Jesu historicitet

Wikipedia

	Denna artikels neutralitet är ifrågasatt.
	Det debatteras kring: I vad mån delar av den forskning artikeln åberopar är vederhäftig Se diskussionssidan för mer information.

Jesu historicitet handlar i första hand om värdering av historiska och arkeologiska belägg om Jesus som verklig historisk person. De två huvudfrågorna är: (1) Huruvida Jesus alls existerat som historisk person (2) Ifall han existerat, vilka säkra historiska fakta man kan få fram. Den aktiva debatten har huvudsakligen varit att utreda i vilken utsträckning evangelisternas Jesus överensstämmer med den eventuelle historiske Jesus.

De flesta forskare är överens om att Jesus har existerat, eftersom det är svårt att förklara sannolikt varför en dylik myt skulle kunna ha uppstått. ^[1] Men det är även svårt att finna oberoende historiska belägg för att Jesus existerat som en historisk person. En av de huvudsakliga orsakerna för konflikten är att det saknas skriftliga källor om Jesus från hans samtid. De äldsta källorna, evangelierna och vissa andra kristna texter, måste ha skrivits minst 10-40 år efter Jesu död. De äldsta icke-kristna källorna, Tacitus och vissa rabbinska texter, skrevs först 35-70 år senare, och är dessutom mycket kortfattade. ^[2].

Om man däremot utgår från att evangeliernas är sanna, får man ett annat utgångsläge. En stor del av den traditionella forskningen kring Jesu existens och Nya Testamentet, som utgick från Jesu existens, har sedermera kritiserats av flera forskare. Enligt dessa är traditionella forskning mer lik teologi än historia;^{[3] [4]} om man antar Jesus gudomlighet, är det en trosfråga och bortom vetenskapens område.

Innehåll 1 Teorier 2 Historik 3 Skriftliga källor 3.1 Kristna 3.2 Historieberättare 3.3 Judiska 3.4 Gamla testamentet 4 Arkeologiska fynd 5 Fiktion 6 Svenska kritiker 7 Referenser 8 Litteratur 9 Externa länkar 10 Se även

[redigera] Teorier

Det finns en uppsjö av mer eller mindre troliga teorier om vem Jesus var. Nedan följer ett axplock:

• Jesus var guden Guds son precis som Bibeln säger.
• Jesus var en vis man, men Bibeln överdriver berättelserna om honom. Denna teori anfördes bland annat av Thomas Jefferson, som skrev en egen version av Bibeln där alla mytologiska drag och den moral som Jefferson ogillade var bortrensade. (The Jefferson Bible, Jefferson 1819)
• Enligt John Allegro, som ingick i den internationella grupp som först studerade Dödahavsrullarna, hade lärjungarna fått visioner om Jesus, när de intagit hallucinogena svampar (Allegro 1970). I ett senare verk kom han med en mildare variant av samma hypotes, där droger inte ligger till grund för uppenbarelserna (Allegro 1979).
• Alvar Ellegård hävdar att Jesus egentligen var essén, den så kallade "Rättfärdighetens lärare" som levat 200 år tidigare. Paulus fick en religiös uppenbarelse på väg till Qumran och fick sin bild av Jesus från sekten där (Ellegård 1992).
• Michael Baigent och Richard Leigh föreslår att Paulus var en romersk infiltratör som sänts för att infiltrera sekten i Qumran och göra den mer vänligt sinnad till ockupationsmakten, samt att Jesus är densamme som sektens "Rättfärdighetens lärare". (Baigent/Leigh 1999)
• Enligt Earl Doherty har kristendomen dubbla rötter, dels en mytologisk Kristus skapad av Paulus och hans församling, dels en judisk Jesus som vi känner genom evangelierna. Detta eftersom ingen av de tidigaste kyrkofäderna, tycks ha känt till vare sig evangeliernas existens eller innehåll som skrifter, och eftersom Paulus säger sig ha fått uppenbarelser från Jesus själv om evangeliet. Enligt Doherty hade till och med Petrus och Jakobs församling, som betraktas som den kristna "urkyrkan", endast en mytologisk bild av Jesus. (Doherty 1999, Doherty 2001).
• Fida M. Hassnain hävdar att Jesus överlevde korsfästelsen och sedan missionerade i Pakistan och slutligen dog av ålder i Srinagar, Jammu och Kashmir (Hassnain 2004). Ahmadiya-sekten anser att Jesus flydde med Maria Magdalena och Thomas till Kashmir. Maria Magdalena dog på vägen men Jesus framlevde sina dagar där han tillbringat ungdomen och är begravd strax utanför Srinagar.

