Ku Klux Klan

Wikipedia

Uppslagsordet KKK leder hit. För andra betydelser, se KKK (olika betydelser).

Ku Klux Klanmedlemmar marscherar i Washington, 1928

Ku Klux Klan (KKK) är en av ett flertal kristna organisationer i USA vilka strävar efter vit överhöghet och ett samhälle baserat på rasmedvetande och konservativa kristna värderingar. Namnet Ku Klux Klan kommer av kyklos, från grekiskans cirkel (κύκλος), och klan från skotskan, då många av grundarna härstammade därifrån. Sedan lång tid förknippas "Klanen" med de brinnande korsen, lynchningarna, de vita huvorna och de vita fotsida dräkterna.

[redigera] Klanen på 1800-talet

Den ursprungliga organisationen grundades i Pulaski, Tennessee, den 24 december 1865 av den konfedererative generalen Nathan Bedford Forrest, och andra krigsveteraner på den förlorande sidan i amerikanska inbördeskriget, som en motreaktion under rekonstruktionstiden då sydstaterna tvingades ändra sitt levende.

Ku Klux Klans symbol

Man jagade fria slavar som vågade lämna plantagen och även markspekulanter från norr (Carpetbaggers), då man ansåg att landet i syd skulle ägas av dem som bodde där. Terrordåd och mord var metoderna.

Klanen upplöstes av Ulysses S. Grant under början av 1870-talet genom Civil Rights Act of 1871.

När nord drog tillbaka sina trupper 1877 fick klanen makten i många delstater, och kunde i stället använda politiken för att förtrycka den svarta befolkningen.

[redigera] Klanen från 1915

Georgia av metodist predikanten William Joseph Simmons, som kring sig samlade ett antal "vita, infödda, 100-procentiga amerikaner" till ett hemligt nationellt sällskap, som vars uppgift angavs att "skydda hemmens lycka, i allt upprätthålla den vita rasens förhärskande ställning, vara mänskligheten till välsignelse och bevara ständigt levande den heliga elden av obrottslig hängivenhet för den rena amerikanismen". Filmen Nationens födelse (1915) hade troligtvis en del i detta återupplivande av KKK.

I praktiken betydde programpunkterna en stridssignal mot afroamerikaner, judar och katoliker samt i viss mån mot invandrare och pacifister. Sällskapet skulle även uppträda som sedernas väktare, särskilt mot vita mäns förbindelser med svarta kvinnor samt mot lönnkrogar. Sällskapets ledare antog titeln imperial wizard ("kejserlig trollkarl") och fick vid sin sida ett antal funktionärer med fantastiska titlar, bland andra grand dragon ("stor drake") för varje stats "klanchef", Kleagles (av "Klan" och eagles, "örnar") för medlemsanskaffare; alla var riddare (knights) av klanen. Ordensdräkten bestod av en vit kåpa och en vit kapuschong, som endast hade ett par små öppningar för ögonen. I denna dräkt anordnades processioner för att injaga skräck hos de svarta, och den bars även vid de nattliga strövtåg då misshagliga greps och pinades eller skymfades (till exempel genom att intjäras och fjäderbestrykas).

Flerstädes torde mord och hemska fall av tortyr ha förekommit. Rörelsen spred sig hastigt i sydstaterna och nådde även flera stater norrut; som dess högkvarter angavs staden Atlanta. Enligt avslöjanden i New York-tidningen World 1924 skulle rörelsen då ha räknat 6 000 000 anhängare vilket var rörelsens högsta medlemsantal. I flera stater var sällskapet en inflytelserik faktor i lokalpolitiken och även som domare. Ett försök av guvernören i Oklahoma 1923 att undertrycka den i nämnda stat ledde till långvariga oroligheter och omsider till guvernörens avsättning i mars 1924.

Klanens makt minskade under 1930-talets depression; bland annat fälldes många av deras ledare för mord och andra brott. De många av "ku-kluxare" begångna våldsdåden framkallade mot sällskapet en livlig presskampanj, och föranledde i några stater kraftfullt ingripande av myndigheterna.

Under Andra världskriget sympatiserade klanen öppet med Nazisterna. De antisemitiska ideerna kom att stanna i klanen. Klanen upplöstes 1944 efter att ha gått i konkurs på grund av skatteskulder.

Under 1960-talet fanns det lokala terrorgrupper som kallade sig Ku Klux Klan och bekämpade medborgarrättskampen. Här följer det mest berömda fallet från denna tid:

1964 i Mississippi samlade Ku Klux Klan-ledaren och baptistpastorn Edgar Ray Killen ihop en lynchmobb som tog livet av aktivisterna Michael Schwerner, Andrew Goodman och James Chaney. Morden upprörde hela USA och satte fart på medborgarrättsrörelsen. Händelserna skildrades till viss mån i filmen "Mississippi brinner" från 1988. Edgar Ray Killen var en av flera misstänkta som friades i rättegången 1967 från alla anklagelser om att ha kränkt aktivisternas medborgerliga rättigheter. Han friades mest p.g.a. att en kvinna envist stod fast vid att en pastor inte kunde dömas. Flera andra dömdes vid rättegången. Den 21 juni 2005 fälldes han slutligen för dråp av samtliga dödade. I början av augusti 2005 beviljades Killen att bli fri mot borgen i avvaktan på prövning i högre instans, men togs in igen i september samma år.

Sedan man förlorat kampen mot medborgarättsaktivisterna blev klanen under en period inaktiv. Under 70- och 80-talen begicks mord och terrordåd som relateras till klanen, men inte alls i den omfattning som tidigare skett. Troligen är dåden utförda av isolerade grupper.

[redigera] Klanen i nutid

Numera förekommer Ku Klux Klan som namn för många mindre och sinsemellan självständiga organisationer, såväl i USA som i Kanada och Europa. Återkommande för i princip alla organisationer inom sfären är en mot svarta och judar riktad rasism, grundad i kristna trosföreställningar.

Tidigare var Ku Klux Klan utpräglat protestantisk, och bekämpade även katoliker, men numera omfattas även katolikerna i den grupp man anser sig företräda. Man motsätter sig medborgerliga rättigheter för de grupper som man bekämpar, och kräver ett återinförande av tidigare förekommande förbud i USA mot äktenskap och sexuella förbindelser över rasgränserna (tidigare lagstiftning förbjöd dock endast sexuella förbindelser mellan svarta och vita, och inte i alla delstater).

En ledande figur inom sfären var nyligen den vite nationalisten David Duke, som i valet till guvernörsposten i delstaten Louisiana 1990 fick 55% av rösterna från den vita majoriteten.

Två amerikanska presidenter Woodrow Wilson och Warren G. Harding antas ha varit medlemmar. Harry Truman sympatiserade men blev aldrig medlem eftersom han ogillade klanens inställning till katoliker.