Jona

Jona (hebreiska יוֹנָה Yona ”duva”, latin Ionas, arabiska يونس Yunus eller Yunis) är en av Gamla Testamentets profeter, huvudperson i Jonas bok. På Guds uppdrag skulle Jona predika för befolkningen i staden Nineve, "ty deras ondska har kommit upp inför mitt ansikte" (Jona 1:2). Jona, som gärna ville slippa att framföra den gudomliga kritiken i den assyriska huvudstaden, försökte fly till Tarsis (Spanien) med båt istället. På vägen dit hamnar Jona och hans medpassagerare i en svår storm som hotar att sänka skeppet. Jona erkänner för de övriga att han försökt fly från sitt gudomliga uppdrag och kastas på egen begäran i havet, varefter stormen lade sig. Jona själv överlevde enligt berättelsen genom att en stor fisk slukade honom och efter tre dagar kastade upp Jona på land. Enligt Nya Testamentet är Jona en förebild för Jesus (se Jona-tecknet nedan).

När Jona hade berättat för folket i Nineve att staden skulle förstöras om fyrtio dagar infriades emellertid inte profetian i berättelsen; folket hade gjort bättring och upphört med sina synder. Jona blev då missnöjd och önskade dö. För att trösta Jona lät Gud en ricinväxt växa upp för att svalka honom, men sedan lät han trädet vissna, och Jona önskade än en gång att få dö. I en liknelse vid ricinväxten tillrättavisade Gud Jona, där boken om Jona slutar. I Andra Kungaboken står att Jonas profetia infriades för israelernas skull.

Jona var en ansedd profet från Galileen under den tid då Jerobeam II var kung över nordriket Israel, och Amasja kung över sydriket Juda. Judarnas land hade delats i två riken på 900-talet före Kristus. Jona uppträder som profet cirka år 800 före Kristus.^[1] Det finns dock en hel del osäkerhet kring dateringen av Jonas bok. Det rådde fred i landet, och folket levde i välmåga.

Berättelsen om Jona återfinns i en bok som bär hans namn i Gamla Testamentet i Bibeln och Andra Kungaboken 14:25.

Berättelsen om Jona är svårtolkad, och beroende på när berättelsen dateras, och beroende på huruvida Gamla testamentets böcker ska tolkas separat, har den olika innebörd. I verkligheten förstördes Nineve 612 f.Kr. och om händelsen är förlagd till detta år ska dess förstörelse underförstås i Jonas bok; Gud lät inte Jona göra bort sig, han förblev Israels Gud, och höll sitt ord om att staden skulle förstöras. Berättelsen i Jonas bok förtäljer dock inte om stadens förstörele, och utan kännedom om stadens öde blir innebörden att Jona inte kunde lita på Gud, samt att Gud har en frälsningsplan för alla folk. Att Gud hållt fast vid sitt ord framgår dock redan i Andra Kungaboken.

[redigera] Jona-tecknet

I Matteusevangeliet vill några skriftlärda och fariséer att Jesus skall ge dem ett tecken för att övertyga dem om vem han är. Till svar får de bland annat:

Detta onda och trolösa släkte kräver ett tecken, men det skall inte få något annat tecken än Jona-tecknet. Ty liksom profeten Jona var i den stora fiskens buk i tre dagar och tre nätter skall Människosonen vara i jordens inre i tre dagar och tre nätter.”
— Matt. 12:39-40,.

I sitt svar hänvisar Jesus till Jonas bok och jämför Jonas vistelse i valfiskens buk med sin egen kommande död och uppståndelse. Efter tre dagar skall Jesus återvända till livet, precis som Jona. Denna jämförelse av personer i bibliska sammanhang kallas inom exegetiken för typologi.

I Lukasevangeliet 11:29f finns en annan variant av vad Jesus menade med Jona-tecken:

Detta släkte är ett ont släkte. Det vill ha tecken, men de skall inte få något annat än Jona-tecknet. Ty liksom Jona blev ett tecken för folket i Nineve skall Människosonen bli det för detta släkte... Ty de omvände sig vid Jonas förkunnelse, men här finns något som är förmer än Jona.”
— Luk. 11:29-32,.