George Bernard Shaw

Wikipedia

George Bernard Shaw

George Bernard Shaw, född 26 juli 1856 i Dublin, Irland, död 2 november 1950 i Ayot St. Lawrence, Hertfordshire, England, Storbritannien; irländsk författare (som, fast han större delen av sitt liv bodde i Storbritannien och hade brittiskt pass, tog mycket illa upp om man kallade honom brittisk) som belönades med Nobelpriset i litteratur 1925.

Han föddes i Dublin som son till protestantiska föräldrar som levde under små omständigheter. Under 1870-talet flyttade han till London för att pröva sin lycka som författare. Han skrev fem romaner som alla refuserades, innan han började arbeta som musikkritiker på tidningen The Star, vilket han var duktig på. Ungefär nu blev han politiskt intresserad och tjänstgjorde från 1897 och flera år framåt som politisk rådgivare. Han var socialist.

1895 började han arbeta som dramakritiker på tidningen Saturday Review, hans första steg mot en karriär som dramatiker. 1898 gifte han sig med irländskan Charlotte Payne-Townshend, och hans första succé, Candida sattes upp samma år. Han följde upp med ett antal komiska dramer, bl.a. The Devil's Disciple (1897), Arms and the Man (1898), Mrs Warren's Profession (1898), Captain Brassbound's Conversion (1900), Caesar and Cleopatra (1901, Man and Superman (1902), Major Barbara (1905), Androcles and the Lion (1912) och Pygmalion (1913).

Efter första världskriget producerade han mer seriösa dramer, bl.a. Heartbreak House (1919) och Saint Joan (1923).

Shaw avled 1950, 94 år gammal, efter ett fall från en stege.

Sedan 1962 hålls Shawfestivalen, en hyllning till Shaw, i den kanadensiska staden Niagara-on-the-lake.

Två gånger har det gjorts musikteater på Shaws pjäser. När representanter för Oscar Straus skrev och ville göra operett på Arms and the Man svarade Shaw att om man inte nämnde hans namn i sammanhanget, och om man inte citerade en enda replik ur dialogen i hans pjäs, skulle han kanske vara vänlig nog att inte stämma dem; operetten komponerades och fick namnet "Der tapfere Soldat".

Fyra år efter Shaws död blev det premiär på My Fair Lady, som bröt klart mot Shaws vilja på båda de ovanstående punkterna, och även på en tredje. I den tryckta utgåvan av Pygmalion bifogade Shaw ett långt efterord där han förklarade varför Eliza till slut bryter med Higgins och gifter sig med Freddy; det struntar musikalens librettister i och låter Higgins få henne.