Bernadotte

Wikipedia

Den svenska kungliga grenen Bernadottes heraldiska vapen

Bernadotte [-då'tt], en från det lilla pyreneiska berglandet Bearn härstammande släkt. Huset Bernadotte härstammar från Jean Baptiste Bernadotte (1763-1844), marskalk av Frankrike, furste av Ponte Corvo och sist under namnet Karl XIV Johan, kung av Sverige och Norge. Huset Bernadotte har regerat Sverige sedan 1818, och Norge mellan 1818 och 1905.

[redigera] Släkten Bernadottes franska rötter

Den äldsta representanten för släkten med namnet är Germanie de Bernadotte. Hon var dotter till Jean de Lafun och Estébène de Butleret, som synes ha tagit namnet efter det hus hon ärvde i Pau, Béarn. Hon gifte sig 1615 med Joandou deu Pouey, och deras son Pierre tog moderns namn. Etymologiskt är namnet troligen en diminutivform av Bernard.

Släkten fortlever i två grenar. Den ena, den äldre, stammar från kung Karl Johans farfars äldre bror, André Bernadotte (född 1680), och lever ännu i borgerliga villkor i släktens gamla hemland. Den yngre grenen har delat sig på 2 linjer: En, som härstammar från Karl Johans äldre bror, baron Jean Bernadotte (född 1754, död 1813), och vars huvudman sedan 1810 bär titeln baron samt såsom fideikommiss innehaft slottet och godset Louvie i departementet Basses-Pyrénées, samt en annan, som nedstammar från Karl XIV Johan och utgör den nuvarande svenska dynastin.

[redigera] Den Bernadotteska kungaätten

[redigera] Sverige i början av 1800-talet

Trots att 1700-talet inneburit en blomstrande vetenskap och en frihetstid som åtminstone tillfälligt givit upphov till ett något mer demokratiskt samhälle, var Sverige i början av 1800-talet jämfört med andra europeiska länder ett fattigt och i vissa avseenden omodernt land. Att beteckna Sverige som efterblivet är dock helt fel. Exempelvis hade Sverige vid den har tiden nära nog 100-procentig läskunnighet, vilket var exceptionellt jämfört med det stora flertalet europeiska länder. Frånsett Stockholm och i viss mån andra större städer, var städerna små. Flertalet av landets 2,3 miljoner invånare levde av jordbruket, men andelen bönder minskade samtidigt som torparna blev allt fler. Även om fattigdomen var utbredd, hade allmogen fler och starkare rättigheter i Sverige än i de flesta andra länder. Exempelvis var den svenska rättssäkerheten relativt god även för de fattiga. Landet skakades dock under den här tiden av oroligheter som statskuppen mot Gustav IV Adolf, förlusten av Finland och mordet på Axel von Fersen.

[redigera] Behovet av en tronföljare

Då Karl XIII av ätten Holstein-Gottorp inte fick egna barn som levde till vuxen ålder, adopterade han 18 juli 1809 Christian August av Augustenborg som tog sig namnet Karl August. Denne hade varit ståthållare i Norge, och kungen trodde att dennes popularitet i grannlandet skulle bidraga till att förverkliga drömmen om att införliva Norge i riket.

Karl August dog hastigt till häst den 28 maj 1810 på Kvidinge hed under en trupprevy. Dödsorsaken var slaganfall, men opassligheten med denna händelse ledde till att folkmassorna i Stockholm, vid åsyn av kistan, anade illdåd och misshandlade riksmarsalk Axel von Fersen till döds den 20 juni i tro att denne hade giftmördat kronprinsen.

[redigera] Nya överläggningar och tronföljarförslag högsommaren 1810

Jean Baptiste Bernadotte

Det första förslaget till efterföljare var Karl August bror Fredrik Christian, och framlades av kungens vän Georg Adlersparre. Napoleon Bonaparte var dock omåttligt populär, och flera högre officerare önskade en av dennes marskalkar. Så gjorde även Carl Otto Mörner, som begav sig till Paris där han mötte fursten av Ponte Corvo, marskalk Jean Baptiste Bernadotte, som han övertalade att komma till Sverige och ställa upp som kandidat i valet av tronföljare. Marskalk Bernadotte var den mest berömde av Napoleons marskalkar, som tillfångatagit en svensk avdelning i Lübeck 1806 och visat dem stor välvilja. Därtill var marskalk Bernadotte genom gifte släkt med Napoleon.

Den ende fransman som kunde tävla med fursten av Ponte Corvo var Eugène de Beauharnais, som dock i egenskap av vicekung av Italien förmodades avböja. Hans far vicomte Alexandre de Beauharnais hade giljotinerats 1794.

