Hawker Hurricane
Wikipedia
Hawker Hurricane |
|
| Hawker Hurricane | |
|---|---|
| Beskrivning | |
| Typ | Jaktplan |
| Besättning | 1 |
| Första flygning | November 6, 1935 |
| I aktiv tjänst | 1939 till 1944 |
| Varianter | |
| Tillverkare | Hawker |
| Generella egenskaper | |
| Längd | 9,81 m |
| Spännvidd | 12,19 m |
| Höjd | 3,98 m |
| Vingyta | m2 |
| Tomvikt | 2 495 kg |
| Lastförmåga | |
| Maximal startvikt | 3 322 kg |
| Motor | Rolls-Royce Merlin 24 (eller 27) V-12 |
| Motorstyrka | 1 620 hk |
| Prestanda | |
| Maximal hastighet | 550 km/h |
| Räckvidd vid maximal vikt | 1 465 km |
| Transporträckvidd | |
| Maximal altitud | 9 935 m |
| Stigförmåga | |
| Kraft/viktförhållande | |
| Beväpning | |
| Kanoner / kulsprutor | a) tolv fasta framåtriktade 7,7mm kulsprutor i vingarna b) fyra fasta 20mm kanoner c) åtta fasta 7,7mm kulsprutor plus utvändigt monterad last max 454 kg |
Hawker Hurricane var ett brittiskt jaktplan som konstruerades på 1930-talet. Trots att den är mindre känd än Supermarine Spitfire så deltog den i större antal och vann fler segrar än den senare i slaget om Storbritannien under det andra världskriget. Omkring 14 000 exemplar byggdes fram tills slutet av år 1944.
Innehåll |
[redigera] Historia
Hawker Hurricane utvecklades som ett svar på en förfrågan från luftfartsministeriet (F.36/34, senare modiferat till F.5/34) för ett jaktplan som använde en ny motor från Rolls-Royce som då enbart var känd som PV-12 men som senare skulle nå berömelse under namnet Merlin. Konstruktionen av flygplanet inleddes tidigt år 1934 och leddes av Sidney Camm.
I fråga om vissa egenskaper var flygplanet föråldrat när det introducerades. Man hade använt sig av den traditionella Hawker-konstruktionstekniken som hade nyttjats på tidigare biplan. Detta betydde att man inte svetsade skarvarna utan att de fästes mekaniskt. Den hade en flygkropp med balkkonstruktion av Warrentyp som var uppbyggd av mycket tänjbara stålrör. Över detta fanns en stomme och längsgående ribbor vid vilken linnetyget var fäst. Inledningsvis bestod vingkonstruktionen av två stålbomar som var täckta av tyg. En flygplansvinge i helmetall (duraluminium) introducerades i april 1939 och användes i alla senare modeller. Supermarine Spitfire var byggt helt i metall och var därmed både lättare och starkare, men var något minde tålig mot skador från kulsprutor.
Sydney Camms ursprungliga plan förkastades som "för ortodox" av flygministeriet. Camm rev sönder specifikationen och fortsatte konstruktionen på egen hand. Med ekonomin i åtanke konstruerade man Hurricane med så många av Hawkers existerande verktyg och jiggar som möjligt (flygplanet var i det närmsta en monoplanversion av det framgångsrika Hawker Fury). Det kom att bli dessa faktorer som var de huvudsakliga framgångselementen i konstruktionen: dess traditionella konstruktion med tygklädsel ovanför en metallstomme vilket betydde att Hurricane var mycket tåligt och mycket mera motståndskraftigt mot exploderande granater än Spitfiren som var i helmetall. Konstruktionens simplicitet gjorde att större reparationer kunde utföras i improviserade verkstäder ute vid divisionerna.
Dess enkla konstruktion ledde till att man kunde inleda produktionen redan 1936. Vid denna tidpunkt var det ännu inte klart om den mer avancerade Spitfiren skulle kunna sättas i produktion, medan man var mycket bekant med konstruktionstekniken som användes för Hurricane. Detta var även sant i fråga om fältverkstäderna som var mera erfarna i fråga om att reparera och arbeta med konstruktioner såsom Hurricane. Det enkla underhållet, det bredspåriga landningsstället och godartade flygegenskaper gjorde att Hurricane kom att användas länge på skådeplatser, där tillförlitlighet var en viktigare faktor än flygegenskaper, efter att det konstaterats vara föråldrat som jaktplan.
