Dieselolja

Wikipedia

Uppslagsordet diesel leder hit. För övriga betydelser, se diesel (olika betydelser).

Dieselolja (ofta enbart diesel), lätt brännolja, uppkallad efter motorkonstruktören Rudolf Diesel och avsedd som bränsle för mindre, högvarviga dieselmotorer. Den består huvudsakligen av kolväten med mellan 10 och 22 kolatomer. Dieselolja har oftast ett cetantal av minst 45 och tillverkas för det mesta med petroleum som råvara.

De kolväten som förekommer i dieselolja måste uppfylla vissa tekniska krav för att kunna fungera bra i en dieselmotor. Dessa krav är reglerade i så kallade tekniska standarder. Det finns flera olika standarder runt om i världen. De största och mest accepterade standarderna för dieselolja är EN 590, som är EU-ländernas standard för dieselolja, och ASTM D 975 som är USA:s standard för dieselolja. Dessutom finns flera mindre standarder för dieselolja, till exempel den svenska standarden SS 15 54 35.

Anledningen till att det finns flera olika standarder beror på att olika länder har olika uppfattning om vilka egenskaper hos dieselolja som är önskvärda respektive icke önskvärda. Exempelvis tillåter USA:s standard ett cetantal på lägst 38, medan EU-områdets standard tillåter ett cetantal på lägst 47. Standarderna revideras regelbundet med några års mellanrum.

Dieselolja består av kolväten som innehåller cirka 10 till 20 kolatomer. Kolvätena i dieselolja är tyngre än kolvätena i bensin och fotogen (jetbränsle), men lättare än kolvätena i tung eldningsolja och bunkerolja till fartyg eller asfalt. Dieselolja har ett kokpunktsintervall mellan 160 och 360 grader celsius. Viskositeten är mellan ca 1,8 och 4,0 cSt. Cetantalet är mellan 38 och 60 beroende på standard. Cetantalet är ett mått på hur dieseloljan självantänder genom kompression i en dieselmotor. Ju bättre kompressionständning, desto bättre cetantal. Energiinnehållet (effektiva värmevärdet) är normalt mellan ca 40 till 44 MJ/kg. Cetantalet i diesel kan höjas genom att tillsätta petroleumdestillat.

Olika kolväten ger olika egenskaper till dieselolja:

Aromater ger ett högt energiinnehåll, men de har ett lågt cetantal, och ger sämre tändning och med ökad mängd av sotpartiklar och NOx i avgaserna. Aromater bidrar också till att både partiklar och gasformiga kolväten i avgaserna blir giftigare. Kolväten som innehåller svavel ger inget särskilt tekniskt, men det kostar att ta bort dem från drivmedel som till exempel dieselolja. Svavel i dieselolja ger dieselavgaser med svaveloxider, SO₂ och SO₃. Olefiner eller alkener har låga till måttliga cetantal, och kan endast i begränsad utsträckning användas i dieselolja. Naftener eller cykliska alkaner ger ganska goda tekniska egenskaper till dieselolja, och de ger relativt rena avgaser. Paraffiner eller alkaner ger renast dieselavgaser, om de är raka eller lätt grenade och har ett högt cetantal. De är dock dyrare att framställa.

Även modifierade vegetabiliska oljor som till exempel rapsmetylester (RME) som går att framställa ur biomassa, kan användas i dieselolja.

Dieselolja går även att framställa syntetiskt ur syntesgas. Syntesgas är en blandning av kolmonoxid (CO) och vätgas (H₂). Syntesgas i sin tur kan framställas ur allting som innehåller energi och grundämnet kol, till exempel naturgas och metan, stenkol, brunkol, biomassa som flis och pellets, avfall, oljeskiffer, tjärsand. Syntetisk dieselolja är svavelfri och har oftast låg halt av aromater och naftener. Tillverkningsprocesser för syntetisk dieselolja kallas bl.a. för Fischer-Tropsch-processen(FT), Gas-To-Liquids(GTL), Biomass-To-Liquids(BTL).

[redigera] Källor

Ullmans Encyclopedia of Industrial Chemistry.
Rapporter från Svenska Naturvårdsverket om avgaser från dieselfordon med olika sorts dieseloljor. De går även att beställa från MTC AVR AB i Jordbro.
Professor Erik Olsson, docent Jim Olsson, CTH, Göteborg.
Vetenskapliga rapporter om hur olika kemisk sammansättning på dieselolja påverkar avgaser och motorer, från Society of Automobile Engineers (SAE).
Information från sajter på Internet.