Protestantism
Wikipedia
 Kristendom |
| Denna artikel är en del i serien Kristendomen med följande delar: |
| Tidsaxel (före Kristus) Tidsaxel (efter Kristus) |
| Jesus Kristus |
| Bibeln | GT | NT |
|
|
| Apostlarna |
| Urkristendom |
| Kyrkofäderna |
| Evangelisterna |
|
|
| Kristendomen i Romerska riket |
| Kristen mission | Korstågen |
| Koncilier: 1 | 2 | 3 | 4 | 5 | 6 | 7 |
| Katolska kyrkan |
| Ortodoxa kyrkan |
| Orientalisk kristendom |
|
|
| Reformationstiden |
| Protestantismen |
| Dogmatik | Etik |
| Kristen musik |
| Nyare samfund |
| Nyare teologiska strömningar |
|
|
| Kristen teologi | Treenighet |
|
|
| Religion | Teologi |
|
Kristendom |
Protestantism är en gemensam beteckning för de lutherska och de reformerta kyrkorna, det vill säga de kyrkliga riktningar som utgår från Luthers och Calvins brytning med den romersk-katolska kyrkan.
Innehåll |
[redigera] Lutherdom
En av de viktigare grenarna av protestantismen är den evangelisk-lutherska rörelsen, även kallad lutherdom. Personen bakom denna var Martin Luther från Tyskland. Hans avsikt var en reformering av den romersk-katolska kyrkan, inte att åstadkomma en ny kristendomsriktning. Han ville bland annat ta bort delar av de läror denna kyrka hade, som han inte ansåg hade någon härkomst i Bibeln.
Luther kritiserade nämligen på flera punkter den dåtida romersk-katolska kyrkan. Under åren 1516-1517 gjorde han upp med flera av dess föreställningar, exempelvis quadriga (den fyrfaldiga bibeltolkningen) och den skolastiska teologin. Men inte förrän Luther år 1517 spikade upp sina 95 teser mot avlat (skrivna på latin, men snart översatta och spridda) på porten till Slottskyrkan i Wittenberg i Sachsen, fick han någon större uppmärksamhet. År 1520 utfärdade påven Leo X en bannhotbulla mot Luther. Det var dock inte de 95 teserna som föranledde detta, utan istället Leipzigdisputationen 1519 mellan Luther och dominikaner-teologen Johan Eck. Luther säger här att skriften ensam skall vara normerande i trosfrågor. Eck visar att detta strider mot kyrkans tradition och Luther tvingas då till ståndpunkten att kyrkan och påvar kan ta miste, men inte Bibeln.
Vid Fördraget i Worms, som var ett försök att ena alla stånd som fanns samlade i Worms, under det Tysk-romerska riket inledde man mötet med anklagelser emot Luther. I påven Leo X:s bulla, Exsurge Domine, krävde påven att Martin Luther återkallade 41 av sina 95 teser eftersom de ansågs kritisera kyrkan. Han vägrade dock att göra det om han inte blev övertygad att göra så sola scriptura. Argumentet var ett slag mot hjärtat på de romersk-katolska kyrkornas teologiska makt och inte bara skrifterna, eftersom de ansåg att skrifternas makt endast sträckte sig så långt kyrkan tolkade och godkände dessa. Mötet slutade med att Luther genom det så kallade "påbudet i Worms", som proklamerades den 25 maj, förklarades laglös och all läsning och innehav av hans litteratur bannlystes. Detta innebar början på den protestantiska reformationen.
De människor som anslöt sig till hans protester blev kända som protestanter. I Tyskland bildade de grunden för den lutherska kyrkan. Denna rörelse spred sig till Sverige (och därmed även till det som nu är Finland) genom Olaus Petri, Laurentius Petri och Laurentius Andreae, som studerat i Tyskand (till Finland genom Mikael Agricola).