Mörner återkom till Stockholm den 12 juli 1810, ett par dagar efter att kungen skickat bud till Fredrik Christian att denne skulle väljas till tronföljare. Mörner lät meddela att han förmått övertala Bernadotte att acceptera kronan. Greve von Essen lär ha utbrustit: "Pojke! Du borde sitta där varken sol eller måne skiner!" Så Mörner begav sig till Uppsala och drev frågan privat.

[redigera] Riksdagarna i Örebro

Den 23 juli samlades riksdagen i Örebro och började arbetet den 30:e. Kungen var tydligt inställd på Fredrik Christian, och varnade för att England med all sannolikhet skulle förklara krig om de valde en av Napoleons män.

Då fursten av Ponte Corvo, genom ombudet J.A. Fournier som var f.d. fransk konsul och köpman, och som lär ha legitimerat sig med ett tandpetarfodral, låtit meddela bl a att Riksgäldskontoret skulle erhålla 8 miljoner franc, likvidering av Frankrikes fordringar på Sverige, beslutade utrikesstatsminister Lars von Engeström att valet borde falla på Bernadotte. Av vikt var även att Napoleon själv ställde sig bakom valet.

Den 21 augusti 1810 valdes fursten av Ponte Corvo enhälligt av riksdagen till kronprins. Arvsrätten är stadgad i 1810 års successionsordning.

[redigera] Släktträd

Släktträd med namn, titulatur och selektion som det anges på Kungl. Hovstaternas webbplats (med reservation för ev felaktigheter). För vid varje tid gällande tronföljdsordning, se artikeln om den svenska tronföljden.

1.Karl XIV Johan
+ Desirée Clary
1.1.Oscar I
+Josefina av Leuchtenberg
1.1.1.Karl XV
+Lovisa av Nederländerna
1.1.1.1.Prinsessan Lovisa
+Fredrik VIII av Danmark
1.1.1.2.Prins Carl Oscar
1.1.2.Prins Gustaf
1.1.3.Oscar II
+Sofia av Nassau
1.1.3.1.Gustaf V
+Victoria av Baden
1.1.3.1.1.Gustaf VI Adolf
+Margareta av Storbritannien
+Louise Mountbatten
1.1.3.1.1.1.Prins Gustaf Adolf
+Sibylla av Sachsen-Coburg-Gotha
1.1.3.1.1.1.1.Prinsessan Margaretha, Fru Ambler
+John Ambler
1.1.3.1.1.1.2.Prinsessan Birgitta
+Johann Georg av Hohenzollern
1.1.3.1.1.1.3.Prinsessan Désirée, Friherrinna Silfverschiöld
+Niclas Silfverschiöld
1.1.3.1.1.1.4.Prinsessan Christina, Fru Magnuson
+Tord Magnuson
1.1.3.1.1.1.5.Carl XVI Gustaf
+Silvia Sommerlath
1.1.3.1.1.1.5.1.Kronprinsessan Viktoria
1.1.3.1.1.1.5.2.Prins Carl Philip
1.1.3.1.1.1.5.3.Prinsessan Madeleine
1.1.3.1.1.2.Prins Sigvard Bernadotte
1.1.3.1.1.3.Prinsessan Ingrid
+Fredrik IX av Danmark
1.1.3.1.1.4.Prins Bertil
+Lilian Davies
1.1.3.1.1.5.Greve Carl Johan Bernadotte
1.1.3.1.2.Prins Wilhelm
+Maria Pavlovna av Ryssland
1.1.3.1.2.1.Greve Lennart Bernadotte
1.1.3.1.3.Prins Erik
1.1.3.2.Prins Oscar Bernadotte
1.1.3.3.Prins Carl
+Ingeborg av Danmark (svensk prinsessa)
1.1.3.3.1.Prinsessan Margaretha
1.1.3.3.2.Prinsessan Märtha
1.1.3.3.3.Prinsessan Astrid
1.1.3.3.4.Prins Carl Bernadotte
1.1.3.4.Prins Eugen
1.1.4.Prinsessan Eugénie
1.1.5.Prins August
+Teresia av Sachsen-Altenburg

[redigera] Kuriosa

[redigera] DNA

Det finns personer som tror att de härstammar från ätten Bernadotte via utomäktenskapliga barn till ättens medlemmar, och som i och med den nya DNA-tekniken anser de sig ha rätt att använda sig av DNA-teknik för att försöka bevisa detta. Den kungliga familjen har ställt sig avvisande till att ställa upp på någon som helst provtagning, inte minst då hela teorin bakom det påstådda släktskapet saknar någon som helst historisk grund samt omständigheter i övrigt.

Det rör sig om en person som är övertygad om att hans mormors morfar inte alls föddes inom sina föräldrars äktenskap, utan att Karl XIV Johan skulle ha varit anfaderns biologiska far. Inga indicier pekar ens mot att anmodern har träffat kungen. En diskussion om detta finns på Svenska Släktforskarförbundets Anbytarforum.

^[1]