[redigera] Produktion
De flesta Hurricaneflygplanen byggdes av Hawker (som tillverkade dem fram till 1944) och Gloster Aircraft tillverkade de flesta övriga. Flygtillverkaren Austin Motor Company byggde 300. Under de senare åren tog Canada Car and Foundry över produktionen (en av ingenjörerna Elsie MacGill kom att bli känd som "Queen of the Hurricanes"). Sammanlagt byggdes omkring 14 000 Hurricanes och Sea Hurricanes.
[redigera] Versioner
[redigera] Hurricane Mk. I
De första Mk. I-produktionsmaskinerna färdigställdes ganska snabbt som man även hade förväntat sig och leveranserna började i oktober 1937. Flygplanet utrustades med en Rolls-Royce Merlin Mk. II- eller III- motor om 1 030 hk (768 kW) och utrustades med åtta .303-tums (7,62 mm) Browningkulsprutor. Trots att antalet kulsprutor låter stort var dock de småkalibriga kulsprutorna mera lämpade att skjuta mot tygklädda flygplanen från det första världskriget. Det var ganska vanligt att de tyska helmetallplanen kunde ta sig hem igen trots att de såg ut som såll under slaget om Storbritannien. Det skulle ha varit effektivare att använda ett mindre antal .50-klaibriga kulsprutor och detta åtgärdades i senare versioner av planet. De tidiga flygplanen var enkla, hade tygklädda vingar, en tvåbladig propeller av trä som inte kunde justeras och saknade pansar och självtätante bränsletankar.
År 1939 inkluderade den nya Mk. I en de Havilland eller Rotol metallpropeller för konstant hastighet, avgasutblås som ökade drivkraften, metalltäckta vingar, pansar och andra förändringar. Vid krigets utbrott hade RAF erhållit omkring 500 flygplan av den nyare modellen och dessa bildade stommen i flygdivisionerna som stred under slaget om Frankrike och slaget om Storbritannien. RAFs första jaktflygsäss, Cobber Kain, flög Hurricane i den divisionen, 73 Squadron.
Trots att äldre teknik användes kunde Hurricane slåss på jämna villkor med Messerschmitt Bf 109. I boken Duel of Eagles, ger det brittiska ässet Peter Townsend, som flög Hurricanes med No. 85 Squadron RAF under slaget om Storbritannien, exempel på hur Hurricanes snävare svängradie kunde nullifiera Me 109s högre hastighet. En annan faktor som påverkade flygplanets flygegenskaper var användandet av Merlinmotorn, som tack vare sin annorlunda konstruerade kompressor som gav mera kraft vid lägre höjd än vad den tyska Daimler-Benz DB 601-motorn, som användes i Bf 109-flygplanet, gjorde. Ovanför 5 000 meter var den tyska motorn bättre än britternas Merlin III och XII.
Under slaget om Storbritannien vann Hurricaneflygplan majoriteten av de luftsegrar som flygplan som RAF gjorde anspråk på (1 593 av totalt 2 739). Hurricaneflygplanen dirigerades ibland mot de långsammare bombplanen medan Spitfireplanen tog sig an jakteskorten. När slaget om Storbritannien mattades av sent 1940 hade produktionen av Spitfire ökat till den grad att alla divisioner kunde utrustas med dem. Leveranstakten av Spitfire passerade Hurricane eftersom det visade sig att det var enklare att tillverka helmetallkonstruktioner än Hurricane som var av blandad trä, metall och tyg-konstruktion.
[redigera] Hurricane Mk. II
Den förbättrade Merlin XX (Mk.20) -motorn började tillverkas år 1940 och den hade den nya kompressorn med två lägen där piloten kunde ändra dess impeller-hastighet beroende på lufttrycket utanför (d.v.s. höjden). Vid höjder högre än 6 000 m valde man växeln för högre hastighet ("FS ratio" som stod för Full Supercharge) för mera kompression, medan när man flög lägre än 6 000 m använde man växeln för lägre hastighet ("MS ratio", som betydde Moderate Supercharge) eftersom den "stal" mindre kraft från motorn. Resultatet var att det fanns mera kraft både vid lägre och högre höjder, vilket dramatiskt ökade motorns egenskaper och som pikade vid 1 280 hk (954 kW).
Trots att produktionen av Spitfire hade ökats vid denna tidpunkt byggdes och flögs en Hurricane Mk. I som var utrustad med en Merlin XX -motor den 11 juni 1940. Den första Mark II-serien, som senare blev känd som Mark IIA serie 1, började tjänstgöra i september 1940 vid slaget om Storbritanniens höjdpunkt.
