Laos historia

Wikipedia

Laos historia sägs ofta börja med kungadömet Lan Xang, grundat av Fa Ngum 1353 men landet har å ena sidan en modern historia som nationalstat som bara går tillbaka till mitten av 1900-talet, å andra sidan en längre historia som går tillbaka åtminstone till första århundradena av vår tideräkning, då thai-talande folk tvingades migrera söderut från sina tidigare boplatser i dagens Sydkina, och ännu längre för talare av mon-khmerspråk (se Krukslätten).

De som senare skulle kalla sig laotier delar alltså sin tidigare historia med andra thaispråkiga folk i området, men ca 50 procent av befolkningen i dagens Laos utgörs av andra folkgrupper. Buddhismen, som satt sin prägel på mycket av landets kultur, kom till området från 500-talet, antagligen från Burma. Landet Lan Xang blev gradvis försvagat och stora delar av Laos kom från slutet av 1700-talet att kontrolleras av Siam (dagens Thailand). Laos delades in i tre vasallstater, runt städerna Luang Prabang i norr, Vientiane i mellersta delen av landet och Champassak i söder. Ett uppror i Vientiane år 1828 ledde till att den delen av landet införlivades med Siam. Genom avtal med Siam år 1893 och 1904 gjordes så Laos till en del av Franska Indokina med i princip dagens gränser.

Franska Indokina ockuperades av japanerna i andra världskriget och när japanerna kapitulerade 1945 utropade laotiska nationalister en självständig stat; något som inte godkändes av kolonialmakten. Redan 1946 hade Frankrike återtagit makten om än med ett visst mått av självstyre för Laos. I det första indokinesisk kriget organiserade Indokinas kommunistparti Pathet Lao ("Hemland Laos") för att verka för nationell frigörelse och landet vann självständighet sedan de vietnamesiska kommunisternas seger över fransmännen resulterat i fredkonferensen i Geneve 1954.

Allmänna val hölls första gången 1955 och en koalitionsregering, ledd av prins Souvanna Phouma, bildades 1957 för att redan åren efter kollapsa under amerikanskt tryck. En statskupp ledd av delar av armén som krävde en neutral ägde rum 1960 men den andra koalitionsregering, även den under Souvanna Phouma, klarade sig inte ens så länge som den första och makten kom i händerna på högerkrafter kring general Phoumi Nosavan senare samma år.

En andra Genevekonferens, 1961-62, fastslog Laos självständighet men varken USA eller Vietnam respekterade överenskommelsen och snart bröt krig ut på nytt. Laos regim och armé förhöll sig under denna mestadels neutal men ökad amerikansk och vietnameisk närvaro drog in landet i det andra Indokinakriget 1954-75. Under kriget kom Laos att utnyttjas av Nordvietnam och utsattes också för massiva bombningar av amerikanerna som därmed ville stänga Ho Chi Minh-leden. En ny koalitionsregeringe bildades efter fredsfördraget i Paris som markerade slutet på Vietnamkriget följts av vapenstillestånd mellan Pathet Lao och den sittande regeringen, men Nordvietnams närvara i landet fortsatte inte minst i form av ett avgörande inflytande på Pathet Lao. Efter Sydvietnams fall i april 1975 tog Pathet Lao makten över landet och 2 december 1975 tvingades kungen att abdikera och Folkrepubliken Laos utropades.

Folkrepubliken, under ledning av Kaysone Phomvihane och Laotiska folkets revolutionära parti, var under en lång tid inte mycket mer än en vietnamesisk marionettregim och den brutala behandlingen av oliktänkare och etniska minoriteter (vilka utgör ungefär halva landets befolkning) tvingade uppskattningsvis 10 percent av landets befolkning (varav många hmong) att gå i exil. Starkt beroende av stöd från Sovjet, via Vietnam, kom läget för landet att förändras drastiskt i och men Sovjetunionens upplösning 1991 och kommunistpartiet, som fortfarande har makten, har sedan dess initierat ekonomiska reformer i linje med Vietnam.