[redigera] Protestantismens grundsatser
Sola fide, lat. ’Genom tron allena’, är grundsatsen i Martin Luthers lära. Den uppkom under den protestantiska reformationen, tillsammans med fyra andra sloganliknande "sola" som bildar protestantismens "fem sola":
- Sola gratia ("genom nåden allena")
- Sola fide ("genom tron allena")
- Sola scriptura ("genom skriften allena")
- Solus Christus ("allena Kristus")
- Soli Deo gloria ("ära vare Gud allena")
[redigera] Definition och ursprung
Det Tysk-romerska riket var under början av 1500-talet uppdelat i omkring 300 stater och städer, var och en med någon grad av självstyrelse under en feodal herre – en prins, hertig, greve etc. Fördraget i Worms (1521) förbjöd undervisning i Luthers lära, vars ställning inom den katolska kyrkan fortfarande var oklar, inom det Tysk-romerska riket. Men år 1526 gav det tysk-romerska rikets parlament rätt till varje härskare inom riket att besluta om religionen för de underlydande enligt principen Cuius regio, eius religio, vilket gav en lokal härskare rätt att förbjuda lutheranism och att stärka katolicism, eller förbjuda katolicismen och förstärka lutheranism. Ett viktigt incitament för en furste att välja just lutheranismen var att fursten då blev kyrkans överhuvud i påvens ställe. (På så sätt kom t ex Gustav Vasa åt kyrkans egendomar i Sverige.)
1529, såg kejsaren Karl V över politiken igen och förkunnade att tills den katolska kyrkans position blev klargjord genom ytterligare ett kyrkomöte skulle alla nya religiösa rörelser inom riket förbjudas.
Termen protestant användes ursprungligen på den grupp av prinsar och imperiets städer inom Tysk-romerska riket som protesterade mot detta beslut, och kom ursprungligen att referera bara till de som ville förbjuda katolicismen och förstärka lutheranismen inom sina territorier.
Senare kom protestant att användas som en kollektiv beteckning för dem som protesterade mot den romersk-katolska traditionen i allmänhet och vars anhängare skilde sig från den.
[redigera] Andra protestantiska rörelser
Bland protestanterna finns också många andra grupper. Till dessa hör bland annat reformerta (kalvinister), anglikaner, baptister och metodister.
Svenska kyrkan är en evangelisk-luthersk kyrka. Olika kyrkliga samfund i Sverige har sina egna sorters predikningar och gudstjänstordning, men ofta ligger tyngdpunkten i predikningarna på Bibeln.
[redigera] Baptism
Baptister, nedsättande vederdöpare, är en kristen riktning där man i dopfrågan tar avstånd från barndop och istället anser att endast den som tagit ställning i trosfrågan och gör ett medvetet val enligt Bibeln och kristen tro rätteligen kan döpas.
Baptismen har sin bakgrund i den radikala reformationen (anabaptister). Dessa grupper hävdade den enskilde kristnes rätt att själva tolka bibeln, avvisade ämbetet och införde troendedop. Den första egentliga baptistförsamlingen grundades av engelsmannen John Smyth i Holland 1607. Under 1600-talet växte baptismen i England, och spreds därifrån främst till Amerika och senare till andra länder.
Baptismens historia i Sverige börjar i september 1848 då den första baptistförsamlingen bildades i Borekullastugan i Landa socken, nära Frillesås vid Hallandskusten, under ledning av den nydöpte F O Nilsson.
[redigera] Calvinism och Reformerta kyrkor
Den Reformerta kyrkan är en del av Calvinismen. Reformerta kyrkan (av "reformera", se reform) är en beteckning för de kyrko- och samfundsbildningar, som leder sitt ursprung tillbaka till de kristna reformationsrörelser som leddes av Huldrych Zwingli och Jean Calvin i Schweiz på 1520-talet. Den utgör en av huvudfårorna, vid sidan om luthersk och anglikansk tradition, inom protestantismen.
Den reformerta protestantismen skiljer sig mot lutheranismen i första hand på grund av Calvin. Calvins motsats mot Luther träder klarast fram i följande fem huvudpunkter:
- Ställningen till Skriften; de reformerta tillämpar Bibelns bokstav på ett mera abstrakt och lagmässigt sätt än lutherdomen,
- Predestinationen,
- Sakramentslära och i sammanhang därmed
- Kristologi samt slutligen
- Kyrkobegreppet.
[redigera] Anglikanska kyrkan
Anglikanska kyrkogemenskapen, omfattar den Engelska kyrkan och dess dotterkyrkor i framför allt de före detta brittiska kolonierna. Ärkebiskopen av Canterbury är kyrkogemenskapens främste biskop.
Anglikanismen tillkom när Henrik VIII av England bröt med katolicismen och gjorde sig själv till kyrkans överhuvud 1534. Den har en protestantiskt färgad förkunnelse som grundar sig på de trettionio artiklarna, fastslagna 1563. Liturgin, innehåller många katolska bruk såsom knäfall, korstecken och processioner.