Hawker hade länge experimenterat med att förbättra bestyckningen på detta flygplan genom att utrusta flygplanet med automatkanoner. Vid deras första experiment användes två Oerlikon 20 mm lv-kanoner i kapslar under vingarna, (ett flygplan testades under 1940 med 151 squadron) men ammunitionsbegränsningen tillsammans med de ofta förekommande eldstoppen missnöjde konstruktörerna. Bättre resultat fick man när man utrustade planet med fyra Hispano Mk.II 20 mm akan, två i varje vinge, men där började dock vikten påverka flygegenskaperna negativt. Det var inte lätt att montera dit kanonerna eftersom rekylsystemet stoppade när rekylrörelserna minskade. Man botade dock problemet genom att modifiera kanonen. Med den nya Merlin XX-motorn, blev egenskaperna på nytt så bra att de åldrande Hurricanejaktplanen kunde fortsätta produceras. Hawker introducerade snart därefter den nya Mark IIA serie 2 där vingarna antingen antingen bar tolv Browningkulsprutor eller fyra Hispano-automatkanoner. De första serie 2:orna anlände i oktober och dessa var dessutom utrustade med en ny och något längre propeller.
Dessa två olika varianter kom senare att bli versionerna Mark IIB i april 1941 och Mark IIC i juni, där dom hade en lätt modifierad vinge. De nya vingarna hade även bombfästen för en 500 lb (227 kg) eller en 250 lb (113 kg) bomb och senare under 1941 även extratankar. Vid denna tidpunkt var dess egenskaper underlägsna de senaste tyska jaktplanen och Hurricane fick börja åta sig rollen som jaktbombare, vilket gjorde att flygplanet ibland kallades till Hurribomber. Flygplanet tjänstgjorde även som nattjaktplan.
Mk. II användes vid markunderstöd där man snabbt lärde sig att det var svårt att förstöra tyska stridsvagnar eftersom automatkanonerna inte hade tillräckligt kraft för att penetrera pansaret och bombning var nästan omöjligt. Lösningen var att utrusta flygplanet med en 40 mm kanon i en kapsel under varje vinge medan man reducerade den övriga beväpningen till en enda Browningkulspruta i varje vinge som var utrustad med spårammunition för att man skulle kunna skjuta in sig på sitt mål.
Layouten testades ursprungligen på en ombyggd Mk. IIB som flög den 18 september 1941. Nybyggda versioner av flygplanet som kom att bli känt under namnet Mk. IID började tas i tjänst 1942. Dessa hade ytterligare bepansring för piloten, kylaren och motorn. Flygplanen levererades ursprungligen med en Rolls-Roycekanon med 12 skott, men snart bytte man ut denna mot Vickers S-kanonen med 15 skott. Flygplanet flög i pansarvärnsrollen i begränsade antal under striderna i Nordafrika. De visade sig träffsäkra och högeffektiva så länge som de inte utsattes för fientligt luftvärn eller jaktflyg. De utgjorde en fara mot alla tyska och italienska motorfordon - både mjuka och hårda mål.
En annan vingmodifikation introducerades med versionen Mk. IIE. Snart blev dock modifikationerna så omfattande att man började kalla flygplanet för Mk. IV efter att de första 250 hade levererats.
Flygplanet T.Mk IIC var en tvåsitsig skolversion av Mk. IIC. Enbart två exemplar byggdes för det persiska flygvapnet.
[redigera] Hurricane Mk. III
Mk. III var en Mk. II som utrustats med en Packardbyggd Merlinmotor. Med denna lösning tänkte man frigöra brittiskbyggda motorer för andra konstruktioner. När tillverkningen väl skulle inledas hade produktionen av Merlinmotorer ökat till den grad att idén övergavs.
[redigera] Hurricane Mk. IV
Den sista större förändringen av Hurricane var "rationaliseringen" av vingen, där den förenklades till en enda vingmodell som antingen kunde ta två bomber, två 40 mm Vickers S-kanoner eller åtta "60-punds" RP-3 -raketer. Den nya konstruktionen hade även en ny motor, antingen en Merlin 24 eller 27, som var utrustad med dammfilter för ökentjänstgöring. Dessa motorer kunde utveckla 1 620 hk (1,208 kW).
Mk. IV användes i markanfallsuppdrag i E fram tills början av 1944 när dom började ersättas av den modernare Hawker Typhoon. Det franska ässet Pierre Clostermann minns i sin bok Det stora vansinnet att RP-3-utrustade Hurricaneflygplan begränsades till en toppfart om 330 km/h på grund av luftmotståndet som förorsakades av raketerna och att det tyska luftvärnet tog ut sin grymma tribut av Hurricaneflygplanen. Clostermann beskriver bland annat ett anfall av Hurricaneflygplan från No. 184 Squadron RAF mot en V-1 -avfyrningsramp vid den franska kusten, den 20 december 1943 där tre av fyra flygplan sköts ned innan de kunde anfalla.