[redigera] Historik

Den förste som anlade ett historisk-kritiskt betraktelsesätt i Bibelvetenskapen var Johann Salomo Semler (1725-1791).^[5] Före dess hade Bibeln enbart lästs utifrån förutsättningen att den skulle ge människan frälsning. Under 1800-talet utgavs åtskilliga verk som försökte utreda förhållandet mellan den historiske Jesus och de legender om Jesus som de ansåg präglade litteraturen om honom, främst märks David Strauss (1808–1874) med sin Leben Jesu, 1835. Denna skola brukar kallas "den mytologiska skolan" och innefattar både troende kristna, gnostiker och ateister. Senare anhängare av skolan inkluderade socialisten Karl Kautsky (1854-1938), som menade att ingen säker kunskap om Jesus kunde erhållas, eftersom man inte vetenskapligt kunde skilja fakta från myt. Enligt de mest radikala i denna skola bör man inte använda Nya testamentet och andra kristna texter som historiska källor överhuvudtaget.^[6]

Under 1700-talet förekom det att forskare ville se kristendomen och de judiska esséerna som en och samma grupp. Denna tes har i modern tid tagits upp av engelskprofessorn och autodidakten Alvar Ellegård, med anledning av de i modern tid funna Dödahavsrullarna.^[7] Till skillnad från Kautsky, tillkänner dock Ellegård de kristna texterna ett visst källvärde, men menar liksom den mytologiska skolan att litteraturen om Jesus innehåller en tidig mytbildning om hans person och gärning.

Filosofiprofessorn Artur Drews (med Die Christusmythe, 1911-12), och den franske autodidakten P.L. Couchoud (1879-1959) gick ett steg längre och menade att Jesus aldrig funnits. Deras teorier och argument betraktas dock som regel inte som hållbara. ^[8]

[redigera] Skriftliga källor

[redigera] Kristna

Några samtida evangelietexter finns inte bevarade. Även om så vore hade de varit svåra att datera och på året avgöra, när Bibelns evangelietexter skrevs. Man är tvingad att använda textkritiska metoder såsom att analysera texternas stil och innehåll och försöka datera dem utifrån det. Det ligger nära till hands att anta att evangelietexterna skrevs före apostlagärningarna och breven, i den ordning som de också är placerade i NT. Numer anser man dock att Bibelns evangelietexter inte fanns under aposteln Paulus resor under det första århundradet e.Kr. Pauli brev dateras till omkring 40-60. ^[9] Alvar Ellegård påpekar att ytterst lite fakta om den historiske Jesus finns i breven.^[10]

Andra kristna bevarade källor för Jesu liv är i första hand Nya Testamentets evangelier, Apostlagärningarna och andra brev. Därtill finns några utomkanoniska källor, till exempel Nazaréerevangeliet och Hebréerevangeliet. ^[11] Av dessa är aposteln Petrus utsagor i Apostlagärningarna troligen äldst, även om det inte är en förstahandskälla.^[12] Uppgifterna i evangelierna skiljer sig åt inbördes, och evangelierna brukar inte användas för mer detaljerade historiska analyser av Jesu liv och person, och när de gör det är det med komparationer.^[13] Det är allmänt vedertaget att evangelisterna inte hade som huvudsakligt syfte att skriva Jesu biografi. Vad de har haft för syfte finns det olika uppfattningar om och hanteras inom hermeneutik och exegetik.

Den äldsta kristna källan man känner till brukar kallas "Logiakällan", vilken är en vetenskaplig fiktion för det gemensamma materialet i Matteus och Lukas evangelier. Dessutom är Agrafa känt, vilket är ett namn på Jusuord som citeras av kyrkofäderna, men vilkas ursprungkälla eller källor är ovissa.^[14]

Det äldsta evangeliet är troligen Markusevangeliet. Forskare anser ofta att det skrevs kring år 50. ^[15] Alvar Ellegård daterar det dock till tidigast 90. ^[16]Det råder enighet om att Johannesevangeliet troligen skrevs sist och att det tillkom ungefär år 110 e.Kr.

