TP 84
Wikipedia
| Ingen bild tillgänglig C 130H |
|
|---|---|
| Nato-benämning: | - |
| Flygslag: | Transport |
| Tillverkare: | Lockheed Martin |
| Ursprungsmodell: | Lockheed Martin C-130 Hercules |
| Längd: | 29,8 m |
| Spännvidd: | 40,4 m |
| Höjd: | 11,7 m |
| Tomvikt: | 34,2 ton |
| Maxlast: | 19,9 ton |
| Maxstartvikt: | 70,3 ton |
| Aktionsradie: | 1945 km |
| Maxhöjd: | 7 075 m |
| Maxhastighet: | km/h |
| Besättning: | 4-6 |
| Motor: | 4 st Allison T 56-A-7 turboprop på vardera 4 591 hk |
| Beväpning: | Ingen |
| I tjänst i Flygvapnet: | 1965- |
| Antal flygplan: | 8 |
TP 84 är benämningen på Flygvapnets största transportflygplan.
I början av 1960-talet utreddes behovet av nya transportflygplan för Försvarsmakten. Ett exemplar av De Havilland Canada DHC-4 Caribou inhyrdes för utvärdering från De Havilland Canada. Det planet benämndes TP 55.
Arméns Fallskärmsjägarskola var nöjd med TP 55, medan Flygvapnet såg begränsningar. Med de erfarenheter Flygvapnet gjort ansåg man att anskaffandet av en större flygplanstyp var nödvändig. Flygvapnet hyrde först in en Lockheed C-130E Hercules, som levererades till F 7 Såtenäs i början av mars 1965 och fick beteckningen TP 84. Detta blev den första Hercules i tjänst i ett europeiskt land. Flygplanet var tillverkat för USAF och bar deras serienummer 40546 på fenan tillsammans med svenska kronmärken. Det var en udda blandning av svensk och amerikansk märkning som tidigare använts, men då omvänt, på P-35A.
Valet kom att falla på Lockheed L-382 eller Lockheed C-130 Hercules, som är USAF:s mer kända benämning.
Flygplanet inköptes därför av Flygvapnet i september 1965 varvid serienumret på fenan togs bort. TP 84 har sedan dess hela tiden varit baserad på transportflygenheten på F 7 Såtenäs, men utför dock person- och materialtransporter för hela Försvarsmakten.
Flygvapnet upptäckte att flygplanet var mycket flexibelt och när nästa större transportflygplan skulle inskaffas 1969 valdes åter en Hercules. En tredje Hercules inköptes 1975. De två första flygplanen var av E-varianten medan det tredje var av en senare modell. När Flygvapnet 1981 utökade antalet Hercules med fem stycken flygplan valdes H-varianten, samma som vid inköpet 1975. Senare modifierades de två första flygplanen så att alla flygplanen använder likadana motorer.
TP 84 kan lasta 20 ton gods, alternativt ta 91 passagerare om truppsäten används. Installeras vanliga flygplansfåtöljer, minskas antalet passagerare till 65. Vid transport av fullt utrustade fallskärmsjägare minskas antalet passagerare till 56. Som sjuktransportflygplan har det plats för 72 bårar.
Flygvapnets TP 84 används inom många områden förutom materiel- och persontransporter. Fallskärmsjägarskolan i Karlsborg, K 3, använder regelbundet TP 84 för utbildningsfällning av fallskärmshoppare över Flugebyn norr om Karlsborg.
Andra brukare av Flygvapnets Hercules är FN och Röda Korset. Svenska Röda Korset hyrde ett flygplan (84001) för flygning av biståndsmateriel i samband med Biafrakriget 1968. Flygplanet målades vitt med röda kors och försågs med svensk civilregistrering SE-XBT.
Vid flygtransporter för FN:s räkning i samband med Balkankonflikten visade erfarenheterna att flygplanstypen behövde utrustas med motmedelsutrustning.
[redigera] Framtiden
Eftersom antalet flygbaser har minskat i Sverige, och JAS 39 Gripen delserie 3 utrustas med sond för lufttankning utreds möjligheten att förse tre stycken TP 84 med utrustning för denna uppgift. Ett försöksflygplan har utrustats med matningssond. Ingen extra interna tankar installerades eftersom flygplanet trots modifieringen till tankflygplan skall kunna användas som vanligt transportflygplan.
Efter Jordbävningen i Indiska oceanen 2004 kritiserades regeringen eftersom försvarsmakten Hercules-flygplan inte sattes in för att evakuera skadade svenskar. Försvarsministern motiverade detta med att Hercules-planen inte var avsedda för transporter på sådana avstånd, vilket skulle erfodra flera mellanlandningar. Försvarsmaktens lösning vid liknande situationer har tidigare varit att hyra in flygplan med större kapacitet, men under denna period när efterfrågan av flygplan med lång räckvidd var stor räckte inte tillgången till för att möta behovet.
Bland annat med erfarenhet av situationen i Thailand 2004 och Sveriges deltagande i EU:s nya snabbinsatsstyrkor med början i 2008 föreslår nu försvarsmakten ett inköp av två st Boeing C-17 Globemaster III, till ett pris av två miljarder kronor ([1]).
Andra stora militära transportflygplan:
- Airbus A310 MRTT
- Airbus A330 MRTT
- Airbus A400M
- Antonov An-70
- Antonov An-124
- Boeing KC-767
- Lockheed C-5 Galaxy
- Lockheed C-141 Starlifter
- Lockheed Martin C-130 Hercules
- McDonnell Douglas KC-10 Extender
- Transall C-160
[redigera] Udda uppdrag
Försvaret genomför transporter för civilt behov när de är så komplexa att inga civila transportföretag vill eller klarar av uppgiften. Vid en landskamp på 1970-talet mellan Malta och Sverige saknade maltesisk TV utrustning för att sända matchen. Flygvapnet ställde upp med en TP 84 och flög ner kamera- och sändningsutrustning från SVT.
Utvisningen av den för ambassadmordet dömde Miro Baresic och hans familj, flögs till Paraguay 9 december 1987 skedde med en av flygvapnets TP 84 eftersom inget civilt flygbolag ville genomföra transporten. För att göra resan lite mer komfortabel placerades ett par husvagnar i flygplanets lastrum.
Efter Jordbävningen i Indiska oceanen 2004 som drabbade Syd- och Sydostasien den 26 december 2004 flögs svenska kroppar hem med Flygvapnets Hercules. De första kropparna togs emot på Arlanda flygplats och vidare på Ärna (f.d. F16) utanför Uppsala.
[redigera] Svenska varianter
- C-130E - Med Allison T56-A-7 turboprop på 4 200 hk, dessa modifierades om till H-standard
- C-130H - Med Allison T56-A-15 turboprop på 4 591 hk