[redigera] Hurricane Mk. V
Två Hurricane Mark IV:or konverterades till Mark V:or genom att man införde Merlin 32-motorn och en fyrbladig propeller. När markanfallsrollen övertogs av den kapablare Hawker Typhoon, avslutades produktionen av Hurricane och enbart en handfull levererades med Merlin 32-motorn.
Vid denna tidpunkt användes inte Hurricane mera som flygplan i den främsta linjen men den tjänstgjorde ännu i en framträdande roll i Mellanöstern och Fjärran östern. Den kom även att spela en kritisk roll vid försvaret av Malta under 1941 och tidigt år 1942.
[redigera] Sea Hurricane Mk. IA
Hurricane Mk I modifierades även till "Hurricat"-flygplan, det vill säga en Hurricane som bars av CAM-fartyg (Catapult armed merchantman; katapultutrustade lastfartyg) - ett fartyg med en katapult som kunde avfyra ett Hurricaneflygplan som dock inte hade möjlighet att landa på fartyget igen. Piloten hoppade sedan ut efter fullbordat uppdrag och plockades upp av fartyget såvida han inte var tillräckligt nära land för att landa där.
Flertalet av flygplanen som modifierades hade redan tjänat vid frontförband och var ganska slitna, i vissa fall väldigt slitna. Ett exemplar sägs ha fallit i bitar på grund av påfrestningarna av katapultuppskjutningen.
50 Hurricane Mk. I:or konverterades till Sea Hurricane Mk. IA.
[redigera] Sea Hurricane Mk. IB
Denna hade katapultspolar samt en bromskrok. Från och med oktober 1941 användes flygplanen ombord MAC-fartygen (Merchant aircraft carrier) som var stora handelsfartyg med ett litet flygdäck så att Hurricane starta och landa.
340 exemplar av Hurricane Mk IIA serie 2 byggdes om till Sea Hurricane Mk. IB-flygplan.
[redigera] Sea Hurricane Mk. IC
Version som var i tjänst sedan februari 1942. Flygplanen var ombyggda Mk I-flygplan med katapultspolar och bromskrok samt samma vinge som Hurricane Mk IIC med sina fyra kanoner.
400 exemplar av Hurricane Mk. IIB och IIC byggdes om till Sea Hurricane Mk. IC-flygplan.
[redigera] Sea Hurricane Mk. IIC
Version som användes ombord på flottans hangarfartyg. Flygplanet var flottanpassad radioutrustning.
400 exemplar av Hurricane Mk. IIC byggdes om till Sea Hurricane Mk. IIC-flygplan.
[redigera] Kanadensiska Hurricanes, Mk. X — Mk. XV
Viss tillverkning av Hurricane skedde i Kanada av Canadian Car & Foundry Corporation
- Hurricane Mk X: ensitsigt jaktplan och jaktbombare. Utrustade med en 1 300 hk (969 kW) Packard Merlin 28-motor. Flygplanet hade åtta 0,303-tums (7,7 mm) kulsprutor som var installerade i vingarna. 490 exemplar byggdes av Canadian Car & Foundry Corporation.
- Hurricane Mk XI: 150 exemplar byggdes av Canadian Car and Foundry Corporation.
- Hurricane Mk XII: ensitsigt jaktplan och jaktbombplan. Utrustad med en 1 300 hk (969 kW) Packard Merlin 29-motor. Inledningsvis utrustad med tolv 0,303-tums (7,7 mm) kulsprutor, men senare utrustad med fyra 20 mm automatkanoner.
- Hurricane Mk XIIA : ensitsigt jaktplan och jaktbombare. Utrustad med en 1 300 hk (969 kW) Packard Merlin 29-motor. Bestyckad med åtta 0,303-tums (7,7 mm) kulsprutor.
- Sea Hurricane Mk XIIA : Hurricane Mk XIIA som byggts om till Sea Hurricane -flygplan.