Det har även funnits flera olika versioner av evangelierna. De äldsta bevarade handskrifterna av Markusevangeliet slutar med vers 16:8, när kvinnorna upptäcker att graven är tom, och beskriver alltså inte det centrala kristna temat Uppståndelsen i vers 16:9-20. Det finns även stycken från evangelier som ansetts ha skrivits in av senare författare, då de så drastiskt skiljer sig från textflödet.

Det äldsta bevarade stycket från NT är några rader ur ett dokument som kallas P52, som idag finns på The John Rylands University Library i Manchester. Fragmentet dateras till någonstans mellan 110-160 e.Kr. På fragmentets framsida finns några ofullständiga rader från det som i dag är Johannesevangeliet (Joh) 18:31-33, och på baksidan finns delar av Joh 18:37-38. Det är vanskligt att utifrån detta dra slutsatser om hur texten som helhet såg ut. Ett komplett bevarat evangelium finns först att finna från 300-talet på grekiska.

Tidigare än detta finns även hänvisningar till olika uttalanden av Jesus, som skulle kunna vara tagna ur evangelierna eller från muntlig tradition eller andra skrifter. Första Clemensbrevet, skriven av biskopen av Rom, Clemens I, troligen omkring 96, ^[17] innehåller två sammanhang med jesusord som återges på ett liknande sätt i Lukasevangeliet. ^{[källa behövs]}

[redigera] Historieberättare

Den romerske historikern Cornelius Tacitus (55-120) skriver i sina Annaler några år före sin död att de kristna fått sitt namn efter Christus, som ska ha avrättats på order av den romerske prokuratorn (lat. procurator) Pontius Pilatus under den romerske kejsaren Tiberius regering. Huruvida Tacitus återger vad han läst i officiella dokument eller vad han hört från kristna är omdiskuterat. Som argument mot att Tacitus använt officiella dokument som källor brukar anföras att han anger fel titel på Pilatus. Den titel Pilatus bar (prefekt) var inte längre i bruk^{[källa behövs]}, och Tacitus använder i stället en närliggande samtida titel.

Filon från Alexandria (lat. Philo Judaeus eller Philo Alexandrinus), född c:a 25 f.Kr., död ca 40 e.Kr., var en judisk aristokrat och intresserad av religiösa frågor, särskilt när det gällde judarna. Han sökte systematiskt att tolka Bibeln som en esoterisk allegori. I hans texter nämns aldrig Jesus. Däremot skriver han år 10 e.Kr. om en religiös grupp som han kallar "therapeutia", som moderna forskare har varit oeniga om huruvida det varit esséer eller kristna som avsetts. Traditionellt anses emellertid att det är de kristna som omtalas, och det är främst de som anser att esséerna var kristna som bestrider detta (dvs enligt kritikern Ellegård).^[18] Om den traditionella synen är korrekt skulle den kristna religionen alltså ha funnits före Jesu vuxna liv.

Den judiske historikern Justus av Tiberias förefaller inte ha omtalat Jesus i sitt verk "Justus Palestinska Historia" från c:a 80. Justus skrifter finns inte bevarade, men biskop Photius i Konstantinopel hävdade på 900-talet att Justus inte nämner Kristus. Trots att Justus texter inte är bevarade kan man på goda grunder utgå från att Jesus inte nämns eftersom annars de tidiga kyrkofäderna skulle ha anfört det i sina argument. Att Jesus inte nämns förvånade inte biskopen som i samma stycke förklarar detta vara det normala för en judisk författare. Något som ändå gjort honom speciellt intressant i diskussionerna kring Jesu historicitet är att han bodde i närheten av Kafarnaum, där Jesus sägs ha varit aktiv.

I Josefus Flavius Antquitates Judaicae (omkring 90 e.Kr) nämns Jesus; andra kristna gestalter nämns mera ingående som till exempel Johannes Döparen. Jesus nämns här i samband med att Jakob avrättas (Antiquitates 20, 9) och i Antiquitates 18, 63. Det senare omnämnadet antas ofta vara en kristen interpolation. ^[19]

Omkring 115 citerar araben Al-Ghazali Agrafa.^[20]

Suetonius skrev år 120 om en Chrestus som ställde till oroligheter bland judarna i Rom år 49 när Claudius var kejsare. Till skillnad från Christus (se ovan) var Chrestus ett vanligt namn i regionen (se itacism). Många historiker av idag anser att Suetonius gjorde ett misstag och trodde att namnet på en judisk upprorsmakare hade något att göra med de kristna. Det finns ingen som hävdar att Jesus varit i Rom eller att hans verksamhet fortfarande skulle pågått år 49. Däremot kan texten vara belägg för att det fanns kristna i Rom då.

