Daniels bok

Enligt traditionen är den skriven av profeten Daniel som bortfördes till Babylonien år 606 f.Kr. (Daniel 1:1). Boken innehåller bl.a. olika berättelser om Daniels liv och profetiska syner. Den har ett starkt apokalyptiskt bildspråk som går igen bl.a. i Uppenbarelseboken. Daniel är skriven delvis på arameiska (2:4-7:28), resten på hebreiska.

[redigera] Berättelserna

Flera av berättelserna i boken handlar om att stå emot religiös förföljelse: att iaktta de judiska dietlagarna (kap 1), att inte tillbe någon avgud (kap 3) och att tillbe Gud trots förbud (kap 6). Historier som faller utanför detta grundtema är kap 2, som handlar om Daniels överlägsenhet över de babyloniska drömtydarna, kap 4, som handlar om hur Gud bestraffar den övermodige kung Nebukadnessar genom att göra honom sinnessjuk i 7 "tider", och kap 5, som berättar om hur kung Belsassar bestraffas för att han vanhelgat kärlen från Jerusalems tempel.

[redigera] Synerna

Bokens syner handlar huvudsakligen om stormaktspolitik. Vi har drömmen om bildstoden och de fyra metallerna (kap 2) och den parallella synen om de fyra vilddjuren (kap 7), sedan synen om baggen och getabocken (kap 8), de 70 veckorna (kap 9) och den avslutande synen om nordens och söderns kung (kap 11-12).

[redigera] Den kristna synen på boken

Den traditionella kristna synen är att boken innehåller äkta profetior. Olika samfund kan dock skilja sig ganska markant åt när det gäller tolkningen av vissa syner. Nästan alla kristna är eniga om att den korta synen om de 70 veckorna handlar om Jesus och anger ett numerologiskt schema för beräkning av när Jesus skulle framträda och avrättas. Också synerna om bildstoden och de fyra vilddjuren är man ganska eniga om handlar om romarriket som det sista väldet och om Jesus. Synen om baggen och bocken och nordens och söderns kung är mycket tydligare och mer detaljerade än de övriga i boken, och därmed jämförelsevis lätta att tolka: de flesta kristna håller med om att de båda huvudsakligen handlar om världshistorien fram till och med Antiochos IV:s förföljelse av judarna år 168-165 f.Kr. Bland apokalyptiska rörelser (till exempel Jehovas Vittnen) har försök gjorts att tolka in Daniels syner på samtida politiska händelser, som Napoleon, Hitler, Sovjetunionen med mera. Dan 11:40-45 handlar inte om Antiokus IV Epifanes eftersom denne dog i Babylon. Den som här går till sin undergång synes vara en framtida gestalt. Man kan förmoda att det är Antikrist som ska församla trupper inför slaget vid Harmagedon - en plats "mellan havet och helgedomens härliga berg" närmare bestämt mellan Haifa och Jerusalem (se Upp 16:12-16, 19:19-21).

[redigera] Den sekulära synen på boken

Den dominerande uppfattningen inom den sekulära forskningen är att boken har flera författare. Man brukar dela in den i två huvuddelar: "Daniel A" som består av de historieberättande avsnitten (kap 1-6), och är skriven på arameiska (förutom kap 1) och "Daniel B" som är de avslutande synerna i kap 7-12, som är skrivna på hebreiska (förutom kap 7). Daniel A betraktas som den äldsta, och språkets ålderdomlighet stöder en datering av denna del under den sena persiska eller tidiga hellenistiska eran. Daniel B däremot menar man måste ha skrivits någon gång efter Antiochos IV:s vanhelgning av templet i Jerusalem år 168 f.Kr. men innan Antiochos död år 164 f.Kr. Denna mycket exakta datering grundar man på att bokens "profetior" redogör mycket detaljerat för händelserna fram till och med år 168 f.Kr., men att förutsägelsernas kvalitet drastiskt försämras och att författaren i stort misslyckas med att förutse händelser efter år 165/164 f.Kr., bl.a. förutsäger boken att nordens kung drar ut mot Egypten en tredje gång (11:40-45), men vi vet från profanhistorien att Antiochos IV inte gjorde det. Om nordens kung i den passagen likställs med Antiochos IV är alltså förutsägelsen felaktig. Att Daniel i alla fall inte skrevs av en jude i 500-talets Babylon som boken hävdar anför man flera ytterligare argument för, bl.a. ohistoriska uppgifter om Babylon och Persien i boken. Dessutom vet man idag att flera böcker (de s.k. pseudepigraferna) skrevs under den hellenistiska perioden där författaren lade sina ord i en forntida judisk hjältes mun, och ibland även låtsades "profetera" om saker som redan skett.

Enligt denna teori var bokens syfte att uppmuntra judarna i deras kamp (mackabeerupproret) mot Antiochos IV:s förföljelse. Att bokens berättelser har ett genomgående tema om att stå emot religiös förföljelse passar bra för ett sådant syfte, och "profetiorna" utlovar en befrielse och ett slut på lidandet under Antiochos IV.

Denna teori förklarar dock inte profetian om Messias i Dan 9:26. Enligt flera oberoende beräkningar av årsveckorna inträffar den tidpunkt då "en som är smord förgörs" med år 33 e Kr vilket är det år då Jesus avrättades enligt historikerna (Antiokus IV Epifanes förföljde judarna på 100-talet f Kr).

Sjundedagsadventister har samma tolkning som reformatorerna hade om Daniel 7. Tid, tider och en halv tid är detsamma som de 1260 dagarna och 42 månaderna i Uppenbarelseboken, och tolkar det som 1260 år med dag/årsprincipen (Hes 4:6; 4 Mos 14:34). Det lilla hornet skulle då vara Katolska kyrkan som förföljde de kristna (här är det något som inte stämmer, även |katoliker brukar betraktas som kristna; formulera om eller förklara detta bättre) från mitten av 500-talet till slutet av 1700-talet. Efter det sker det en dom i himmelen (Dan 7:9) där Gud dömer alla människor genom tidens historia, för att sedan avsluta med det sista eviga riket då Jesus kommer tillbaka (Dan 7:13,14; Dan 2:34,44,45).