K2

Wikipedia

För andra betydelser, se K2 (olika betydelser).

K2
K2
Höjd	8 611 m
Plats	Kina/Pakistan
Bergskedja	Himalaya/Karakorum
Förgrundsposition	8 611 m
Första bestigning	31 juli 1954 av Achille Compagnoni och Lino Lacedelli.
Enklaste rutt	South East Ridge (Abruzzi Spur)

K2, Mount Godwin Austen eller Chogori är världens näst högsta berg med en höjd på 8610 meter över havet. I klättrarvärlden kallas berget även för klättrarnas berg då det har inte hunnit bli något för turister med pengar som Mount Everest. Det är beläget i bergskedjan Karakoram på gränsen mellan Pakistan och Kina ^[1], och är känt som Bergens berg. Med sin extrema höjd och svårighetsgrad anses berget vara det mest svårbestigna i världen. Det är få berg som bergsbestigare har sådan respekt för som K2. Bergets västra vägg är obestigen, och dessutom har ingen någonsin bestigit K2 vintertid.

[redigera] Klättrarhistoria

Berget upptäcktes av britten Thomas G. Montgomery 1856 och han gav berg i bergskedjan namn i den ordning han upptäckte dem. K står för Karakoram och 2 för att det var det andra berget han namngav. Andra toppar namngavs till K1, K3, K4, K5 och så vidare, men döptes senare om till Masherbrum, Broad Peak, Gasherbrum II och Gasherbrum I.

Det första seriösa försöket att nå toppen gjordes 1902 av en expedition ledd av Oscar Eckenstein och Aleister Crowley, men efter fem seriösa och kostsamma försök hade ingen medlem nått toppen, på grund av bristande förberedande träning, personliga konflikter och dåliga väderförhållanden; av 68 dagar på K2 gav enbart 8 klart väder ^[2]

1938 anlände en amerikansk expedition till berget ledd av Charles Houston. Expeditionen var väl arrangerad och hade bland annat sherpa sidar Pasang Kikuli med i teamet. I fint väder vände dom på 7925 meters höjd. 1939 kom amerikanerna tillbaka, nu med legendaren Fritz Wiessner som ledare. Expeditionen nådde 8380 meter över havet.

Bergets topp bestegs första gången 31 juli 1954 av Achille Compagnoni och Lino Lacedelli, medlemmar av en italiensk expedition ledd av Ardito Desio. Även en pakistansk medlem ingick i expeditionen, Muhammad Ata-ullah. Han ingick även i en amerikansk expedition som året innan gjorde ett misslyckat försök och tvingades vända på grund av storm och en förolyckad expeditionsmedlem, Art Gilkey. Expeditionen följde leden South East Ridge via Abruzzi Spur som kom att bli standardleden till toppen.

Det kom att ta hela 23 år innan toppen bestegs igen. Den gången gjordes bestigningen av en japansk expedition ledd av Ichiro Yoshizawa, vilket blev den andra lyckade bestigningen av K2. I expeditionen fanns en pakistansk klättrare, Asraf Amman.

1978 genomfördes den tredje lyckade bestigningen av K2 via en ny längre rutt uppför den östra kammen. Den här gången var det en amerikansk expedition ledd av klättraren James Whittaker. I expeditionen ingick Louis Reichardt, James Wickwire, John Roskelley, och Rick Ridgeway. Wickwire genomförde en övernatting 150 m nedanför toppen, något ingen människa tidigare gjort på den höjden ^[3].

1979 kom den välkände italienaren Reinhold Messner till berget och hade för avsikt att bestiga berget via Sydpelaren (magic line) men avbröt försöket pga av lavinrisken och bytte istället led till standardleden och nådde toppen 12 juli utan syrgas, tillsammans med Michael Dacher.

En japansk bestigning via den kinesiska sidan av toppen genomfördes 1982. Expeditionen leddes av Isao Shinkai och Masatsugo Konishi och i gruppen ingick Naoe Sakashita, Hiroshi Yoshino, and Yukihiro Yanagisawa. Den 14 augusti på väg ner från toppen förolyckades Yanagisawa. Fyra andra medlemmar av teamet nådde toppen dagen efter ^[4].

1986 når 27 klättrare toppen, och 13 dör. Den 4 augusti på vägen ner från toppen överaskas ett flertal klättrare av ett oväder och är fast i det högsta lägret på 8000m.ö.h och kan bara försöka vänta ut stormen. Endast Kurt Diemberger och Wilhelm Bauer överlevde den stormen.

23 juni 1993 når Göran Kropp som förste skandinav toppen utan syrgas och utan support. Han blev därmed också först i världen att bestiga berget solo.

År 2005 når inte någon klättrare toppen av K2. Bland annat en norsk expedition ledd av Rolf Bae försöker sig på berget men tvingas avbryta sina försök på grund av fruktansvärt dåligt väder.

Det kom att dröja ända till 26 juli 2006 innan någon nådde toppen av berget sen sommaren 2004 detta gjordes av det italienska paret Nives Meroi och Romano Bene som nådde toppen 10.30 (lokal tid)

Sommaren 2006 nådde totalt endast 4 klättrare toppen. 4 stycken ryssar försvann spårlöst efter en lavin på hög höjd den 14 augusti och får antas vara döda.

246 klättrare ^[5] har nått toppen av K2 (augusti 2004) och 56 har dött på berget ^[5].

Trots att Mount Everest är högre anses K2 svårare att bestiga på grund av det mycket oförutsägbara vädret som råder på berget. K2 anses av klättrare som världens svåraste och farligaste berg att bestiga.

Den första kvinna som besteg K2 var Wanda Rutkiewicz från Polen, 1986.

[redigera] Klätterrutter och svårigheter

Det finns flera vägar upp på K2. De har alla gemensamt att den höga altituden leder till svårigheter på grund av syrebrist. På toppen är syrgashalten endast en tredjedel jämfört med havsnivå ^[6]. En annan svårighet med K2 är de oförutsägbara stormar som kan vara i flera dagar vilka har orsakat många dödsfall. En tredje svårighet är att alla vägar är mycket branta vilket skapar faror i synnerhet under stormar.

[redigera] Böcker om K2

Ascent of K2 Second Highest Peak in the World av Ardito Desio
K2: Triumph and Tragedy av Jim Curran
K2: The Story of the Savage Mountain av Jim Curran
K2: The Savage Mountain av Charles Houston
K2: Quest of the Gods av Ralph Ellis
The Last Step: The American Ascent of K2 av Rick Ridgeway
K2: One Woman's Quest for the Summit av Heidi Hawkins
The Endless Knot: K2, Mountain of Dreams and Destiny av Kurt Diemberger
K2 Kahani av Mustansar Hussain Tarra
Savage Summit : The True Stories of the First Five Women Who Climbed K2 av Jennifer Jordan