[redigera] Judiska

Den äldsta delen i Talmud (den judiska lagen), Mishna, sammanställdes på 200-talet men omnämner inte Jesus.

I babyloniska Talmud som sammanställdes på 500- och 600-talet, finns inte bara en utan flera Jesus omnämnda. Den nämner i synnerhet en "Yeshu ben Pantera, även känd som ben Stada", som skall ha varit en trollkarl som korsfästes 126 f.Kr. Hans mors namn Miriam och andra språkliga sammanträffanden har lett till att gjort kopplingar med Bibelns Maria Magdalena. Stycket i fråga kommer från 200-talet och anses generellt vara ett angrepp på de kristna vid den tiden. ^{[källa behövs]}

Andra stycken i Talmud skriver om "Yeshu Notzri", en kättare som praktiserade magi under Alexander Jannaeus styre (104-78 f.Kr.). Tillnamnet Notzri, vilket de flesta källskrifter utelämnar, kan tolkas "Nazareen" och därmed erbjuda en koppling till Bibelns Jesus som kom från byn Nasaret. Tolkningen är dock ytterst omstridd och det finns inget annat i berättelsen om trollkarlen Yeshu som anknyter till Bibelns Jesus. Att det vid den här tiden funnits flera kända personer med samma förnamn är rimligt; Yeshu var förmodligen ett vanligt namn och Jesus var det säkert (Josefus omnämner cirka tjugo olika Jesus, varav minst tio var samtida med Bibelns).

Om Talmud ändå ska ses som oberoende källor för Jesu existens placerar de honom alltså i en helt annan tid än den gängse.

I rabbinsk tradition förekommer polemik mot Kristus från omkring år 100, där texterna utgår från att han funnits men bestrider att han var övernaturlig eller helig. Josefus Flavius omnämnande och den rabbinska litteraturen har ofta tagits som bevis för evangeliernas trovärdighet, men de senare har tolkas även som om de bygger på urkristendomens förkunnelse och därför är av ifrågasatt källvärde. ^[21] Omkring år 95 omnämner rabbi Elieser ben Hyrkanos "Jesus trollkonster", och judarna hade en förbannelseformel som dateras till 95-110.^[22] Dessutom finns ett judiskt släktregister från före år 70 där Jesus kallas "en hustrus bastard".^{[källa behövs]} Omkring år 160 förekommer judiska skvallerhistorier om att Jeus skulle varit utomäktenskaplig son till Maria och en romersk legionär vid namn Pantera.^[23]

[redigera] Gamla testamentet

Vissa bibelforskare anser att det är Jesus som omtalas när Gamla Testamentet beskriver den kommande Messias. Några sådana exempel finns i Jesaja kapitel 53, Mika kapitel 5 vers 2 och Psaltaren kapitel 22. Medan den traditionella kristna synen är att Jesus var uppfyllelsen av Jesajas profetia menar somliga bibelforskare att de synoptiska evangeliernas beskrivning av Jesus är tolkningar av Jesaja enligt den judiska traditionen Midrash.

Dödahavsrullarna, vilka några daterats från 100-talet f.Kr. till c:a 70 e.Kr., nämner inte Jesus. På grund av vissa likheter i teologi mellan evangelierna och Dödahavsrullarna har det spekulerats i att Dödahavsrullarnas Rättfärdighetens Lärare skulle varit förebild för Bibelns beskrivning av Jesus (se till exempel Alvar Ellegård, Myten om Jesus eller Michael Baighent/Richard Leigh, Dödahavsrullarnas Hemlighet).

[redigera] Arkeologiska fynd

År 2002 hittades en stenlåda i Israel med texten Ya`aqov bar Yosef akhui di Yeshua, som betyder "Jakob, son till Josef, bror till Jesus". Lådan är daterad till 63. När lådan upptäcktes ansågs den värdefull eftersom man såg möjligheten till det första arkeologiska beviset för att Bibelns Jesus existerat. Enligt André Lemaire som beskrev inskriptionen i Biblical Archaeology Review kan det ha funnits 20 personer som stämmer in på den beskrivningen. Rochelle I. Altman, som är expert på inskriptioner och historiker med inriktning på skriftsystem, har undersökt lådan och fastslagit att "Jakob, son till Josef" är äkta, men "bror till Jesus" var en dålig förfalskning.

