Edvard Wavrinsky
Wikipedia
Edvard Otto Vilhelm Wavrinsky, född 12 april 1848 i Sankt Lars socken i Linköping, död 4 januari 1924 i Stockholm. svensk pacifist, nykterist och politiker från Göteborg.
1868-1873 underlöjtnant vid Göta artilleriregemente, 1874-1884 löjtnant i armén. 1873-1875 nivellör vid banbyggnader. Efter studieresor till England och Amerika, från 1879 sysselsatt med byggnads-och affärsverksamhet i Göteborg, där han, socialt intresserad, bl. a. grundlade Göteborgs arbetarinstitut, vars föreståndare han var 1883-1886. Även Göteborgs likbränningsförening tillkom på hans initiativ. Från samma tid ha den organiserade nykterhetsrörelsen och fredssträfvandet i honom haft en av sina främsta förespråkare i Sverige. Han blev 1886 chef för den svenska storlogen av Godtemplarorden och var efter de båda med varandra rivaliserande ordensgrenarnas förening 1887-1890 ordens chef i Sverige, varmed han flyttade till Stockholm samt genomförde ett framgångsrikt organisationsarbete inom orden. 1891 valdes han till rådgivare i den internationella storlogen, var 1905-1920 dess chef och besökte i denna egenskap alla världsdelar utom Oceanien. 1884 bildade han Göteborgs fredsförening, anordnade där 1887 det första nordiska fredsmötet samt var 1896-1897 ordförande i Svenska freds- och skiljedomsföreningen. Sedan han invalts i riksdagen, tog han initiativet till bildandet av en svensk parlamentarisk fredsgrupp, vars styrelse han tillhört från 1894 (1894-1904 som sekreterare). Sedan 1894 var han ledamot av interparlamentariska unionens råd och var 1897-1908 medlem av kommissionen för fredsbyrån i Bern, som tack vare motioner av Wavrinsky erhöll anslag av svenska riksdagen. Wavrinsky var 1891-1911 medlem av andra kammaren, vald som frisinnad representant för Stockholms stad, och var 1912-1921 ledamot av första kammaren, vald av socialdemokratiska partiet, till vilket han 1911 slöt sig efter att vid riksdagarna 1908-1910 deltagit som politisk vilde. 1912-1914 var han medlem av konstitutionsutskottet och 1920 av hemliga utskottet samt tillhörde från 1919 talmanskonferensen.
I riksdagen lade han fram många motioner, de flesta rörande fredssaken samt djurskydds- och folkhygieniska frågor. En motion av Wavrinsky bidrog till att straffbestämmelserna för djurplågeri skärptes. Hans motioner om offentliga, yrkesutbildade revisorer, utredning om arbetslösheten i Sverige och arbetslöshetsförsäkring, moderskapsförsäkring, undervisning i hälsovårdslära, humanare djurtransporter, avskaffande av edgång resulterade i riksdagsskrivelser. Bland övriga motioner kan nämnas sådana om dödsstraffets suspenderande, upphävande av konungens rätt att börja krig utan riksdagens samtycke, vaccinationstvångets avskaffande. Wavrinsky var mycket aktiv inom djurskyddsarbete och tillhörde [[Svenska djurskyddsföreningen]]s centralförbundsstyrelse. Under en lång tid var deltog han även i försäkringsverksamhet och bildade i början av 1890-talet dels en olycksfallförsäkringsförening (Röda korset), dels ett garantiförsäkringsbolag (Tre kronor) och var dessa numera upphörda företags direktör, samtidigt som han en tid var chef för den på hans initiativ inrättade avdelningen "Mimer" i Allmänna livförsäkringsbolaget, som tillkom för att ge absolutister livförsäkring för lägre premier.