[redigera] Användning i övriga världen
Hawker Hurricane kom att tjänstgöra i flera länders flygvapen, i vissa fall "ofrivilligt" - eftersom Hurricaneplan antingen landade av misstag eller nödlandade i Irland och övertogs omedelbart av myndigheterna, där de införlivades med det irländska flygvapnetvid Baldonnel. (Irländarna blundade dock för att piloterna flydde över gränsen till Nordirland). Hurricaneflygplan kom även att tjäna i Forces Aériennes Françaises Libres (FAFL) - det vill säga de fria franska flygstyrkorna - som slogs i Nordafrika mellan juni 1940 och maj 1943. Hurricaneflygplan hade liksom alla deras flygplan Lorrainekorset på flygkroppen, i stället för den cirkelformade markering som man använt sedan 1914, för att kunna skilja dem från det Vichyfranska flygvapnets flygplan. Vissa av dessa divisioner gavs RAF-beteckningar, till exempel var Groupe de Chasse Alsace även känt som No.341 Squadron.
De Nya Zeeländska divisionerna inom Royal Air Force, No. 486 Squadron RNZAF och No. 488 Squadron RNZAF använde flygplanet. Den senare överlät sina flygplan till det nya zeeländska flygvapnet efter Singapores fall, där några Hurricanes slutade sina dagar som skenmål på flygfält. Det kanadensiska flygvapnet utrustade flera divisioner med flygplanet, däribland No. 1 Squadron RCAF som flög i slaget om Storbritannien. Även det sydafrikanska flygvapnet hade flera divisioner utrustade med Hurricanes som en del av Desert Air Force, däribland 40 Squadron.
Belgien köpte 20 Hurricanes och en licens för att bygga ytterligare 80 flygplan av vilka enbart 2 färdigställdes. Ett av dessa förlorades under den tyska invasionen. Hurricanes licenstillverkades i Jugoslavien och ytterligare 24 levererades från Storbritannien. Ett stort antal Hurricaneflygplan (2 952) sändes till Sovjetunionen. Luftwaffe använde några erövrade Hurricanes för träning och för att lära sig om fiendens flygplan. Finland köpte 12 Hurricanes vid slutet av Vinterkriget, men förlorade två under transporten till Finland. Flygplanen var inte så framgångsrika och uppnådde enbart 5½ segrar under sin korta fronttid. När fientligheterna åter inleddes den 25 juni 1941 användes de mycket begränsat, delvis på grund av att de var utslitna och att man saknade reservdelar. Åtminstone en Hurricane Mk.IIB erövrades från Sovjetunionen under kriget och flögs av det finländska flygvapnet. Turkiet och Rumänien köpte Hurricanes år 1939. Övriga användare av Hawker Hurricane var Sovjetunionen (2 952) Grekland, Australien, Egypten, Indien, Persien, Portugal och Jugoslavien.
[redigera] Finland
Under mellanfreden köpte Finland 12 Hawker Hurricane Mk.I -jaktplan, av vilka två förstördes under färden till Finland. Detta var en del av det försenade understödet till Finland under 1939-40 års krig.
Under fortsättningskriget hade man tio Hurricane Mk.I -jaktplan i bruk. De ansågs dock föråldrade men detta till trots användes de ändå fram till år 1943, deras mest betydande roll var försvaret av Åbo där de lyckades skjuta ner några ryska bombplan. Man sände dem inte till fronten på grund av deras låga antal.
Sammanlagt levererades flera tusen så kallade "lend-lease" -flygplan till Sovjetunionen. Det finländska flygvapnet tog flera nedskjutna Hurricaneplan i sin besittning. Dessa var av nyare versioner än de finländska flygplanen och man hade inga reservdelar till dem. Därför använde man dem främst som reservdelskällor till de egna Mk.I -flygplanen. Ett Mk.I -flygplan förlorades i en olycka.
Under fortsättningskriget tog man aluminiumvingarna från krigsbytesplan och monterade dessa på Mk.I:orna, därtill utrustades de med instrument för att kunna fungera som nattjaktplan.
En Mk.IIB som tagits som krigsbyte togs i bruk år 1942 utrustades med 12 kulsprutor. Detta flygplan kallades för "Vienan Susi" och bar beteckningen HC-465.
[redigera] Användare
[redigera] Referenser
- Francis K Maso: Hawker Aircraft since 1920, Putnam, London 1961
- Ed John W Fozard: Sydney Camm & the Hurricane, Airlife ISBN 1-85310-270-9
- Len Deighton: Fighter: The True Story of the Battle of Britain, 1977
[redigera] Externa länkar
- ((engelska)) Aviation History - Hawker Hurricane
- ((engelska)) British Aircraft - Hawker Hurricane
- ((engelska)) Hawker Hurricane, Defender of the Empire
- ((engelska)) Warbird Alley: Hurricane page - Information about Hurricanes still flying today
[redigera] Se även