Lådans upptäckare arresterades sedermera misstänkt för att ha förfalskat den.

En gravkammare i jerusalemtrakten undersöktes i september 1945. I American Journal of Archaeology rapporterar E.L. Sukenik att en kista var försedd med den grekiska texten Iesovs iov (med grekiska tecken). Det första ordet betyder Jesus, men det andra ordet används i regel för att uttrycka sorg eller irritation. Detta ledde Sukenik att tro att texten inte hänvisade till den döde, speciellt eftersom en kista i samma rum var försedd med fyra kors, samt den grekiska inskriptionen Iesovs aloth. Betydelsen av aloth är okänd, men antogs ha en betydelse liknande iov. Med ledning av några krukor, ett mynt och utseendet på texten på lådorna ansågs det att gravkammaren var i bruk fram till mitten av det första århundradet.^[24] J.P. Kane anser dock att texten har tolkats felaktigt. ^[25]

[redigera] Fiktion

Under 1900-talet har flera mer eller mindre fantasi-späckade tolkningar gjorts rörande Jesu liv och leverne. Men då det är fråga om att skapa intressant intrig har dessa böcker väldigt lite med vetenskap att göra, eller drivs av selektiv urval av fakta. För det mesta är "teorierna" rena spekulationer och påvisar amatörmässig kunskap om ämnesområden.

Med Dan Browns bästsäljande thriller Da Vinci-koden (som bygger på Baigent, Leigh, Lincoln 1982) populariserades frågan om Jesus historicitet. I romanen framläggs hypotesen att den heliga Graal i själva verket skulle syfta på Jesu blod i form av barn han ska ha fått med Maria Magdalena, och att denna helighet bevaras av ett hemligt sällskap vid namn Prieuré de Sion. Trots författarens bedyrelser om motsatsen är dock det mesta i boken fiktion. Prieuren är ett skickligt bedrägeri av fransmannen Pierre Plantard och det finns inga belägg för att Maria Magdalena flydde till Frankrike med sina barn, som påstås i boken. Myten om den heliga Graal är en medeltida riddarsaga och har ingen förankring i verkligheten.

Liknande påståenden om att en hemlig kunskap om Jesus skulle ha censurerats av den romersk-katolska kyrkan, in i nutid, var också ett centralt drag i debatten om Dödahavsrullarna vid mitten av 1990-talet. Richard Leigh och Michael Baighent - samma personer som skrev Holy Blood and Holy Grail - hävdade i Leigh, Baighent 1991 att den katolska École Biblique i Jerusalem, ytterst med stöd av Vatikanen, undertryckt publicering av Dödahavsrullarna eftersom dessa skulle innehålla kvarlevor och traditioner från den tidiga kristna och essenska rörelsen som specifikt kunde skaka kyrkan i dess grundvalar, en tes som fick stort genomslag i de närmaste årens diskussion men inte bekräftades när några hackers lyckades släppa fulltexten till de återstående rullarna på internet. Leigh och Beighent hade varit i kontakt med John Allegro, som tidigare suttit med i det exklusiva utgivarteamet för Discoveries in the Judaean Desert men hoppat av, och det är tydligen delvis dennes synvinkel på striden.

Andra spekulativa teorier försöker till och med göra Jesus till en resenär från en annan planet.^[26]

[redigera] Svenska kritiker

Det finns åtskilliga syner på Jesus, och allt som oftast skrivs böcker som utforskar Jesus ur ett historiekritiskt perspektiv. Senast var det år 2005, då den autodidakte forskaren Roger Viklund på eget förlag publicerade boken "Den Jesus som aldrig funnits" som åter aktualiserade frågan, vilket ledde till en rad debattartiklar där Jesus existens både ifrågasattes och försvarades^[27]. I tidningen Aftonbladet gjordes en undersökning med anledning av Viklunds debattinlägg i denna tidning, och 45,3 % av de över 87 000 personer som röstade trodde inte att Jesus existerat^[28]. Britt-Marie Näsström, religionshistoriker i Göteborg, kommentarade boken med orden "– Det han presenterar om Jesus fysiska existens har vi sagt i 100 år i prästutbildningen, så det är ingenting nytt han kommer med" ^[29]. Viklund själv skriver i sin bok att han enbart redovisar tidigare kända forskningsresultat^[30], inklusive nyare resultat som inte var kända för 100 år sedan. Från kyrkligt håll har Viklunds metodologi och källforskning avvisats^[31], men de resultat han presenterar om Jesus fysiska existens är okontroversiella och undervisas i prästutbildningen^[32].

