeledamöter och landstingsfullmäktigeledamöter. Riksdagens arbete leds av en talman (se även lista över talmän i Sveriges riksdag).

[redigera] Regeringen

Huvudartikel: Sveriges regering

Sveriges regering är landets verkställande organ och består av ett kabinett av ministrar, vanligtvis runt 20 till antalet, under ledning av en statsminister. Statsministern utses av riksdagens talman och bekräftas av riksdagen. Ministrarna (statsråden), som ofta ansvarar för departement, utses av statsministern.

[redigera] Juridiskt system

Det juridiska systemet är uppdelat i rättsinstanser som handhaver civila rättsaker och straffsaker, samt specialrättsinstanser som har ansvaret for det juridiska förhållandet mellan offentligheten och regeringen eller andra offentliga myndigheter. Sveriges rättssystem är uppdelat i instanser bestående av lokala rättsinstanser (tingsrätter), regionala appellrättsinstanser (hovrätter) och en högsta domstol.

[redigera] Administrativ indelning

Huvudartikel: Sveriges administrativa indelning

Sverige är uppdelat i 21 län. I varje län finns en länsstyrelse, utnämnd av regeringen. I varje län finns också ett landsting som är den lokala folkrepresentationen. Varje län är vidare uppdelat i kommuner, med totalt 290 kommuner år 2004. Historiskt och traditionellt finns även uppdelning i landskap och landsdelar.

[redigera] Politisk historik

Den första riksdagen brukar säges vara Arboga riksmöte år 1435, även om kungarna redan tidigare samlat råd av representanter från rikets mäktiga. Riksdagens funktion och makt har senare varierat avsevärt; under lång tid var den en ståndsriksdag. Fram till 1680 delades den utövande makten mellan kungen och ett adelsråd, vilket ledde till att adelsmännen blev mäktiga. I samband med reduktionen infördes 1680 enväldigt monarki.

Som en reaktion på nederlaget i det stora nordiska kriget började frihetstiden år 1719, vilket ledde till skapandet av konstitutionell monarki, enligt olika konstitutioner 1772, 1789 och 1809, där den sista innehöll flera borgerliga rättigheter. Statsvetaren Leif Lewin har menat att svenska politiker ända sedan oscariansk tid präglats av samförstånd snarare än ansvarsutkrävande. Parlamentarism infördes 1917 då kung Gustav V accepterade att utnämnda regeringen utifrån riksdagens flertal. År 1918 infördes allmän rösträtt, och 1921 hölls det första valet med denna utökade rätt. Parlamentarismen bevarades av Gustav V:s efterföljare Gustav VI Adolf, till dess att en grundlagsändring 1975 i praktiken ändade kungens politiska makt, samt ersatte den tidigare tvåkammarriksdagen med en enkammarriksdag.

Sveriges socialdemokratiska arbetareparti har varit dominerande i svensk politik sedan 1930-talet och lyckades sitta som regeringsparti från andrakammarvalet 1932 till svenska riksdagsvalet 1976 (med avbrott endast för en kortvarig bondeförbundsregering under sommaren 1936), något som är unikt i västvärlden. År 1982 återfick socialdemokraterna regeringsmakten och behöll den till riksdagsvalet 2006 oavbrutet med undantag av 1991-94 då landet styrdes av en borgerlig koalitionsregering.

Riksdagsvalet 2006 resulterade i att den borgerliga alliansen (Allians för Sverige) bestående av Moderaterna, Folkpartiet, Centerpartiet och Kristdemokraterna vann. Moderaternas partiledare Fredrik Reinfeldt blev ny statsminister.

[redigera] Politiska partier

Huvudartikel: Politiska partier i Sverige

Under lång tid fanns ett kommunistparti, ett socialdemokratiskt parti, ett socialliberalt, ett agrart och ett liberalkonservativt parti representerade i riksdagen. Partistrukturen förändrades under 1990-talet. 1988 lyckades miljöpartiet de gröna ta sig in i riksdagen som första parti sedan 1921. I svenska riksdagsvalet 1991 åkte Miljöpartiet ur och istället lyckades kristdemokraterna och populistpartiet Ny Demokrati ta sig över 4%-spärren till riksdagen. 1994 kom Miljöpartiet åter in i riksdagen och Ny demokrati åkte ut. Sedan dess har riksdagen bestått av dessa partier. Även de andra partierna anses ha förändrats under 1990-talet. Under de senare åren har därför trogna väljare till vissa större partier ibland bytt parti då de inte ansett sig känna igen sina gamla partier.

Inför riksdagsvalet 2006 hade nio partier rätt till fria valsedlar i samtliga vallokaler, något som erfarenhetsmässigt gynnar partierna ifråga, beroende bland annat på att svenska val genomförs i över 6 000 olika vallokaler, ofta med stora geografiska avstånd däremellan. Förutom riksdagspartierna är det Sveriges Pensionärers Intresseparti och Sverigedemokraterna som nått denna nivå. Till Europaparlamentsvalet 2004 startades partiet Junilistan som lyckades få 3 av de 19 mandaten.

I val till landstings- och kommunfullmäktige är det i stort sett samma partier som brukar få röster, med undantag för regionala partier och vissa andra, såsom Sveriges Pensionärers Intresseparti och Sverigedemokraterna.