Birgit Nilsson
Wikipedia
Märta Birgit Nilsson, född 17 maj 1918 i Svenstad, Västra Karups församling, Skåne, död 25 december 2005 i Bjärlöv, Araslövs, f d Färlövs församling, Skåne, svensk operasångerska (sopran), hovsångerska från 1954. Österrikisk Kammersängerin 1968, bayersk Kammersängerin 1970. Ledamot av Kungliga Musikaliska Akademien 1960, professors namn 1998.
Innehåll |
[redigera] Biografi
Birgit Nilsson, som var dotter till lantbrukarparet Nils Svensson och Justina Pålsson, studerade vid musikkonservatoriet i Stockholm 1941-1946. Hon gjorde debut vid Stockholmsoperan 1946, som Agathe i Carl Maria von Webers Friskytten, men fick sitt genombrott som Lady Macbeth året därpå i Verdis opera.
Birgit Nilsson var Sveriges internationellt mest kända operasångerska och kan med rätta kallas "världssopran". Hon blev framför allt erkänd för sina insatser i Wagneroperorna Tristan och Isolde, Lohengrin och Ringen-sviten. Hon blev också mycket uppmärksammad för sin "paradroll" som Salome, i Richard Strauss opera med samma namn, byggd på Oscar Wildes drama, vilken hon sjöng från och med 1954. Hennes Elektra (även den av Richard Strauss) kan likaledes räknas som en av 1900-talets främsta. Den roll Birgit Nilsson framförde flest gånger (209 ggr) var emellertid rollen som Isolde, som hon fick sitt genombrott med vid Metropolitanoperan i New York 1959. Under 1960- och 1970-talet rankades hon som världens ledande Turandot, och hon excellerade även som Aida, Tosca och Fältmarskalkinnan (i Rosenkavaljeren).
"La Nilsson" var en ständigt återkommande gäst på de stora världsscenerna, såsom Bayreuth, Metropolitan, La Scala och Wienoperan. Genom sitt genomtänkta sångsätt, en perfekt egaliserad dramatisk sopranstämma, och sin välvalda och varierade repertoar, fick hon en ovanligt lång karriär (1946-1982), med "färgarfrun" i Die Frau ohne Schatten som sista roll (debut 1975 på Stockholmsoperan).
Birgit Nilsson gjorde sig även känd för sitt rappa språk och sin självdistanserande humor; 2003 gjorde hon sitt andra och sista Sommar-program i radion, med underrubriken "Från bethögen till Beethoven".
Birgit Nilsson avled på juldagen 2005 i sitt hem i Skåne. Hon efterlämnade vid sin död maken Bertil Niklasson, hennes man sedan 58 år, som dog ett drygt år efter sin hustru, i mars 2007.
[redigera] Bibliografi
[redigera] Utmärkelser
- Kungl. hovsångerska (1954)
- Kungl. medaljen Litteris et Artibus (1960)
- Ledamot av Kungliga Musikaliska Akademien (1960)
- Kungl. medaljen Illis Quorum av 18:e storleken (1981)
- Hedersdoktor i finländska Sibelius-akademien (1996)
- Tilldelad professors namn (1998)
- Medlem nummer 1 i hederskollegiet vid Kungliga Musikhögskolan (2000)
- Region Skånes stora kulturpris (2005)
[redigera] Externa länkar
[redigera] Ljud och video
- Birgit Nilsson sjunger Vissi D'arte från Puccinis Tosca i ett tv-framträdande, 1960-tal - You.Tube.com (videoklipp)
[redigera] Sveriges Radio
- Sveriges Radio: Radiomuseet om Birgit Nilsson. Av Håkan Sandblad
- Sveriges Radio: Nyinsatta radioprogram om Birgit Nilsson
[redigera] Artiklar och intervjuer
- "Glänsande debut", DN, 10 oktober 1946
- "Det finns ingen genväg för sångare", DN, 17 augusti 1986
- "Birgit Nilsson fyller 85 utan krusiduller", SvD, 16 maj 2003
- "Så höll han allt hemligt", Aftonbladet, 13 januari 2006
- Birgit Nilsson intervjuas av Lasse Holmqvist i "På parkett", 15 maj 1971 - Svt.se (videoklipp)
- Birgit Nilsson och Sten Broman hos Lasse Holmqvist i "På parkett", 15 maj 1971 - Svt.se (videoklipp)
- Birgit Nilsson och Zarah Leander om hur det är att vara stjärna i "Stjärna mot stjärna", 25 december 1977 - Svt.se (videoklipp)