[redigera] Referenser

[redigera] Litteratur

• John M. Allegro, The Sacred Mushroom and the Cross, 1970, ISBN 0-340-12875-5
• John M. Allegro, The Dead Sea scrolls and the Christian myth, 1979, ISBN 0-7153-7680-2
• Gustaf Aulén, Jesus i nutida historisk forskning. 1973.
• Michael Baighent/Richard Leigh, Dödahavsrullarnas Hemlighet, 1993, ISBN 91-7608-600-3 (Orig. titel: The Dead Sea Scrolls Deception)
• Michael Baighent/Richard Leigh/Henry Lincoln, Holy Blood, Holy Grail, 1982, ISBN 0-224-01735-7
• Per Beskow, Fynd och fusk. Falsarier och mystifikationer omkring Jesus, 2005, ISBN 91-7195-761-8 -- En lättillgänglig svensk boksom tar upp grundproblematiken
• William G. Dever, Who Were the Early Israelites and Where Did They Come From?, Eerdmans Pub Co 2003, ISBN 0-8028-0975-8
• Earl Doherty, The Jesus Puzzle, 1999, ISBN 0-9686014-0-5
• Earl Doherty, Challenging the Verdict: a Cross-Examination of Lee Strobel's The Case for Christ, 2001, ISBN 0-9689259-0-1
• Alvar Ellegård, Jesus – One Hundred Years Before Christ: A Study In Creative Mythology, (London 1999).
• Stefan Gustavsson, Kristen på goda grunder - Om Sanning I En Tid Av Tvivel, 1997, ISBN 91-972665-2-3
• Fida M. Hassnain, A Search for the Historical Jesus, Gateway Books, 1994, ISBN 0-946551-99-5
• Bengt Holmberg, Människa och mer. Jesus i forskningens ljus. 2001 ISBN 99-2599276-1
• Thomas Jefferson, The life and morals of Jesus of Nazareth, extracted textually from the Gospels of Matthew, Mark, Luke and John, 1819 ISBN 080707702X
• René´Kieffer, Evangeliernas Jesus - myt och verklighet, 2001, ISBN 91-7195-476-7
• Anders Sjöberg, Vem Är Den Mannen? En Guide Till Evangelierna, 1998, ISBN 91-7195-255-1
• Lee Strobel, Fallet Jesus : fakta och indicier : en reporters personliga granskning, 2002, ISBN 91-7195-603-4 (Orig. titel The case for Christ)
• Roger Viklund, Den Jesus som aldrig funnits, 2005, ISBN 91-631-7399-9
• G. A. Wells, The Jesus Myth, 1999, ISBN 0-8126-9392-2
• Richard Leigh och Michael Baighent, The Dead Sea Scrolls Deception, 1991, ISBN 0-552-13878-9

[redigera] Externa länkar

• The Origins of Christianity and the Quest for the Historical Jesus Christ - En artikel som förknippar kristendomen med Indien
• Historieforskarmetoder och den tidigaste kristendomen - Om Ellegårds bok
• Christ a Fiction - Av Robert M. Price som ingår i Jesus-seminariet
• Christ Myth - Teorier om kristendomens hedniska rötter
• Did Jesus of Nazareth exist? - Ger argument från båda sidor.
• Historicity Of Jesus FAQ - Frågor och svar i ämnet. Enligt sidan själv tar den inte ställning.
• Jesusgestalten kritiskt granskad - En utförlig svensk sida av Roger Viklund
• Earl Dohertys kristiska forskning om Jesus
• The Myth of the Historical Veracity of Jesus - Ger ett judiskt perspektiv på frågan.
• Did a historical Jesus exist? - Ännu en kritisk artikel
• Early Christian Writings - Faktaspäckad information om alla som har skrivit om kristendomen de första århundradena e.Kr.
• A fake? James Ossuary dealer arrested, suspected of forgery

[redigera] Se även

• Jesusmyten
• Jesus
• Historicitet
• Exegetik
• Textkritik
• Bevis
• Kristendomen