Elias Lagerheim

Wikipedia

Elias Lagerheim, född 18 augusti 1791 på Ågesta, Huddinge, död 17 september 1864 på Nykvarn, Turinge, var en svensk friherre, diplomat och politiker; han var kabinettssekreterare 1825-1831, utrikesstatsminister 1856-1858.

[redigera] Biografi

Elias Lagerheim var son till Olof Elias Weidman som adlades under namnet Lagerheim och upphöjdes till friherre, och dennes första hustru Catharina Apiarie. Han studerade vid Lunds universitet där han tog kansliexamen, varpå han anställdes vid Utrikesdepartementet. När faderns avled 1823 blev han friherre. Efter diverse ämbeten vid UD, utsågs han till kabinettssekreterare 1825 varunder han genomförde en sanering av departementets ekonomi genom stränga besparingar. 1831 var han envoyé i Köpenhamn, han hade då redan haft ett flertal diplomatiska uppdrag i Sankt Petersburg, Berlin, Dresden, och Wien. Som diplomat verkade han i sin lärare Gustaf af Wetterstedts anda, och var en fast bundsförvant till Bernadotterna, tills Oscar I tillträdde som konung. Olikheterna mellan den nye konungen och Lagerheim var många och hade en ideologisk botten.

1856 lämnade han Köpenhamn för att tillträdda posten som utrikesstatsminister och bli en av rikets herrar; den förra befattningen hade han i två år. I Oscar I:s aliansanbud 1857 hade inte Lagerheim någon delaktighet, eftersom konungen inte lät honom deltaga i sina politiska förhandlingar till följd av deras motstridiga åsikter.

Han var hedersledamot av Lantbruksakademien.

1826 gifte han sig med Charlotta Adelaide Schwan, med vilken han fick sönerna Elias Lagerheim d.y. och Alfred Lagerheim; den senare blev likaså utrikesminister.

Företrädare: David von Schulzenheim	Kabinettssekreterare 1825–1831	Efterträdare: Albrecht Ihre
Företrädare: Gustaf Algernon Stierneld	Sveriges utrikesstatminister 1856–1858	Efterträdare: Ludvig Manderström

[redigera] Källor

• artikel i Svenska män och kvinnor, del 4, Stockholm: Albert Bonniers förlag, 1948, s.422